Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gaddi, familj - Gaddi, 1. Gaddo - Gaddi, 2. Taddeo - Gaddi, 3. Agnolo - Gaddlösa bin - Gaddsteklar - Gade, Niels Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GADDI
Gaddi, florentinsk målarfamilj på 1300-talet.
1) Gaddo di Zanobi G. (d. o. 1330), utförde
trol. i Rom mosaikarbeten för Clemens V.
2) T a d d e o di Gaddo G., den föregåendes son
(d. 1366), var trol. Giottos lärjunge, i varje fall
dennes främste efterföljare. Med den traditio
nella stilen förenar han enstaka realistiska
drag, ss. djup verkan och en mera målerisk
uppfattning. Som hans främsta verk betraktas
freskerna i Santa Croces Baroncellikapell,
Florens, tillkomna o. 1340 (scener ur Marias liv);
omstridd är den berömda Nattvardsfresken i
refektoriet där. Vidare märkas hans fresker i
San Miniato, Florens, och i San Francesco,
Pisa. En serie framställningar ur S:t
Francis-cus liv (från Santa Croce) finnes nu i Florens’
akad. och i Berlin (2 st.). — Litt.: O. Sirén,
”Giotto and some of his followers” (1917).
3) A g n o 1 o di Taddeo G., den föregåendes
son och lärjunge (d. 1396), den siste
representanten för Giottotraditionen, målade i början
av 1390-talet i Santa Croce, Florens, en cykel
fresker med det heliga korsets legend. K.E.S.
Gaddlösa bin, Meliponi’nce, underfam. av
binas fam., A’pidæ, med släktena Melipo’na och
Trigo’na, förekomma i såväl Gamla som Nya
världens tropiska trakter. Hit höra de minsta
bin, som finnas, med en längd av blott 2—3
mm., men honan av en del arter kan bli intill
1 cm. Deras gadd är rudimentär, kort och
trubbig och användes icke som vapen. Däremot
kunna de åstadkomma smärtsamma bett med
sina käkar. G b. leva i stora samhällen,
stundom på mer än 50,000 individer, som bestå av
ett flertal (2—24) drottningar jämte drönare
och arbetare. Bona anläggas vanl. i ihåliga
träd el. bamburör men kunna även fästas fritt
i träden el. på marken. Materialet är vax med
riklig inblandning av lera el. jord, stundom
växtdelar. I boet, som är försett med ett smalt
ingångsrör, äro de vågräta yngelkakorna
placerade ovanför varandra och sammanhållna av
lodräta balkar som i våra sociala getingars bon,
men cellerna äro uppåtriktade. Utom
yngelkakorna finnas mera oregelbundet placerade
hopar av större förrådsceller, i vilka pollen och
honung lagras. Efter befruktningen sväller
drottningens bakkropp upp starkt, och då
därtill kommer, att hennes vingar under
äggläggningen bli slitna till korta stumpar, kan hon
icke längre flyga. Yngre honor taga därför
initiativet till ny svärmbildning. Sedan äggen lagts
i yngelcellerna och dessa försetts med
näringsförråd, tillslutas de, och larverna matas således
icke vidare. Vaxet, som bina alstra genom
avsöndring från ryggsidan, är mörkt, mjukt och
tekniskt oanvändbart, medan honungen, som är
särdeles välsmakande, tillvaratages av
infö
dingarna. Bina hållas stundom i burar, men
någon verkligt rationell biavel ha de icke givit
upphov till. E.W-n.
Gaddsteklar, Aculea’ta, underordn. av ordn.
steklar (se d. o.). G. ha bakkroppen intill
mel-lankroppen starkt hopdragen, stundom så atl
ett smalt skaft bildas, och benens lårringar
bestå av ett enda ledstycke. Egendomligt för dem
är, att honornas äggläggningsrör är ombildat
till en gadd. Av de båda sista
bakkroppsleder-nas tre par extremitetartade bihang är det ena
paret ombildat till två nålfina stickborst, som
hos tambiet dessutom äro besatta med bakåt
riktade hullingar. Ett annat par är
sammanvuxet till den s. k. gaddrännan, av vilken
stickborsten äro omslutna. Gaddrännan är försedd
med två längslöpande skenor, som äro
inpassade i längsrännor på stickborsten och ge dessa
stöd, då de glida ut el. in. Gaddrännan är
dessutom genomdragen av en kanal, i vilken giftet
från giftkörtel och giftblåsa rinner ut, när
gad-den stinger. Det återstående paret bihang
bildar ett par sidovalvler till skydd el. kanske
snarare till känselorgan. Gadden tjänstgör dels ss.
försvarsvapen, dels till bytets förlamande i de
fall, då detta utgöres av t. ex. insektslarver el.
andra djur. I åtskilliga fall är gadden
förkrympt men giftkörtlarna bibehållna, t. ex. hos
gaddlösa bin (se d. o.) el. ett flertal myror; hos
de senare kunna även giftkörtlar saknas. G.
representeras i Sverige av familjerna bin,
rov-steklar, getingar, dolksteklar, spindelsteklar,
planksteklar, vägsteklar och myror (se d. o.).
Till g. ansluta sig också guldsteklar (se d. o.)
och ett par hittills till parasitsteklarna förda
smärre familjer. E.W-n.
Gade, N i e 1 s Wilhelm, dansk tonsättare
^(1817—90), jämte J. P. E. Hartmann
huvudrepresentanten för högromantiken i dansk
tonkonst. Son till en instrumentmakare, visade G.
redan ss. barn utpräglad begåvning för musik,
övergav snickaryrket, för vilket han urspr. var
bestämd, och blev musiker, fick Wexschall till
lärare i violinspel och senare A. P. Berggreen
i musikteori, blev 1834 elev i kungl. kapellet.
G. började samtidigt komponera (sånger och
instrumentalmusik) och väckte uppseende med
sin ”Ossian-Ouverture”, med vilken han 1840
vann ett av Musikföreningen i Köpenhamn
uppsatt pris. G. gav uvertyren opus-talet 1 och
fastslog den därmed som sitt genombrottsverk; dess
friskhet och känslodjup, icke utan en viss
påverkan från den danska folkvisan, göra detta
arbete till ett av de bästa i G:s produktion.
Mindre framgång hade G. med sin första
symfoni (med temat ”Paa Sjölunds fagre Sletter”),
som också inlämnades till Musikföreningen
men kasserades; G. sände den då till Mendels-
— 1031 —
— 1032 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
