Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förvaltning - Förvaltningsrätt, administrativrätt - Förvandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRVALTNINGSRÄTT
skydd, folkpensionering m.m. och detta ant.
direkt genom att själv utföra det medelst egna
organ el. ock indirekt genom att ålägga
kommunerna el. andra självförvaltningsenheter
ombesörjandet av dessa uppgifter. Staten har
utvecklats från (ren) rättstat till
kulturstat. Sammanfattningen av statens sålunda
antydda verksamhet har av de rättslärda
indelats på olika sätt. Somliga indela all
statsverksamhet i lagstiftning å ena sidan och f. i
vidsträckt mening å andra. Under
denna inbegripes sålunda, förutom vad som
brukar benämnas f. i egentlig el. inskränkt
mening, jämväl rättskipning. Vanligast är
emellertid följ. 3-delning. Statsverksamheten utgör
ant. 1) lagstiftning: skapande av
allmänna rättssatser, el. 2) rättskipning:
gällande rätts tillämpning på konkreta fall inkl,
domars tvångsmässiga verkställande, el. 3) f.: all
den statsverksamhet, som icke är vare sig
lagstiftning el. rättskipning. Positivt kännetecknas
den offentliga f:s åtgärder därav, att de
visserligen äro genom lag reglerade men på ett
ojämförligt friare sätt än lagstiftnings- och
rättskipningsåtgärderna. Den förra, men icke
de senare, äro överlämnade åt vederbörande
f.-organs fria ändamålsenlighetsbedömning,
varvid lagens bestämmelser endast utgöra en
begränsande ram för organets handlingsfrihet.
Detaljerna regleras icke. Inom f. ”frågar man
icke i främsta rummet efter vad som är rätt,
utan vad som är nyttigt” (Malmgren). — Vissa
f.-uppgifter, t.ex. fattigvård och hälsovård,
besörjer icke staten själv genom sina organ, utan
den har befallt och bemyndigat
kommunalsamhällena att genom sina organ besörja desamma.
I detta hänseende skiljer man därför mellan
stat s-f. och själ v-f. Dymedelst kan f.
lämpas efter olika orters behov och förhållanden.
Stats-f. kan vara ant. central-f.: alla
ärenden av ett visst slag från hela riket
handläggas av ett enda centralorgan, t.ex.
Kommerskollegium, el. ock lokal-f.: underordnade
organ handhava, var för sitt ämbetsområde, de
omedelbara f.-göromålen, t.ex. länsstyrelserna.
Därvid kan f. vara centraliserad:
maktens tyngdpunkt är förlagd till centralorganet,
och lokalorganet är i huvudsak en verkställare
av det förras beslut, el. decentraliserad:
lokalorganet har fått en mera omfattande
befogenhet att självständigt besluta i f.-ärendena.
Den centrala f. utövas i Sverige av K. m:t, d.v.s.
konungen i statsrådet. Ärendena äro efter sin
art fördelade på statsdep., vilkas antal f.n.
utgör 9. Chefen för varje dep. benämnes
ävenledes statsråd, men hans fullständiga officiella
titel är för t.ex. Finansdep:s vidkommande:
statsrådet och chefen för Finansdep.
Samman
fattningen av statsdep. utökad med Nedre
ju-stitierevisionen (se d.o.) och
Justitiekanslersäm-betet (se d.o.) benämnes K. m.ts kansli. Det
närmare om f.-organen tillhör f.-rätten (se d.o.).
— Litt.: J. Ask, ”Föreläsningar i sv.
förvaltningsrätt” (3 bd, 1902—06); R. Malmgren,
”Förvaltningsrätt” (i ”Lärobok i rättskunskap för
blivande landsfiskaler”, 2 uppl., 1, 1927). ögd.
Förvaltningsrätt, även kallad
administrativrätt, läran om och sammanfattningen
av rättsnormerna rörande statens förvaltning,
handhavandet av statens höghetsmakt i de
enskilda fallen genom därtill bemyndigade och
juridiskt ansvariga organ i enlighet med givna
riktlinjer. Den formella f. omfattar
reglerna för statsförvaltningens organisation och
förfarande samt statstjänstemännens förhållande
till staten. Den materiellaf. behandlar
reglerna för de olika förvaltningsområdena:
ekonomi- el. näringsrätt, politirätt el. anstalter till
samhällets säkerhet och trivsel samt socialrätt
el. samhällets ingripande i förhållandet mellan
olika grupper av enskilda medborgare. Till
den speciella f. räknas kommunal-,
kyrko-och föreningsrätt samt finansrätt (se d. o.).
Inom vissa grenar av förvaltningen har det
ansetts lämpligt att låta enskilda taga
förvaltningen om hand el. medverka vid densamma.
Så är förhållandet med fattig- och hälsovård.
Den av medborgarna själva utövade
förvaltningen kallas självförvaltning el. självstyrelse.
För dess handhavande äro medborgarna
förenade i samfund, kallade kommuner. Denna art
av förvaltning benämnes därför även
kommunalförvaltning. E.K.
Förvandling. De flesta ryggradslösa och ett
fåtal ryggradsdjur genomgå under sin
utveckling från befruktningen av ägget till könsmoget
individ en f. el. metamorfos. Under
utvecklingsförloppet uppträda näml, även hos
bottendjur pelagiska larvformer, väsentligt
olika de fullbildade djuren. Än övergår en
del av larvorganen direkt i det utbildade
djuret, än nyanlägges detta från särskilda anlag
i larverna. Enl. sv. språkbruk användes dock
i regel ordet i mera inskränkt mening och
avser endast metamorfosen hos insekterna. Se
i övrigt M e t a m o rf o s.) Hos insekterna
urskiljer man två slag av f., en o f u 11 s t ä n d i g
(hemimetabol) och en fullständig
(holometabol). En skarp gräns mellan
dessa och mellan den ofullständiga f. och den
direkta utvecklingen kan dock knappast
upprätthållas. Så räkna vissa forskare till den
ofullständiga f. även utvecklingen hos rätvingar,
halvvingar och termiter, ehuru den starkt
närmar sig den direkta. Hos dessa förmedlas näml,
övergången mellan den ur ägghöljet utkrupna
— 1003 —
1004 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
