FÖRVISNING larven till den fullbildade insekten, ima'go, genom flera på varandra följande, fritt rörliga, näringsupptagande larvstadier, som efter flera hudömsningar gradvis ombildas, tills djuret får sin definitiva gestalt. I huvudsak liknar alltså här den unga larven den utbildade individen och skiljer sig från denna endast därigenom att vissa organ ej äro fullt utbildade utan småningom framträdande under de senare larvstadierna. Som ett första stadium av ofullständig f. kan man dock i varje fall räkna utvecklingen hos troll- och sjösländor, där larverna avvika betydligt i utseende från de fullbildade djuren och tillpassats för ett vattenliv genom bl. a. förekomsten av trakégälar, under det att de fullvuxna blivit luftandande landdjur. Det sista larvstadiet, med utvecklade vinganlag, betecknas som nymf. Även här sker dock övergången från larv till imago utan mera genomgripan-,de förändringar. Hos dagsländorna åter träffa vi en övergång till den fullständiga f., därigenom att före imago ett puppliknande vil-stadium, en s. k. subimago, uppträder, som ej upptar någon näring. Den fullst. f., som alla högre insekter genomgå, kännetecknas därav, att mellan det sista larvstadiet och imago alltid ett puppstadium uppkommer. Under detta i regel orörliga stadium upptar insekten ej någon näring, och i det inre av puppan försiggår en omarbetning av organisationen, i det att stora partier av larvens organ nedbrytas och nya uppkomma från särskilda embryonala utvecklingscentra, s. k. imaginal-skivor. Se vidare Insekter. — Även ålens och de svanslösa groddjurens utveckling kallas enl. sv. språkbruk f. O.C-n. Förvandlingsstraff, jur. Saknar den, som blivit dömd till böter, tillgång till deras gäldande, skola böterna förvandlas till fängelse, så att 1 dagsbot svarar mot 3 dagars fängelse, 2 dagsböter mot 4 dagars fängelse samt varje följ, påbörjat antal av 2 dagsböter mot 1 dags fängelse, dock med iakttagande av att fängelsestraffet ej må sättas över 60 dagar. Vid förvandling av böter, som ådömts omedelbart i penningar, svarar varje påbörjat 10-tal kr. mot en dagsbot. Se Frihetsstraff. E.S-n. Förvarsarrest. Förman (se d.o.) är berättigad, att då underlydande under tjänstgöring gör sig skyldig till fel, varigenom krigslydnaden el. ordningen inom krigsmakten äventyras och det för krigslydnadens el. ordningens upprätthållande finnes nödigt, ävensom i vissa fall utom tjänsten, tillsäga den felande f. Tillsägelse av f. är allenast ett förständigande att i arrest avbida, vad den, som äger bestraffningsrätt, kommer att besluta. Rapport om tillsägelse av f. skall avgivas snarast och sist inom 24 tim. till nämnda befälhavare. — Underordnad, vilken påträffas av starka drycker överlastad, kan av officer el. underofficer tagas i förvar och insättas i militärhäkte, till dess han återvunnit sina sinnens fulla bruk. Varken f. el. tagande i förvar innebär sålunda någon bestraffning. Jfr Arrest och Arrestera. E.O.B. Förvedning, den förändring, cellulosaväggen undergår hos växterna vid inlagring av vedämne (lignin, lignon), vilket därvid med cellulosan bildar en esterartad förening. Vid f. vinner cellväggen ökad styrka och större genomsläpplighet för vatten, varför sådan särsk. förekommer i växternas skelettsystem och i deras vattenledande element. O.Gz. Förverkande, jur., en straffpåföljd (se d.o.), bestående däri, att egendom, som varit på något sätt förknippad med det begångna brottet (som medel för dess utförande, som resultat av detsamma el. på annat sätt), övergår i Kronans ägo el. någon gång i dens ägo, som genom brottet förfördelats (se Strafflagen, kap. 24, § 1). Ex.: någon har olovligen infört tullpliktiga varor: både varorna och vid införseln anlitade dragare, fordon o.a. forslingsredskap, jämväl fartyg under 250 ton, förverkas; likaså vid olovlig brännvinstillverkning de använda pannorna etc. ögd. Förvisning, jur. 1) En fordom förekommande, men 1864 ur vår rätt avförd form av straff för svårare brott, vilken bestod däri, att man förbjöd brottslingen att uppehålla sig inom ett visst område el. utom ett visst område. I vissa, framförallt sydeuropeiska, kulturländer tillämpas fortfarande detta slags straff. Jfr Landsförvisning och Utvisning. 2) F. från allmän läroanstalt, även kallad r e le g a t i o n. Stadgan för rikets allm. lärov. 24/9 1 928, §§ 53 och 54, innehåller härom följ.: Lärjunge, som felat i uppförande och icke låter sig rätta av tilldelad bestraffning el. eljest visar sig ovärdig att vid lärov. åtnjuta undervisning, kan av lärov.-kollegiet, sedan målsman underrättats, dömas till f. på viss tid, högst 4 terminer, vilken dom dock skall underställas Skolöverstyrelsens prövning. Befinnes lärjunge vid allm. lärov. genom lagakraftägande utslag skyldig till brott, skall lärov.-kollegiet pröva frågan om f. Därvid skall hänsyn tagas till såväl brottsomständigheterna som lärjungens föregående uppförande, och ”må f.-dom meddelas för viss tid el. för alltid”. Utom de uttryckligen nämnda alternativen står det sålunda kollegiet fritt jämväl att besluta lärjungens kvarstannande, därest omständigheterna sådant medgiva. I huvudsak liknande bestämmelser gälla ang. f. från statens folkskole- — 1005 — — 1006 —