FÖRSVARSFRÅGAN 2) Krigsv. a) Detsamma som försvarsväsen (se d.o.). — b) Awaktandets form för mötande av anfall. Vid det strategiska f. tillämpas denna metod beträffande krigföringen i stort, vilket i allm. blir liktydigt med att fienden mötes vid el. innanför den egna gränsen. Det taktiska f. är samma metod, tillämpad vid själva sammanstöten (i striden). — Strategiskt f. kan ofta förenas med taktiskt anfall; likaså kan en försvarare såväl under större som mindre förhållanden övergå från f. till anfall (f.-anfallsmetoden). F., tillämpat på detta sätt, kan medföra fördelen att fienden genom eget anfall försvagas före det egentliga avgörandet. — F. kan ock till sin natur vara rent avvärjande, varvid det ofta föres under reträtt från ställning till ställning. — Äro ställningarna befästa, kunna långvariga ställningsoperationer fställningsstrider) uppstå, ss. i världskriget, varunder dock även f.-anfallsmetoden flitigt användes. — F. av fästningar är grundat på speciella metoder (se Fästningsstrid). T.H-m. Försvarsadvokat, i utlandet benämning å rättsligt utbildad person, tillhörande advokatståndet med uppdrag att föra anklagads försvarstalan inför domstol och jury. Där den tilltalade ej själv förmår anskaffa f., förordnas sådan av myndigheterna. I sv. rätt finnes icke något advokattvång (se Advokat), och här anses tilltalad i grövre brottmål själv föra sin talan, men rättegångsbiträde (se d. o.) må anlitas, om så önskas, och anskaffas åt häktade på begäran genom Länsstyrelsens försorg. I dagligt tal benämnes detta rättegångsbiträde ofta f. och tjänstgör i själva verket ss. f. E.K. Försvars-anfallsstrid kallas strid, under vilken övergång sker från försvar till allmänt anfall. F. kan uppstå på gr. av ett före striden fattat beslut, el. ock kunna förhållandena under försvarsstrid utveckla sig så, att övergång till anfall befinnes lämplig. Se F ö r s v a r. E.O.B. Försvarsarbete, jur., kallas det gruv- och gruvbyggnadsarbete, som inmutare av mineralfyndighet el. gruvägare måste årl. verkställa inom inmutat område el. utmål för att bevara sin rätt till fyndigheten. För att räknas som f. måste värdet därav minst uppgå till kostnaden för bergsprängning i gruvan av 10 kbm. i fast klyft. F. kan utbytas mot en årlig avgift av 50 kr. att delas mellan Kronan och jordägaren. Försummelse att fullgöra f. el. betala avgiften medför förlust av rätten till fyndigheten, vilken säges vara sönad. Befrielse i vissa fall och på viss tid från f. kan dock utverkas. Se Vilostånd. E.K. Försvarsberedningarna 1911, 4 kommittéer, tillsatta i okt. under Staaffska ministären i ändamål att utreda och föreslå önskvärda för ändringar av krigsmakten. I samband med den parlamentariska krisen febr. 1914 upplöstes f. Försvarsberedskap, E k o n o m i s k, se E k o-nomisk försvarsberedskap. Försvarsdepartementet, ett av de svenska statsdep., bildades 1920 genom sammanslagning av Lantförsvars- och Sjöförsvarsdep.; det statsråd, som är chef för F., kallas i dagligt tal f ör s v a r s m i n i s t e r. Inom F. beredas och handläggas de försvarsärenden, som fordra K. m:ts beslut. F:s avd. av K. m:ts kansli är delad på statssekreterarens avd., 4 byråer näml.: l:a byrån för undervisnings-, värnplikts-, be-fordrings- o. a. personalärenden; 2:a byrån, ärenden ang. avlöning, pensionering, rekrytering m. m.; 3:e byrån ang. intendentur, sjukvård, expenser m. m.; 4:e byrån ang. mark, byggnader, fartyg, övningar, avd. för ärenden hos regeringsrätten samt registratorskontor. I F. ingå jämväl Lantförsvarets och Sjöförsvarets kommandoexpeditioner, vilka biträda dep.-chefen vid beredning av de s. k. kommandomålen (se d. o.) till föredragning inför Konungen. Kommandoexpeditionernas chefer kunna i viss mån anses, var inom sin gren, inför försvarsministern representera fackkunskapen; kommandomål, vilka beröra flygvapnet, handläggas t. v. vid Sjöförsvarets kom-mandoexp. Till F. höra: Generalstabens huvudstation, inspektören för undervattensbåts-vapnet, Marinstaben, högste befälhavaren över kustflottan, chefen för kust-art., följ, centrala ämbetsverk: Arméförvaltningen, Marinförvaltningen, Försvarsväsendets lönenämnd, Riksvär-deringsnämnden, Flygstyrelsen, Fartygsuttag-ningskommissionen, Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap samt försvarsväsendets övriga myndigheter, staber, truppförband, skolor, anstalter, stationer, varv, örlogsdepåer, fästningar, stiftelser m.m. — F. motsvarande statsorgan benämnes i Danmark och Finland Krigsministeriet, i Frankrike Ministère de la dé-fense nationale, i Norge F or svar sdepartementet, i Storbritannien War office, i Tyska riket Reichswehrministerium och i U.S.A. Departement of war. E.O.B. Försvarsfrågan, spörsmålet om att anpassa vårt lands försvar efter föreliggande behov och möjligheter, är den längst och oftast omstridda frågan i sv. politik. Tidigare ha meningsbrytningarna särsk. gällt lantförsvarets organisation och de värnpliktigas övningar för att under 1900-talet även omfatta frågan om landet bör el. icke bör hålla ett militärt försvar i eg. mening. Sedan den långa fredsperioden i Europa efter Napoleonkrigen avbrutits under 1850-talet, blev frågan om förbättrat och mera tidsenligt — 973 — — 974 —