FÖRSAMLINGSVÄRD för landsförsamlingar. Sedan 1905 utbildas f. vid Samariterhemmet i Uppsala efter numera i stort sett samma kurser som för diakonissor. 1929 uppgick antalet invigda f. till 131. S.N. Församlingsvård innebär en av församlingen själv under prästerlig ledning el. medverkan genom frivilliga el. mera fast utformade organ utövad verksamhet för att inom församlingen befordra kristen och kyrklig fostran i hem och skola, i ungdomsarbete av olika slag och för-samlingsintressets stärkande över huvud samt fattig- och sjukvård. Urbilden för f. är den urkristna församlingens gemensamthetsliv i gemensamma andliga erfarenheter och gemensamt ansvar för varandra även i yttre förhållanden. Efter hand övertog kyrkan som sådan såväl själa- som fattig- och sjukvården, vilken senare i modern tid huvudsaki. övergått till stat och kommun. I Tyskland blev begreppet f. (Gemeindepflege) under 1800-talet föremål för ivriga utredningar, och församlingsarbete efter denna linje organiserades i allt större utsträckning. I Sverige utövas f. (utom av församlingarnas mera fasta organ) bl. a. av föreningar för frivilligt kyrkligt arbete, ss. stifts- och ungdomsråd, diakoniråd. Stockholms kyrkliga socialråd, samt sakligt sett av inst. ss. Sv. kyrkans diakonistyrelse, stadsmissioner och diakonianstalter, ehuru dessa ej äro resp, församlingars egna organ. I lagen av 6/b 1930 om församlingsstyrelse ingår stadgande om f. En av f:s arbetsformer är även anordnandet av s. k. församling s-aftnar el. församlingsveckor med uppbyggliga och församlingsarbetet belysande föredrag. Jfr Församling, Församlingshus och Församlingssyster. — Litt.: O. Holmström, ”Evang.-luthersk f.” (1898); ”Vår kyrka”, 1 (1912). S.N. Försatslins, försättningslins, kallas en lins, som vid fotografering placeras omedelbart framför objektivet, varigenom dettas egenskaper kunna inom vissa gränser varieras. Den kan vara ant. positiv el. negativ. I förra fallet minskas det brytande systemets resulterande brännvidd och därmed förstoringen, medan åter ljusstyrkan ökas. I senare fallet ökas totala brännvidden och förstoringen men på bekostnad av ljusstyrkan. N.R-e. Försegel, vanl. benämning på de snedsegel, som föras för om förligaste masten. Uttrycket f. begagnas även i vidsträcktare bemärkelse för betecknande av alla de segel, som verka till avfallning. Jfr Segel. T.Hrn. Försegling. 1) Jur., tillslutande med sigill, lack el. gummi. F. avser att bevara innehållet, det tillslutna, och åtnjuter i åtskilliga fail i sv. rätt straffrättsligt skydd. Främst gäl ler detta offentlig myndighets (t. ex. utmät ningsmans) f. Försnillning av gods, som an-förtrotts åt någon under f., straffas ss. olov ligt tillgrepp, och stöld ur förseglade brev el. andra förvaringspersedlar ådrager gärnings mannen straffarbete. Redan olovligt öppnande av annans enskilda förseglade brev el handling medför straff, oftast böter. E.K 2) Enl. 1925 års allmänna poststadga skola alla assurerade och sådana rekommenderade brev, vilka innehålla penningar el. andra värdesaker, förseglas. Användes vanligt s. k. korskuvert, anbringas ett sigill å brevets mitt och 4 övriga däromkr., så att de tillsluta kuvertets flikar. Begagnas s.k. värdekuvert, får f. verkställas genom 2 sigill. Sigillavtrycken utföras i lack, och som sigill godkännes endast sådant, å vilket finnes initialer, namn, vapen el. dyl. Assurerade paket skola på likartat sätt förseglas, så att innehållet icke kan åtkommas utan sigillens förstörande. Innehåller paketet icke penningar, värdepapper, guld el. silver, kunna vid f. användas metallplomber. Sådana kunna även användas för f. av alla inrikes värdeförsändelser, vilka in lämnas vid postkontor i Stockholm. T.E-r. Försignal, signal, uppställd på visst med hänsyn till tåghastigheten bestämt avstånd från huvudsignal och angivande dennas ställning (se Växel- och signalsäkerhets-anläggning; jfr D i s t a n s p å I e). E.R.S. Försilvring, beläggning av ett föremål med silver. Föremål av metall försilvras genom dels plätering, dels varm, kall, våt el. galva-nisk f. Vid plätering sammanpressas en tunn silverplåt med en tjockare plåt av grundmetallen vid hög temp., varvid pålarna vällas tillsamman. Materialet utvalsas därefter till önskad tjocklek och formas genom pressning. För varm f. bestrykes metallföremålet med silveramalgam el. med en blandning av finfördelat silver, salmiak, koksalt och kvicksilverklorid samt upphettas, då kvicksilvret och salterna förflyktigas. Kall f. utföres så, att metallytan ingnides med en fuktig blandning av silvernitrat, silverklorid, krita och pottaska el. med silvernitrat och kaliumcyanid, varvid ett tunt skikt av silver utfälles. V å t f. sker genom kokning i en lösning a* silverklorid, vinsten och koksalt. Vid g a 1 v a-n i s k f. utfälles silver på föremålet ur ett elektrolytiskt bad, bestående av silver- och kaliumcyanid i vattenlösning. Föremål av koppar och kopparlegeringar försilvras vanl. på galvanisk väg. F. av glas utföres på sam ma sätt som våt f. av metaller, d. v. s. genom att silver utreduceras ur en silversaltlösning under inverkan av organiska reduktionsmedel, — 951 — — 952 —