FÖRSAMLINGSSYSTER liga förrättningar. Hänvisade till att passivt låta sig ledas av prästen, kunde de på sin höjd få deltaga i den ekonomiska förvaltningen. — Reformationen återupplivade tanken på de kristnas allmänna prästadöme och krävde åt lekmännen en aktiv och medansvarig ställning i f. För Luther var f. det levande samfund, som skapas av Guds ande genom Ordet. Dess medl. böra tillse, att Guds ord rätt förkunnas samt deltaga i kyrkotuktens utövning. Detta f.-ideal kom närmast sitt förverkligande i de reformerta kyrkorna med deras genomförda ordning av f.-ämbeten och synoder. På luterskt område, särsk. i Tyskland, kom kyrkoledningen helt i händerna på landsfursten och teologerna, och f. blev föga mer än prästens verksamhetsfält. Först på 1800-talet återgavs under inflytande av kollegialis-men (se d. o.) en viss självständighet åt f. — I Sverige har f. alltifrån medeltiden i någon form deltagit i prästval och genom sina kyrkovärdar förvaltat kyrkans egendom. Sedan gammalt har f:s präst med dess medl. hållit sockenstämma, vid vilken både borgerliga och kyrkliga angelägenheter handlagts. Kommunallagarna 1862 förläde f:s kyrko- och skol-ärenden till kyrkostämman, (se d. o.), med kyrkoherden ss. självskriven ordf. Denna självskrivenhet upphävdes genom lag om f.-styrelse % 1930 (se nedan). — Litt.: R. Sohm, ”Kirchenrecht”, 1 (1892); E. Troeltsch, ”Ge-sammelte Schriften”, 1. ”Die Soziallehren der christlichen Kirchen und Gruppen” (1919); E. Billing, ”Den sv. folkkyrkan” (i ”Religionsvetenskapliga skrifter”, 15, 1930); ”Sv. kyrkans årsbok” (1931). A.M-n. 2) Förv. F., k y r k o f ö r s a m 1 i n g, ss. rättsligt begrepp, är den grundläggande enheten i Sveriges kyrkliga el. ecklesiastika indel ning och betecknar å ena sidan ett territoriellt område, på landsbygden i regel sammanfal lande med kyrksocken (se Socken), å andra sidan sammanfattningen av de inom detta område boende personerna ss. bildande ett kyrkligt samfund. Dock finnes ett fåtal f., som icke äro territoriella, de s. k. personella f.: i Stockholm Hovförsamlingen, Tyska och Finska f. samt Skeppsholms f., i Göteborg Tyska f. och i Karlskrona Amirali-tets-f., vartill komma de sv. f. utom landet (i Berlin, Helsingfors, Köpenhamn, London, Oslo och Paris). En f. bildar ensam el. tillsammans med en el. flera andra ett pastorat (se d. o. samt Annexförsamling, Kapellförsamling och Moderförsamling). Antalet territoriella f. utgjorde Vi 1932 2,548. Genom 1862 års kommunallagstiftning, när mare bestämt genom förordningen 21/s 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, reglerades den sida av kommunal självstyrelse, som tillkommer f. ss. kyrklig primärkommun. Denna författning har fr. o. m. Vi 1932 avlösts av lagen om f.-styrelse % 1930. F ö r-samlingsstyrelse innebär enl. denna lag, att varje territoriell f. äger att själv vårda såväl sina gemensamma kyrkliga angelägenheter som sitt folk- och fortsätlningsskolväsen Två el. flera f. el. delar av skilda f. kunna dock för dessa angelägenheter förenas till en kyrklig s a m f ä 11 i g h e t (se d. o.). De ange lägenheter, som här avses, äro i huvudsak följ.: församlingsvården, folk- och fortsätt-ningsskolundervisningen, tillsättande och avskedande av kyrkobetjänte samt lärare vid folk- och fortsättningsskolor, prästerskapets, kyrkobeljäntes och skollärares löneförmåner, kyrkomedels användande, hushållning med och vård om kyrkans samt f:s för kyrkliga ändamål och för skolväsendet avsedda egendom, byggnad och underhåll av kyrka, f.-hus, skolhus samt boställen för prästerskap, kyrkobetjänte och skollärare, avgifter till kyrka och skola, upprättande och underhåll av f. tillhörigt folkbibi, samt lokal för och avgifter till sådant bibi. F:s beslutanderätt utövas å kyrkostämma el. av kyrkofullmäktige (se d. o.). Förvaltningen och verkställigheten tillkomma kyrkoråd och skolråd (se d. o.) samt andra styrelser, nämnder el. personer, som utses för särskilda förvaltnings- el. verkställighetsbestyr. E.Spr. Församlingsbladet utgavs 1902—03 ss. gratis-bilaga till ”Vårt land” under medverkan av Sällskapet för främjande av kyrklig själavård, från 1904 av nämnda sällskap ensamt ss. organ för ”kristligt kyrkligt församlingsliv”, utgives sedan 1912 av Sv. kyrkans diakonistyrelse, fr. o. m. 1921 sammanslaget med ”Evangeliskt veckoblad” under titeln ”F. Evang. veckoblad”. S.N. Församlingsbok, se Kyrkböcker. Församlingsfrihet, se Föreningsrätt. Församlingshus (även församlingshem), lokal för kyrkligt arbete, t. ex. ungdoms- och understödsverksamhet av olika slag, församlingsaftnar, syföreningar, stundom även konfirmationsundervisning och pastors-exp. De flesta f. i Sverige ha byggts för gåvo-medel; i en del fall har kyrkostämman beviljat anslag. Till de äldsta f. höra de i Gävle (1896) och Lund (1901). A.M-n Församlingsrätt, se Föreningsrätt. Församlingsstyrelse, se Församling. Församlingssyster kallas en kvinna, som utbildats för kristlig kärleksverksamhet, särsk — 949 — — 950 —