Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gabon, Gabun - Gabriel - Gabriel, Jacques-Ange - Gabrieli, 1. Andrea - Gabrieli, 2. Giovanni - Gabrielson, Arvid - Gabrielsson, Assar - Gabriel y Galán, José Maria - Gabrilovitj, Osip - Gabun - Gabunträ el. Gabun-rödträ - Gad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GABRIEL
Ekvatorialafrika på Nedre Guineakusten;
274,870 kvkm.; 388,899 inv. (1926); 1921 funnos
623 europeer. Landet består av en c:a 200 km.
bred, låg kustremsa, beväxt med tropisk
regnskog, och innanför denna ett i medeltal 600 m.
högt, gräsbevävt bergland, över vilket
Kristall-bergen (Cristal monts) och Ogooué-(Ogowe-)
massivet höja sig till 1,200 m.ö.h. Landet
genomströmmas av flera floder, av vilka
Ogooué är den största. Klimatet är tropiskt
med en medeltemp. av +25° C. samt en
årsnederbörd av c:a 2,000 mm. Befolkningen består
av bantunegrer och dvärgfolk. Export av trä,
elfenben, produkter från oljepalmen samt
kautschuk. Huvudstad och tillika viktig hamn
Li-breville (2,000 inv.). H.Bm.
Gabriel (hebr.), en av de judiska
ärkeänglarna, i G.T. omnämnd endast i Dan. 8:16 och 9:21
ss. uttydande Daniels syner, i Hanoksboken (se
d.o.) räknad bland de 4 (el. 7) änglar, som stå
inför Guds tron och få skåda hans anlete. G.
utför de gudomliga straffdomarna över fallna
änglar och framställer jämte Mikael ss. Israels
beskyddare med elden till sitt element. G.
näm-nes i N. T. (Luk. 1:19, 26 ff.) ss. den, som
förkunnar Johannes döparens och Jesu födelse
för Sakarias och Maria. — I konsten avbildas
G. vanl. i bebådelsescener, där gärna framställd
med en vit liljestängel i handen. G.Bsm;E.W.
Gabriel [-äT], J a c q u e s-A n g e, fransk
arkitekt (1698—1782), var den förnämste
bygg-nadskonstnären under Ludvig XV:s sista två
årtionden och representerar den senare
rokokostilen samt den begynnande klassicismen. Hans
förnämsta verk i Paris är anläggningen av nuv.
Place de la Concorde. I Versailles och
Fon-tainebleau utförde G. flera till- och
ombyggnader vid slotten samt Lilla Trianon i
Versailles’ park (se pl. vid Byggnadskonst).
E.W.
Gabrieli [-äTi]. 1) A n d r e a G., italiensk
tonsättare (o. 1510—86), organist vid
Markus-kyrkan i Venedig 1566. G:s arbeten
(”Cantio-nes”, mässor, madrigaler, psalmer) ha bidragit
till den moderna instrumental- och vokalstilens
genombrott i slutet av 1500-talet. Hans
orgelstycken utgöra ett viktigt stadium i körstilens
överförande till instrumentalstilen och beteckna
därmed en betydelsefull fas i fugans och
can-zonens äldsta historia. E.A.
2) G i o v a n n i G., den föregåendes brorson
och elev, tonsättare (1557—1612), organist vid
Markuskyrkan i Venedig 1586 och lärare för
många av tidens tonsättare (bl.a. Heinrich
Schütz); har skrivit ”Cantiones”, ”Symphoniæ
sacræ”, madrigaler, var starkt intresserad av
kompositioner för dubbelkör och av verk för
kammarmusikalisk besättning. Liksom
farbro
derns spela ocksa G:s instrumentalverk en stor
roll inom den musikaliska formens historia
(särsk. fugans förhistoria). — Litt: C. v.
Win-terfeld, ”Johannes G. und sein Zeitalter” (1834);
J. v. Wasielewski, ”Geschichte der
Instrumentalmusik” (1878). E.A.
Gabrielson, Arvid, språkforskare (f.18/»
1879), fil. d:r i Uppsala 1909, docent i engelska
språket 1909—21, t.f. prof, vid Göteborgs högsk.
1911—13, i Uppsala 1919—21, lektor vid Högre
lärarinneseminariet 1921, docent vid
Stockholms högsk. 1928. Bland G:s arbeten märkas
”Rime as a criterion of the pronunciation of
Spenser, Pope, Byron and Swinburne” (1909)
och ”The influence of w- in old English”
(1912). N.C.
Gabrielsson, Assar
Thorvald Natanael,
industriman (f. 13/s
1891). Efter
ekonomisk examen vid
Handelshögsk. 1911
tjänstgjorde G. som
kanslist i A. k. 1912—
16 och blev 1916
anställd vid Sv.
kullagerfabriks a.-b.
Sedan 1926 är G.
direktör för a.-b.
Volvo. T.E-r.
Gabrie’1 y Galan [-i gala’n], José Maria,
spansk skald (1870—1905), ägnade sig, efter en
kort lärarverksamhet, åt lantbruket, vars idyll
förhärligas i bl. a. ”Castellanas” (1902—05).
Den kristna tron är ledmotivet i ”Religiösas”,
den sociala revolutionen i ”El himno al
tra-bajo”. J.V.
Gabri’lovitj [-vic], O s i p Salomonovitj,
rysk pianist och dirigent (f. 1878), elev av
Pe-térsburg-konservatoriet (Rubinstein, Ljadov,
Glazunov), senare i Wien av Leschetizky, gav
konserter i Europa, sedan 1910 bosatt i
München, tills han 1914 utvandrade till Amerika,
där han 1917 blev dirigent för
symfoniorkestern i Detroit; är som pianist särsk. bekant ss.
Chopintolkare. G. har komponerat
pianostycken och sånger. E.A.
Gabun, se G a b o n.
Gabu’nträ el. G a b u n-r ö d t r ä kallas den
ss. gagnträ använda, elastiska, termithårda,
röda veden av afrikanska Pteroca’rpus-arter,
särsk. P. erina’ceus. A.V-e.
Gad (hebr., ”lycka”). 1) En av Israels
stammar, ö. om Jordan mellan Manasse och Ruben.
G. var berömd för tapperhet (1 Mos. 49:19; 1
Krön. 12:8); till G. hörde bl. a. Jefta (se denne).
Som stamfader uppges en Jakobs son G. med
tjänstekvinnan Silpa, vilket måhända tyder på
— 1027 —
— 1028 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
