Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förposttjänst - Förpuffning - Förpuppning - Förreglingsanordning - Förridare - Förr och nu - Förromantik - Förruttnelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRRUTTNELSE
5—12 man ombesörja bevakningen av
förposten anvisat bevakningsområde. Posteringarna
kunna utsändas från förpostens kompanier el.
ock från inom förposten avdelad fältvakt
(se d. o.). Till f. hör även anordnandet av
vägspärrar i ändamål att hindra fientliga
motoriserade styrkors framträngande. När en
styrka grupperats i försvarsställning, äger f.
rum före striden och i närmare anslutning
till bakomvarande trupper, än när f. avser
skydd under förläggning. E.O.B.
Förpuffning, ett explosivämnes plötsliga
förbränning vid fritt lufttillträde, då dess temp.
småningom stegrats, så att hela massan
uppnått den för ämnet karakteristiska f.-t e m p.
Jfr Detonation. B.Sbg.
Förpuppning, se Insekter.
Förreglingsanordning avser att fastlåsa
spårväxel el. signal i visst för tågs säkra
framförande riktigt läge (se Växel- och
signalsäkerhetsanläggning).
E.R.S.
Förridare, ryttare, som vid högtidliga
tillfällen rider framför furstliga ekipage.
Förr och nu, ”illustrerad läsning i hemmet”,
red. och utg. 1869—77 av B. Wadström, 1877
—79 av A. Stjernstedt, 1886—91 ånyo av B.
Wadström. Bland medarbetare märkas R.
Bergström, H. Hofberg, C. G. Starbäck, Betty
Posse, B. Meyer, R. Geete, A. Strindberg, S.
Wieselgren, G. Nordensvan, F. Vetterlund, C.
L. östergren. H.E.
Förromantik, se Romantik.
Förruttnelse är kvävehaltiga ämnens,
huvudsaki. äggviteämnens, nedbrytning genom
mikroorganismer. Motsvarande processer i fråga om
kolhydrater kallas jäsning (se d.o.) el.
förmult-ning (se d.o.). Fettarternas förändring genom
organismer kallas oftast härskning, ehuru
denna process ej obetingat är förbunden med
bakterieverkan F. sker huvudsakligast genom
anæ-roba bakterier (Baci’llus putri’ficus), men kan
även äga rum vid närvaro av syrgas. Sålunda
är vår vanligaste f.-bakterie, B. pro’teus
vul-ga’ris, verksam vid syrgastillträde liksom
Bac-te’rium coli. Utmärkande för de kemiska
pro-ceser, som äga rum genom
mikroorganismernas inverkan, är desammas reduktiva natur,
varigenom f. till sin natur skiljer sig från
för-multningen som i övervägande grad är
oxida-tiv. Under det att de vid förmultningen och
jäsningen bildade gaserna som regel äro
luktlösa, utmärka sig de genom f. bildade
kväve-och svavelhaltiga gaserna genom sin intensiva
lukt (ammoniak, merkaptaner, vätesvavla),
varigenom äggviterika födoämnens förskämning
genom bakterieverksamhet omedelbart ger sig
tillkänna. De kemiska förändringar, som
ägg
vitan vid f. undergår, äro i första hand en mer
el. mindre regelbunden hydrolys, varigenom
bildas albumoser och peptoner av mycket
varierande sammansättning. Under det att
nedbrytningen av äggvita genom digestionsvätskornas
inverkan el. genom hydrolys med syror stannar
vid frigörandet av de olika aminosyror, som
utgöra äggvitemolekylens byggnadsstenar,
angripa f.-bakterierna även aminosyrorna och
söndersplittra dessa på olika sätt. De
reaktioner, som härvid äga rum, äro mycket
komplicerade och varierande. I stort sett kunna
emellertid följ, tre huvudreaktioner särskiljas.
a) Frigörandet av aminogruppens kväve i
form av ammoniak. I aminosyran ersättes
härvid aminogruppen ant. av hydroxyl (varvid en
oxisyra bildas) el. väte (varvid en kvävefri
fettsyra uppstår), b) Koldioxid avskiljes ur
aminosyrans karboxyl (dekarboxylering).
Härvid uppstå enkla aminer, c) Kolkedjan
spräng-es. I sht förkortas sidokedjan i aromatiska och
heterocykliska aminosyror.
De produkter, som på detta sätt uppstå, äro
av mycket varierande natur, beroende på f:s
intensitet och bakterieflorans sammansättning.
Närvaron av kolhydrat minskar i regel f:s
omfattning, i det att de flesta bakterier, även
f.-bakterier, i första hand för sin
ämnesomsättning förbruka kolhydrat och först i andra hand
äggvita. Vid reaktioner enl. typen b) bildas
ofta aminer av intensiv giftverkan. Av histidin
erhålles basen histamin, av lysin
pentametylen-diamin (kadaverin), av arginin agmatin och
tetrametylendiamin (putrescin). Dessa baser ha
gått under namnet likgifter (likalkaloider) el.
ptomainer, i det man en tid ansett, att dessa
jämte f.-produkten sepsin, skulle vara orsaken
till likförgiftning. Numera hyllas dock den
uppfattningen, att likförgiftningen snarare
uppkommer av en infektion genom likets patogena
bakterier än av f.-bakteriernas produkter.
Kombineras reaktionerna a) och b), erhållas
kvävefria alkoholer. På detta sätt uppstår vid
alkoholjäsningen ur jästcellernas egen äggvita, ur
den däri ingående aminosyran leucin,
isomyl-alkohol, som är finkeloljans huvudsakliga be
ståndsdel. Vid f. i tarmkanalen uppstår huvud
sakl. genom reaktionen c) av aminosyran tryp
tofan, skatol och indol, vilka ämnen äro de
viktigaste framkallarna av exkrementernas lukt.
— F. är ett led i kvävets och kolets kretslopp
i naturen. Genom densamma frigöres kvävet
ur sin organiska förbindelse för att (ev. efter
att ha överförts till salpeter) åter kunna tjäna
växterna till näring. En stor del av kolet
överföres i kolsyra och återgår till atmosfären,
varifrån det en gång av växterna upptagits.
Wk;A.Fl.
— 945 —
— 946 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
