FÖRSKOTT niker) upptagit f:s medicinska, psykologiska och pedagogiska problem i hela deras vidd. Jfr Barnkammarskola, Kindergarten, F r ö b e 1 och Montessori. — Litt.: A. Ge-sell, ”The pre-school child” (1923). G.A.J. Förskott, penningbelopp, som utbetalas i förhand. Inom statsförvaltningen sker ofta K. m:ts utanordning av medel så, att en myn dighet anbefalles att utbetala medel i f. och balansera dem, tills gotlgörelse sker, el., då återbetalning ej skett, avföra den gjorda utgiften å visst anslag (ersällningsanordning). F.-an ordning förekommer bl. a., då utbetalningarna först efteråt kunna prövas av den myndighet, som disponerar anslaget. 1918 fanns en annan typ av f., beslående däri alt K. m:t beslutade utgifter ulan stöd av riksstat och utan användande av besparingar. Dessa ”utgiflsante-cipationer” anmäldes sedan för riksdagen. Förfaringssättet, som ansågs stå i strid mot grundlagen, avvecklades genom att riksdagen ställde ett särskilt anslag för oförutsedda utgifter till förfogande. — F. å arv, se Förtida arv. T.E-r. Fö'rskrivning, se Mantalsskrivning. Förskri'vning, äldre namn å skuldebrev, se d.o. Förskruvning avser i allm. en lösbar förbindning mellan två rör el. mellan ett rör och en annan maskindel. I rörets ända lödes el. gängas fast en nippel, ofta försedd med konisk ända, vilken tätar mot en i andra rörändan el. maskindelen fastsatt motsvarande nippel, vilken är gängad utvändigt. En kring förstn. nippel vridbar och mot en ansats på denna vilande överfallsmutter skruvas på den gängade nippeln och drager ihop förbindningen F. användes endast för klenare rör. v.S. Fö'rslag (ital. appoggiatura), mus., prydnads-toner, som föregå den egentliga meloditonen och ej medtagas i beräkning vid taktindelning- en samt därför skrivas med små noter. Eg. äro de fritt inträdande dissonanta toner (förhållningar). Det långa f. (cambiata) ut-föres efter noteringens tidslängd, med vilken huvudtonen minskas (notex. a, b, c), det korta, vanl. betecknat med en åttondelsnot, vars flagga överstrykes med ett tvärstreck, mycket kort och med accent (notex. d, e, f). Besläktade prydnadsfigurer, ss. g 1 i d f ö r-s la ge t (ex. g och h) och anslaget (ex.: i), utföras på samma sätt som det korta f och med samtliga toner lika starka som hu vudtonen. Jfr Efterslag. F.S-l. Försla'g till besättande av ämbeten och tjänster, se Tjänsleförslag. Förslagsanslag kallas ett sådant av riksdagen beviljat anslag, som ej kunnat exakt beräknas och som av K. m:t får överskridas, om så befinnes nödvändigt. Detla får dock ej ske, om anslaget är ett s.k. ”f. högst”. Uppkomna besparingar på f. få ej av regeringen användas, utan skola redovisas för nästa riksdag. — Ett särskilt slag av f. kan anslaget för oförutsedda utgifter sägas vara. Det innebär ett allmänt bemyndigande alt vid behov ut anordna medel intill fastslagen gräns för sådana utgifter, som äro brådskande och större, än vad besparingar el. anslag för extra utgifter kunna täcka. Dylika utgifter skola vid nästa riksdag omedelbart anmälas. A.Vr. Förslagsrum, se Tjänsleförslag. Förslöv, s:n i Bjäre hd, Kristianstads län, mellan Båslad och Ängelholm; 32,43 kvkm., allt land; 2,009 inv. (1931; 62 inv. pr kvkm.); 22,so kvkm. åker (1927; 68,8% av arealen), 4,sj kvkm. skogsmark. Vid Förslövsholms station mejeri, slenhuggeri och stärkelsefabrik. — Pastorat: F. och Grevie, Bjäre kontrakt, Lunds stift. J.C. Försnillning, se Förskingring. Försoning, teol. Inom skolastisk teologi har det varit brukligt att skilja mellan frälsning och f. I själva verket ligger det för kristendomen egenartade däri, all frälsning här fattas ss. f. mellan Gud och människa, elt upprättande av del genom synden brutna gemen-skapsförhållandet dem emellan. Denna akt tänkes på ett el. annat sätt vara knuten till Kristus och hans livsverk. Den traditionella framställningen av den kristna f.-tankens historia har i allm. rört sig med begreppen objektiv och subjektiv f. Med ”objektiv” f. har man då menat den tankegång, enl. vilken Gud står ss. f:s objekt — Gud ”försonas”; enl. den ”subjektiva” f.-läran skulle däremot f. ha sin grund i den förändring, som sker hos män niskan. Medan den gammalkyrkliga teologien icke skulle ha ägt någon klart genomförd åskådning, skulle den objektiva f.-läran La utformats av Anselm av Canterbury i hans be römda skrift ”Cur deus homo”, denna skulle sedan i stort sett ha härskat till upplysningstiden, och under de senaste årh. skulle slutl. en subjektivt orienterad tankegång ha dominerat under brytningar med den äldre objektiva läran. Från båda de motsatta lägren sökte man därvid stöd i N. T. Denna traditionella syn lider emellertid framförallt av den bristen, att den ursprungliga och klassiskt — 955 — — 956 —