FÖRSÄKRINGSTEKNIK gruent med den allmänna aktiebolagslagen. Beträffande de ömsesidiga försäkringsbolagen äro motsvarande delar av lagen så långt möjligt bragta till överensstämmelse med de för försäkringsaktiebolagen gällande reglerna. Vad spec. angår försäkringsbolagens s. k. f ö r s ä k-ringsfonder (se d.o.), gälla för dem till försäkringstagarnas skydd särsk. stränga bestämmelser, i vissa bolag även gällande säkerhetsfond och premieåterbärings-reserv. Försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, skall efter i lagen angivna regler göra avsättning till säkerhetsfond, försäkringsbolag, vars rörelse icke avser allenast livförsäkring, efter vissa regler till r e-servfond. Utöver dessa fonder ha försäkringsbolagen, särsk. livförsäkringsbolagen, ofta betydande extra reserver, utjämningsfonder, bl.a. katastrofreserv, vinstregleringsfond, vinstfond, skattefond etc., över vilka fonder bolagen i regel disponera mera fritt, ömsesidigt försäkringsbolag, i vilket icke ss. i försäkringsaktiebolagen aktiekapital finnes, må i regel icke bildas utan garantikapital, för vars återbetalning särskilda restriktioner gälla. — De privaträttsliga sidorna av försäkringsverksamheten regleras genom lagen om försäkringsavtal av % 1927 (”försäkringsavtalslagen”). Denna bygger i huvudsak dels på de rättsgrundsatser, som kommit till uttryck i sjölagens diltillsvarande stadgan-den om sjöförsäkring, dels på de inom de övriga försäkringsgrenarna gällande allmänna försäkringsvillkoren. Den privata försäkringsrätten bär f. ö. en i hög grad universell prägel och har inom alla kulturstater utvecklats efter i stort sett gemensamma grundlinjer. Lagen innehåller först bestämmelser, som skola äga tillämpning på alla slags försäkringsavtal (se d.o.). Sedan kommer en avd. med gemensamma regler för all skadeförsäkring och med särbestämmelser för vissa huvudgrenar av skadeförsäkring, näml, sjöförsäkring, annan transportförsäkring, brandförsäkring, kreaturs-försäkring samt ansvarighetsförsäkring. En särskild avd. ägnas åt livförsäkringen, den viktigaste grenen inom personförsäkringen, och slutl. en avd. åt två andra huvudgrenar av personförsäkringen: olycksfallsförsäkringen och sjukförsäkringen. Här må även omnämnas lagen om inteckningshavares rätt till betalning med ersättning, som utgår på gr. av brandförsäkringsavtal, av % 1927 samt lagen om dispa-schörs (se d. o.) befattning med försäkrings-tvister av % 1927. Den allmänna pensionsförsäkringen och försäkringen för olycksfall i arbete äro undantagna från försäkringsavtalslagens tillämpningsområde, dock med undantag för vissa fall, där försäkringen uppkommer på gr. av avtal. För dessa finnas i stället bestämmelser i lagen om allmän pensionsförsäkring av 3O/o 1913 och i lagen om försäkring för olycksfall i arbete av 17/s 1916. Th.Dn. Försäkringsmatematik är en företrädesvis för livförsäkringen viktig gren av den tillämpade matematiken och särsk. av sannolikhetskalkylen (se d. o.). Dock ha även andra försäkringsområden alltmera underkastats matematisk behandling. F:s huvuddelar äro teorien för beräkning av försäkringsvärden (livräntor, kapitalvärden etc.), premier och premiereserv (ävensom avgångsvärden), teorien för beräkning av försäkringstagarnas vinst samt teorien för risken. Ett viktigt närstående område är utjämningen av dödlighetstabeller. Vid Stockholms högsk. finnes en särskild professur i f. och matematisk statistik (se d.o.). Jfr F ö r s ä k-ringsteknik. S.D. W. FörsäkringspolKs, försäkringspoli-c e, se Försäkringsbrev. Försäkringspremie, se Försäkring. Försäkringsregistret. Hos Försäkringsinspek-tionen (se d. o.), tidigare hos Patent- och registreringsverket, skall föras ett register över försäkrings.-a.-b. och ömsesidiga försäkringsbolag, analogt med a.-b.-registret och delvis även med föreningsregister och handelsregister. Om f. stadgas i lagen om försäkringsrörelse. Th.Dn. Försäkringsrisk, den risk, t. ex. för dödsfall, för olycksfall, försäkringen avser att täcka. Försäkringskostnadens storlek beror i första hand på f. (jfr Riskpremie). I överförd bemärkelse begagnas f. ofta som benämning på den enskilda försäkringen. Th.Dn. Försäkringsrådet, myndighet, som inrättades 1917 enl. lagen om försäkring för olycksfall i arbete och lagen om F. F. äger avgöra alla tvistigheter rörande försäkring för olycksfall i arbete. Ledamöterna av F. bära titeln försäkringsråd. IF. sitta två representanter för arbetsgivarna och två för arbetarna. I Finland finnes även ett F. med motsvarande uppgift. F. i Danmark, resp. Norge har däremot samma uppgifter som Försäkrings-inspektionen (se d. o.) i Sverige. Th.Dn Försäkringsstock, se Försäkringsbestånd. Försäkringstagare, se Försäkring. Försäkringsteknik. Vid försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, skall, enl. lagen om försäkringsrörelse, för utförande av erforderliga försäkringstekniska beräkningar och utredningar finnas anställd en aktuarie. Försäkrings-matematiken (se d. o.) är en gren av den till-lämpade matematiken; f. kan närmast beskrivas som försäkringsmatematiken i dess praktiska Uppslagsbok. X. _ 993 _ _ 994 _ 32