Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSVARSFRÅGAN
onsupplösningen samt på gr. av oron i Europa
uppenbart försämrades, restes ånyo ett starkt
krav på förbättrat försvar. Men detta krav var
så långt från enhälligt, att det tvärtom skärpte
motsatta tendenser i vida kretsar av folket.
För-svarsväsendet och särsk. värnplikten har av
olika anledningar i stort sett varit impopulära
inom de bredare lagren, dock med vissa
betydande undantag, som skarpskytterörelsen och
senare skytterörelsen (se d.o.) utvisat.
Samverkande med dessa tendenser uppträdde
småningom pacifismens (se d.o.) och särskilt
socialdemokratiens krav på försvarsväsendets
avveckling. Då under 1900-talets första årtionde
partierna konsoliderades och alltmer tryckte sin
prägel på sv. politik, blev f., som redan från
1870-talet varit en partipolitisk fråga, än
tydligare invävd i partiernas kamp. I allm. sagt
ivrar högerpartiet för försvarsväsendets
utveckling, men vänsterpartierna ställa sig avvaktande,
skeptiska, kyliga el. fientliga till krav härpå.
Redan 1906 under Staaffs regering påbörjades
med anledning av unionsupplösningen arbetet
på ny försvarsplan. 1907 tillsatte Lindmans
ministär en parlamentarisk kommitté för
ytterligare utredning särsk. av frågans ekonomiska
sida. Då de liberala medlemmarna utgingo ur
denna i juli 1910, kan f. sägas ha ingått i ett
elakartat akut skede. Vid 1911 års riksdag togo
sig motsättningarna skarpa uttryck. Regeringen
föreslog bl.a. byggandet av en pansarbåt av ny
typ (F-båten) och erhöll anslag härtill i
gemensam votering. Under valstriden på hösten s.å.
intog f. stor plats. Socialdemokraterna ville
betydligt inskränka försvarsväsendet, liberalerna
ställde i utsikt minskning av övningstiden. Då
Staaff på gr. av valresultatet blivit statsminister
i spetsen för en liberal ministär (okt. 1911),
tillsattes 4 civila ”försvarsberedningar” för
fullständig utredning rörande försvaret och särsk.
landets möjlighet att bära försvarsbördorna. I
dec. 1911 vidtog regeringen en åtgärd, som
betydde uppskov med F-båtens byggande. Följden
blev en kraftigt uppflammande försvarsrörelse.
En insamling igångsattes för byggande av
F-båten (se F-b å t s i n s a m 1 i n g e n). En av Sven
Hedin utgiven skrift ”Ett varningsord” utgick i
jätteuppl. och gjorde stor verkan. Arbetet i
för-svarsberedningarna, som bedrevs samtidigt med
den tilltagande krigsfaran i Europa
(Balkankri-gen 1912), gav vid handen, att försvaret måste
stärkas; Staaff visade i ett tal i Karlskrona (dec.
1913), att han insåg detta, ehuru han ej ville
gå med på omedelbar ökning av övningstiden.
Detta krav restes emellertid med våldsam kraft
från försvarsvänligt håll under hösten 1913.
Starkast tog sig försvarsrörelsen uttryck i
Bondetåget % 1914 (se d.o.). Som följd av detta
avgick Staaf och efterträddes av Hj.
Hammarskjöld. A.k. upplöstes, och regeringen
utarbetade ny försvarsplan. Den valstrid, som nu
följde, är den häftigaste, som utkämpats i Sverige,
präglad även av stor personlig bitterhet.
Resultatet blev, att de försvarsvänliga partierna,
högern och den nybildade gruppen Frisinnade
försvarsvänner, fingo 86 platser i A.k. (vinst 22)
liberalerna 71 (förlust 31) och
socialdemokraterna 73 (vinst 9). Intet parti kunde sålunda
ensamt lösa f. Riksdagen sammanträdde ånyo i
maj. Regeringsförslaget gick ut på 340 dagars
övningstid vid infanteriet med början i okt.
(”sammanhängande vinterlinje”). Liberalerna
bjödo 280 dagar med början på våren och
särskild vinterutbildning, socialdemokraterna 180
dagar. Beträffande sjöförsvaret framlade
regeringen byggnadsprogram omfattande 7 F-båtar.
Utgången tedde sig ännu oviss, då världskriget
utbröt och situationen förändrades. Vs
före-slogo liberalerna en kompromiss på basis av
310 dagars övning med sommarlinje, vilket
högern avslog. Då kriget pågått en vecka, erbjöd
Staaff, följd av större delen av sitt parti,
uppgörelse på basis av regeringsförslaget.
Socialdemokraterna höllo sig själva utanför
överenskommelsen, men deras ledare, Hj. Branting,
manade de borgerliga till enighet om frågans
lösning. Denna åvägabragtes skyndsamt och i
allt väsentligt under hand. Huvudpunkterna i
1914 års försvarsplan voro, utom bestämmelse
om 340 dagars övning för de värnpliktige vid
infanteriet (högre vid specialvapnen och för
studenter), bl.a. uttagande av en särskild
värnskatt å 75 mill. kr. av högre inkomst än 5,000
kr. samt byggande av 2 F-båtar, 4 jagare och ett
flertal ubåtar. Samtidigt reformerades
krigslag-stiftningen och inrättades ett
militieombuds-mannaämbete. Det råder intet tvivel om, att
den så manifesterade försvarsviljan gjorde
intryck utåt och i hög grad bidrog att bevara
Sveriges neutralitet under världskriget.
Efter krigets slut beslöt urtima riksdagen
1919, i vilken liberaler och socialdemokrater
tillsammans förfogade över majoritet i båda
kamrarna, att provisoriskt nedsätta
övningstiden till 165 dagar. Sveriges militära läge var
genom krigets utgång, särsk. genom Finlands
och randstaternas frigörelse från Ryssland,
förbättrat. A andra sidan var det oundgängligt,
att försvaret moderniserades i enl. med krigets
lärdomar. 1919—23 arbetade en
försvarsrevi-sion med S. Kvarnzelius som ordf, i avsikt att
ersätta 1914 års försvarsordning med en ny.
Högerministären Trygger 1923—24 tog till
huvuduppgift att lösa f. Redan regeringen gick
åtskilligt under 1914 års ordning, i det dess
förslag innebar slopande av två inf.-reg. samt den
— 979 —
— 980 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
