FÖRVITTRING seminarier. — Ang. f. från högre läroanstalt finnas bestämmelser i kungl. stadga 18/i2 1908 ang. den disciplinära myndigheten över de studerande vid rikets univ. och Karolinska medi-ko-kirurgiska inst. samt kungl. stadga % 1921 ang. den disciplinära myndigheten över de studerande vid Tekniska högsk. Organet för den disciplinära myndighetens utövning: vid univ. mindre konsistoriet, vid Karolinska inst. och Tekniska högsk. kollegienämnden, kan, för vissa i nämnda författningar närmare angivna fall, döma studerande till f. från läroanstalten för viss tid el. för alltid. Beslutet skail underställas prövning av kanslern för rikets univ., resp. Tekniska högsk:s styrelse. Den dömde kan anföra besvär över mindre konsistoriets, resp, kollegienämndens beslut hos kanslern, resp. Tekniska högsk :s styrelse, och över avgörandet i denna instans kan vardera parten, d.v.s. disciplinorganet och den dömde, anföra besvär hos K. m:t i Ecklesiastikdep. F. för alltid får ej ådömas någon, utan att han av domstol dömts till påföljd, varom i 2 kap. 19 § Strafflagen förmäles, el. han, ehuru varnad och tillrättavisad, i sitt leverne gjort sig känd för så osedligt föredöme el. så skadlig inverkan på andra, att det för god ordnings upprätthållande prövas nödigt att fullst. skilja honom från läroanstalten. Liknande bestäm melser gälla för Stockholms och Göteborgs högsk. ögd. Förvittring, v i 11 r i n g, är bergarters (och jordarters) genom klimatets inverkan framkallade kemiska och mekaniska sönderdelning och omvandling. Den försiggår inom en närmast markytan belägen zon av växlande djup, den s. k. viltringszonen, som genom avvikande färg brukar skilja sig från det oförvittrade underlaget. F. är av två slag, mekanisk och kemisk, oftast dock intimt samverkande. Den mekaniska f., som blott är en uppluckrings- och sönderbrytningsprocess, förlöper även efter två linjer: frostsprängning och solsprängning, och sker snabbast i sprickrika bergarter. Frostsprängningens klimatiska förutsättningar är temp.-växlingar omkr. fryspunkten, då det i bergarternas otaliga sprickor och förklyftnings-plan (se F ö r k 1 y f t n i n g) cirkulerande ne-derbördsvattnet växelvis övergår till is med relativt större volym än vattnet. På så sätt vidgas sprickorna och orsakas bergmassans gradvisa söndersprängning. Frostsprängningen tillhör därför de polära och kalla tempererade zonerna samt högfjällsområden, där den ofta är så gott som ensamrådande. Mäktiga anhopningar av skarpkantiga block, stenskärvor, grus och sand utgöra vittringsprodukterna. Där de genom vatten- el. vindtransport och jordflytning bortskaffas, fortskrider processen snabbt mot djupet och orsakar bergens nedbrytning. — Solsprängningen betingas av ömsevis stark uppvärmning (instrålning) om dagarna och avkylning (utstrålning) om nätterna el. m. a.o. temp.-växlingar (utan tillhjälp av isens sprängverkan), vilket medför omväxlande utvidgning och sammandragning hos ytlagren (men däremot ej hos deras underlag) med åtföljande sprickbildning och söndergrusning. Solsprängningen är därför starkast i de vege-tationslösa ökentrakterna, där temp.-skillnaden kan uppgå ända till 70° C. om dygnet. Mörka, värmeabsorberande bergarter angripas mer än ljusa. Även i detta fall blir resultatet bergens sönderfallande till block-, grus- och sandmassor, varav de finare produkterna omhändertagas av vinderosionen, kvarlämnande en stenöken (se öken). Solsprängningen är i Fennoskandia obetydlig. — Den kemiska f. bestämmes till sin art av klimatets beskaffenhet, till sin hastighet av bl. a. bergarternas kemiska sammansättning och deras grad av sprickighet och mekanisk f. Mörka, s. k. basiska eruplivbergar-ter undergå vanl. lättare kemisk f. än ljusa, ki-selsyrerika. Länge ansågs kaolinbildning som det normala och dominerande i den kemiska f.-processen. De huvudsaki. av kvarts och silikat av kalium, natrium, kalcium, magnesium, järn och aluminium bestående vanliga bergarterna sönderdelas av cirkulerande kolsyrehalligt vatten till motsvarande karbonat jämte en del lös-lig kiselsyra, vilket allt löses och bortföres. Kvar stanna blott de kemiskt opåverkade kvartskornen i form av sand samt därjämte allt aluminium, som övergått till olösliga kolloi-dala lersubstanser (aluminiumsilikater) av växlande sammansättning, bl.a. kaolin, och som utgöra en väsentlig beståndsdel i lerorna. Förr el. Solsprängning i granit, s.v. Texas, U.S.A. — 1007 — — 1008 —