FÖRRUTTNELSE 5—12 man ombesörja bevakningen av förposten anvisat bevakningsområde. Posteringarna kunna utsändas från förpostens kompanier el. ock från inom förposten avdelad fältvakt (se d. o.). Till f. hör även anordnandet av vägspärrar i ändamål att hindra fientliga motoriserade styrkors framträngande. När en styrka grupperats i försvarsställning, äger f. rum före striden och i närmare anslutning till bakomvarande trupper, än när f. avser skydd under förläggning. E.O.B. Förpuffning, ett explosivämnes plötsliga förbränning vid fritt lufttillträde, då dess temp. småningom stegrats, så att hela massan uppnått den för ämnet karakteristiska f.-t e m p. Jfr Detonation. B.Sbg. Förpuppning, se Insekter. Förreglingsanordning avser att fastlåsa spårväxel el. signal i visst för tågs säkra framförande riktigt läge (se Växel- och signalsäkerhetsanläggning). E.R.S. Förridare, ryttare, som vid högtidliga tillfällen rider framför furstliga ekipage. Förr och nu, ”illustrerad läsning i hemmet”, red. och utg. 1869—77 av B. Wadström, 1877 —79 av A. Stjernstedt, 1886—91 ånyo av B. Wadström. Bland medarbetare märkas R. Bergström, H. Hofberg, C. G. Starbäck, Betty Posse, B. Meyer, R. Geete, A. Strindberg, S. Wieselgren, G. Nordensvan, F. Vetterlund, C. L. östergren. H.E. Förromantik, se Romantik. Förruttnelse är kvävehaltiga ämnens, huvudsaki. äggviteämnens, nedbrytning genom mikroorganismer. Motsvarande processer i fråga om kolhydrater kallas jäsning (se d.o.) el. förmult-ning (se d.o.). Fettarternas förändring genom organismer kallas oftast härskning, ehuru denna process ej obetingat är förbunden med bakterieverkan F. sker huvudsakligast genom anæ-roba bakterier (Baci'llus putri'ficus), men kan även äga rum vid närvaro av syrgas. Sålunda är vår vanligaste f.-bakterie, B. pro'teus vul-ga'ris, verksam vid syrgastillträde liksom Bac-te'rium coli. Utmärkande för de kemiska pro-ceser, som äga rum genom mikroorganismernas inverkan, är desammas reduktiva natur, varigenom f. till sin natur skiljer sig från för-multningen som i övervägande grad är oxida-tiv. Under det att de vid förmultningen och jäsningen bildade gaserna som regel äro luktlösa, utmärka sig de genom f. bildade kväve-och svavelhaltiga gaserna genom sin intensiva lukt (ammoniak, merkaptaner, vätesvavla), varigenom äggviterika födoämnens förskämning genom bakterieverksamhet omedelbart ger sig tillkänna. De kemiska förändringar, som ägg vitan vid f. undergår, äro i första hand en mer el. mindre regelbunden hydrolys, varigenom bildas albumoser och peptoner av mycket varierande sammansättning. Under det att nedbrytningen av äggvita genom digestionsvätskornas inverkan el. genom hydrolys med syror stannar vid frigörandet av de olika aminosyror, som utgöra äggvitemolekylens byggnadsstenar, angripa f.-bakterierna även aminosyrorna och söndersplittra dessa på olika sätt. De reaktioner, som härvid äga rum, äro mycket komplicerade och varierande. I stort sett kunna emellertid följ, tre huvudreaktioner särskiljas. a) Frigörandet av aminogruppens kväve i form av ammoniak. I aminosyran ersättes härvid aminogruppen ant. av hydroxyl (varvid en oxisyra bildas) el. väte (varvid en kvävefri fettsyra uppstår), b) Koldioxid avskiljes ur aminosyrans karboxyl (dekarboxylering). Härvid uppstå enkla aminer, c) Kolkedjan spräng-es. I sht förkortas sidokedjan i aromatiska och heterocykliska aminosyror. De produkter, som på detta sätt uppstå, äro av mycket varierande natur, beroende på f:s intensitet och bakterieflorans sammansättning. Närvaron av kolhydrat minskar i regel f:s omfattning, i det att de flesta bakterier, även f.-bakterier, i första hand för sin ämnesomsättning förbruka kolhydrat och först i andra hand äggvita. Vid reaktioner enl. typen b) bildas ofta aminer av intensiv giftverkan. Av histidin erhålles basen histamin, av lysin pentametylen-diamin (kadaverin), av arginin agmatin och tetrametylendiamin (putrescin). Dessa baser ha gått under namnet likgifter (likalkaloider) el. ptomainer, i det man en tid ansett, att dessa jämte f.-produkten sepsin, skulle vara orsaken till likförgiftning. Numera hyllas dock den uppfattningen, att likförgiftningen snarare uppkommer av en infektion genom likets patogena bakterier än av f.-bakteriernas produkter. Kombineras reaktionerna a) och b), erhållas kvävefria alkoholer. På detta sätt uppstår vid alkoholjäsningen ur jästcellernas egen äggvita, ur den däri ingående aminosyran leucin, isomyl-alkohol, som är finkeloljans huvudsakliga be ståndsdel. Vid f. i tarmkanalen uppstår huvud sakl. genom reaktionen c) av aminosyran tryp tofan, skatol och indol, vilka ämnen äro de viktigaste framkallarna av exkrementernas lukt. — F. är ett led i kvävets och kolets kretslopp i naturen. Genom densamma frigöres kvävet ur sin organiska förbindelse för att (ev. efter att ha överförts till salpeter) åter kunna tjäna växterna till näring. En stor del av kolet överföres i kolsyra och återgår till atmosfären, varifrån det en gång av växterna upptagits. Wk;A.Fl. — 945 — — 946 —