FÖRTECKEN bästa möjliga ekonomiska resultat av jordbruksdriften. De första f. i vårt land ha anlagts av Sv. mosskulturföreningen, näml. Fla-hult i Jönköpings och Gisselås i Jämtlands län, den sistn. delvis ss. ersättning för en 1918 nedlagd f. Torestorp i Jönköpings län, vilken anlagts 1906. Kemisk-växtbiologiska anst. i Luleå disponerar två mindre f., Alträsk på myrjord och Sunderbyn på fastmarksjord, båda i Norrbottens län. På senare år ha två statliga för-söksgårdar upprättats under ledning av Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, näml. Lanna i Skaraborgs och Offer i Västernorrlands län. O-d. Försöksparker. För att möjliggöra försöks anställande i större skala, än som kan ske å små spridda provytor (se d. o.), samt vinnande av närmare anknytning mellan det vetenskapliga försöksarbetet och det praktiska skogsbruket ha från 1920 till Statens skogsförsöksanstalt (se d. o.) upplåtits särskilda skogar ss. f. F. n. (1932) finnas fyra f.: Siljansfors i Dalarne, Kul-bäcksliden och Svartberget i Västerbotten samt Tönnersjöheden i Halland. — Finland har redan och Norge torde inom kort komma att följa det sv. exemplet. F.A.Bn. Försöksverksamhet på lanthushållningens område. Redan i början på 1800-talet kom man mera allmänt till insikt om behovet av en på vetenskapliga grunder fotad försöks- och forskningsverksamhet på jordbrukets område. Syftemålet med denna är att utreda värdet av olika odlings- och brukningsmetoder, behovet av jordförbättring, kalkning och gödsling, lämpligheten av olika sorter och stammar av våra kulturväxter m.m. I Sverige igångsattes f. av Lantbruksakad. 1814 på en till akad. upplåten lägenhet på Djurgården. 1900 påbörjades av lantbruksakad. i samarbete med hushållningssällskapen s.k. lokala fältförsök, d.v.s. ettåriga försök, som efter rekvisition anordnas hos enskilda jordägare. Småningom framväxte behovet av en fastare organiserad, mera omfattande f., och genom beslut vid 1905 års riksdag inrättades Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, under vars ledning den lokala fält-f. står. En mycket omfattande f. bedrives också alltsedan 1886 av de detta år bildade föreningarna Sv. mosskulturföreningen och Sveriges utsädesförening. Försök av olika slag utföras vidare av Kemisk-växtbiologiska anst. i Luleå, av Weibullsholms växtförädlings-anst., på betesskötselns område av Sv. betes-och vallföreningen, på jordbruksteknikens av Jordbrukstekniska föreningen samt slutl. också av lantbruksinst. och andra skolor. — Även på skogshushållningens område bedrives i vårt land en omfattande f. under ledning av den genom beslut vid 1901 års riksdag inrättade Statens skogsförsöksanstalt, som bl.a. har till sitt förfogande försöksparker (se d.o.) i olika delar av landet. O-d. Försöksväsen, se Försöksverksamhet. Försöksväsendet på jordbruksområdet, se Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Försök till brott, jur., vissa straffbara handlingar, företagna i uppsåt att åstadkomma fullbordad skada, t.ex. en medmänniskas död, men vilka dock icke lett fram till den avsedda effekten. Den yttre orsakskedja, som leder fram till ett fullbordat brott, kan sägas börja med förberedelse, t.ex. inköp av en revolver, och sluta med den brottsliga effektens fullbordan, offrets död. Mellan dessa båda punkter ligger f Förberedelsen är straffri, utom i de undantagsfall, där den straffas ss. brott orsakande fara för det intresse lagstiftaren eg. vill skydda. F. kan vara fulländat: brottslingen har utfört alla i planen ingående handlingar, el. ock ofulländat: han har själv av någon anledning avbrutit sin handlingsserie. För att ett straffbart f. skall föreligga, kräves, att gränsen mellan förberedelse och f. skall ha överskridits el. att ”försökspunkten” skall vara passerad, vilket närmare bestämmes så, att brottslingen skall ha påbörjat ”den första utförande” handlingen. Dessutom kräves, att försökshandlingarna skola ha medfört någon objektiv fara för det intresse, som gärningsmannen syftar att angripa. Vidare kräves i många fall, att gärningsmannen ej skall ha av egen vilja hejdat el. motverkat orsaksförloppet. De olika lagarna straffbelägga försök i olika omfång. Strängast är den danska strafflagen av 15/4 1930, som strafflägger f. i alla tillfällen, där det fullbordade brottet förtjänar frihetsstraff. Mildast är den sv. strafflagen, som kriminaliserar f. endast vid de allra grövsta brotten. I regel ha de olika lagarna icke knutit något försöksstraff till de lindrigaste formerna av brott. F :s straffbarhetsgrad är lägre än det fullbordade brottets. Endast undantagsvis straffas f. lika med fullbordat brott. Så var emellertid fallet vid frihetsbrott mot Äkarpslagen i dess urspr. form, och så är ännu fallet vid högförräderi. — Litt.: J.C.W. Thyrén, ”Principerna för en strafflagsreform”, 3 (1914). ögd. Försörjningshem, se F a 11 i g v å r d, sp. 133. Förtecken, mus., i allm. de olika tecken (kors, dubbelkors, b, dubbel-b, återställningstecken; se d. o.), som, satta framför grundskalans noter, antyda motsvarande toners höjning, resp, sänkning el. återställning. I sht menas med — 997 — — 998 —