GABRIEL Ekvatorialafrika på Nedre Guineakusten; 274,870 kvkm.; 388,899 inv. (1926); 1921 funnos 623 europeer. Landet består av en c:a 200 km. bred, låg kustremsa, beväxt med tropisk regnskog, och innanför denna ett i medeltal 600 m. högt, gräsbevävt bergland, över vilket Kristall-bergen (Cristal monts) och Ogooué-(Ogowe-) massivet höja sig till 1,200 m.ö.h. Landet genomströmmas av flera floder, av vilka Ogooué är den största. Klimatet är tropiskt med en medeltemp. av +25° C. samt en årsnederbörd av c:a 2,000 mm. Befolkningen består av bantunegrer och dvärgfolk. Export av trä, elfenben, produkter från oljepalmen samt kautschuk. Huvudstad och tillika viktig hamn Li-breville (2,000 inv.). H.Bm. Gabriel (hebr.), en av de judiska ärkeänglarna, i G.T. omnämnd endast i Dan. 8:16 och 9:21 ss. uttydande Daniels syner, i Hanoksboken (se d.o.) räknad bland de 4 (el. 7) änglar, som stå inför Guds tron och få skåda hans anlete. G. utför de gudomliga straffdomarna över fallna änglar och framställer jämte Mikael ss. Israels beskyddare med elden till sitt element. G. näm-nes i N. T. (Luk. 1:19, 26 ff.) ss. den, som förkunnar Johannes döparens och Jesu födelse för Sakarias och Maria. — I konsten avbildas G. vanl. i bebådelsescener, där gärna framställd med en vit liljestängel i handen. G.Bsm;E.W. Gabriel [-äT], J a c q u e s-A n g e, fransk arkitekt (1698—1782), var den förnämste bygg-nadskonstnären under Ludvig XV:s sista två årtionden och representerar den senare rokokostilen samt den begynnande klassicismen. Hans förnämsta verk i Paris är anläggningen av nuv. Place de la Concorde. I Versailles och Fon-tainebleau utförde G. flera till- och ombyggnader vid slotten samt Lilla Trianon i Versailles’ park (se pl. vid Byggnadskonst). E.W. Gabrieli [-äTi]. 1) A n d r e a G., italiensk tonsättare (o. 1510—86), organist vid Markus-kyrkan i Venedig 1566. G:s arbeten (”Cantio-nes”, mässor, madrigaler, psalmer) ha bidragit till den moderna instrumental- och vokalstilens genombrott i slutet av 1500-talet. Hans orgelstycken utgöra ett viktigt stadium i körstilens överförande till instrumentalstilen och beteckna därmed en betydelsefull fas i fugans och can-zonens äldsta historia. E.A. 2) G i o v a n n i G., den föregåendes brorson och elev, tonsättare (1557—1612), organist vid Markuskyrkan i Venedig 1586 och lärare för många av tidens tonsättare (bl.a. Heinrich Schütz); har skrivit ”Cantiones”, ”Symphoniæ sacræ”, madrigaler, var starkt intresserad av kompositioner för dubbelkör och av verk för kammarmusikalisk besättning. Liksom farbro derns spela ocksa G:s instrumentalverk en stor roll inom den musikaliska formens historia (särsk. fugans förhistoria). — Litt: C. v. Win-terfeld, ”Johannes G. und sein Zeitalter” (1834); J. v. Wasielewski, ”Geschichte der Instrumentalmusik” (1878). E.A. Gabrielson, Arvid, språkforskare (f.18/» 1879), fil. d:r i Uppsala 1909, docent i engelska språket 1909—21, t.f. prof, vid Göteborgs högsk. 1911—13, i Uppsala 1919—21, lektor vid Högre lärarinneseminariet 1921, docent vid Stockholms högsk. 1928. Bland G:s arbeten märkas ”Rime as a criterion of the pronunciation of Spenser, Pope, Byron and Swinburne” (1909) och ”The influence of w- in old English” (1912). N.C. Gabrielsson, Assar Thorvald Natanael, industriman (f. 13/s 1891). Efter ekonomisk examen vid Handelshögsk. 1911 tjänstgjorde G. som kanslist i A. k. 1912— 16 och blev 1916 anställd vid Sv. kullagerfabriks a.-b. Sedan 1926 är G. direktör för a.-b. Volvo. T.E-r. Gabrie'1 y Galan [-i gala'n], José Maria, spansk skald (1870—1905), ägnade sig, efter en kort lärarverksamhet, åt lantbruket, vars idyll förhärligas i bl. a. ”Castellanas” (1902—05). Den kristna tron är ledmotivet i ”Religiösas”, den sociala revolutionen i ”El himno al tra-bajo”. J.V. Gabri'lovitj [-vic], O s i p Salomonovitj, rysk pianist och dirigent (f. 1878), elev av Pe-térsburg-konservatoriet (Rubinstein, Ljadov, Glazunov), senare i Wien av Leschetizky, gav konserter i Europa, sedan 1910 bosatt i München, tills han 1914 utvandrade till Amerika, där han 1917 blev dirigent för symfoniorkestern i Detroit; är som pianist särsk. bekant ss. Chopintolkare. G. har komponerat pianostycken och sånger. E.A. Gabun, se G a b o n. Gabu'nträ el. G a b u n-r ö d t r ä kallas den ss. gagnträ använda, elastiska, termithårda, röda veden av afrikanska Pteroca'rpus-arter, särsk. P. erina'ceus. A.V-e. Gad (hebr., ”lycka”). 1) En av Israels stammar, ö. om Jordan mellan Manasse och Ruben. G. var berömd för tapperhet (1 Mos. 49:19; 1 Krön. 12:8); till G. hörde bl. a. Jefta (se denne). Som stamfader uppges en Jakobs son G. med tjänstekvinnan Silpa, vilket måhända tyder på — 1027 — — 1028 —