FÖRSÄKRINGSBAR Försäkringsbar, se Försäkring. Försäkringsbestånd. Sammanfattningen av alla de försäkringar, för vilka en försäkrings-anstalt är ansvarig, benämnes anstaltens f. el. försäkringsstock. F. användes även som beteckning för summan av alla motsvarande försäkringsbelopp. Th.Dn. Försäkringsbok, se Försäkringsbrev. Försäkringsbolag, se Försäkringsan-s t a 11. F. får i Sverige icke driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Försäkringsbrev. När avtal om försäkring slutits, utlämnas i regel av försäkringsgivaren till försäkringstagaren ett f., även kallat f ö r-säkringspolis, innehållande försäkringsavtalets alla bestämmelser, däri inräknat för försäkringen gällande allmänna och, i förekommande fall, speciella försäkringsvillkor. I st. för f. användes stundom s. k. försäkringsbok, i vilken fortlöpande noteringar till försäkringen göras. Th.Dn. Försäkringsfall, se Försäkring. Försäkringsfond. I försäkringsbolags balansräkning skall under benämningen f. ss. skuld upptagas det beräknade värdet av bolagets ansvarighet dels på gr. av redan inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv), dels på gr. av löpande försäkringar (premiereserv, se d.o.). F. för livförsäkringar och för annan personförsäkring för längre tid än 10 år skall redovisas i bestämda slag av värdehandlingar, erbjudande högsta grad av säkerhet. Dessa värdehandlingar skola förvaras avskilda från bolagets. övriga tillgångar och under minst två särskilda lås med olika nycklar, av vilka en skall innehavas av ett av Försäkringsinspektionen (se d.o.) förordnat ombud. I de sålunda förvarade värdehandlingarna njuta försäkringstagarna panträtt ss. i handfången pant till säkerhet för fullgörandet av bolagets på försäkringsavtalen grundade förbindelser . Sak samma gäller i de s.k. blandade livförsäkringsbolagen även om säkerhetsfonden och p r e-mieåterbäringsreserven. Inom de olika försäkringsbranscherna är det, på gr. av sin natur, framförallt livförsäkringen, som uppvisar stora f. (i Sverige 31/i2 1930 nära 1,300 mill. kr.). Th.Dn. Försäkringsförening, se Försäkrings-anstalt. Försäkringsföreningen, Svenska, stiftades 1875. F:s syfte är att verka för en sund och ändamålsenlig utveckling av försäkringsväsendet i Sverige genom upplysningsverksamhet såväl bland fackmännen som bland allmänheten, genom avgivande av yttranden i fackfrågor samt genom tagande av initiativ till önskvärda reformer av försäkringslagstiftningen. Nämnda yttranden avgivas genom F :s sakkunnigenämnd, vilken förutom av F :s ordf, består av 20 led., valda efter sådana regler, att nämnden tillföres bästa och mångsidigaste sakkunskap för de olika försäkringsgrenarna. F. utger jämte motsvarande föreningar i Danmark, Finland och Norge ”Nordisk försäkringstidskr.” (se d.o). F. har systerföreningarna Försäkringssällskapet i Göteborg, stiftat 1912, och Försäkringssällskapet i Malmö, stiftat 1931. Th.Dn. Försäkringsgivare, Försäkringshavare, se F örsäkring. Försäkringsinrättning, se Försäkrings-anstalt. Försäkringsinspektionen, ämbetsverk under Handelsdep. (tidigare under Civildep.), inrättat enl. lagen om försäkringsrörelse 1903. F. åligger att utöva den i nämnda lag föreskrivna tillsynen över försäkringsbolag, att taga viss befattning med (bl. a. meddela tillstånd att driva rörelse) utländska försäkringsanstallers verksamhet i Sverige, att föra försäkringsregistret (se d. o.) och i övrigt handlägga ärenden rörande den affärsmässiga försäkringsrörelsen i riket. Försäkringsföreningar (sjukkassor och understödsföreningar) stå icke under tillsyn av F. För F. gäller av Konungen utfärdad instruktion. Kostnaderna för F. bestridas genom bidrag från försäkringsbolagen. Före F:s inrättande utövades ifrågavarande tillsyn av en statens försäkringsinspektör. I Finland är F. f. n. under organisation (jfr Försäkring s-överinspektören). Th.Dn. Försäkringsinspektör, se Försäkring. Försäkringslagstiftning. I Sverige gällande f. reglerar numera såväl de offentligrättsliga som de privaträttsliga sidorna av försäkringsverk-samheten. — De offentligrättsliga sidorna regleras av lagen om försäkringsrörelse av 25/s 1917 (”försäkringslagen”) samt av lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att dnva försäkringsrörelse här i riket av 1903. Sjukkassor och understödsföreningar äro undantagna från försäkringslagens tillämpningsområde. För dessa finnas i stället bestämmelser i k. f. om erkända sjukkassor av 26/e 1931 och i lagen om understödsföreningar av 29/a 1912. Behov av offentligrättslig f. uppstod vid mitten av förra århundradet, då den affärsmässiga försäkrings-verksamheten i vårt land började beträda delvis nya banor. Genom sagda lagstiftning regleras framförallt det allmännas tillsyn över försäk-ringsanstalterna: deras organisation är lagbunden, deras ekonomiska ställning kontrollerad genom offentlig tillsyn, deras ansvarighet för åtagna förbindelser i vissa avseenden fixerad. Såvitt angår försäkringsaktiebolagen, är försäkringslagen i de rent bolagsrättsliga delarna kon- — 991 — — 992 —