GADOLINIT unionsfientliga politiken, även då den tycktes dödsdömd. Detta hans kraftiga partitagande medförde också viktiga fördelar för honom. Hans val till biskop hade omintetgjorts, påven hade utnämnt en annan administratör av stiftet, och han hade t. o. m. bannlysts 1506; men G. lyckades med Svante Stures hjälp länge behålla det ekonomiska utbytet av stiftet och var även en tid hövitsman i Kalmar län. — Efter Sten Sture d. y:s val till riksföreståndare (1512) måste G. emellertid definitivt avstå från bi-skopsvärdigheten (1513). Han tillhörde dock fortfarande riksrådet, erhöll även Kastellholms slott och län på Åland och fortsatte att tjäna Sten Sture d. y. — Under kriget med Kristian II 1518 befann sig G. i riksföreståndarens omgivning och tillhörde den gisslan på 6 personer, som ställdes för den danske konungen vid dennes beramade sammanträffande med herr Sten. Jämte den övriga gisslan blev då G. svekfullt bortförd till Danmark och kvarhållen där, varvid som skäl anfördes G:s ofta visade danskfientlighet. Under G:s fångenskap indrog Sten Sture hans län Kastellholm, och då Kristian II 1520 drog mot Sverige, hade G. slutit sig till honom. G. avfattade ett brev till sina landsmän, som bär vittne härom, och han avreste sedan till Sverige, där han hjälpte sin nye herre Kristian, särsk. med underhandlingar. Han utnämndes därefter till ”fullmäktigt sändebud över Finland” och avreste dit för att där bevaka Kristians intressen. Hit nådde i dec. 1520 konungens befallning att avrätta G., vilket verkställdes 16/i2 vid Raseborg. — Litt.: G. Carlsson, ”H. G.” (1915); S. Tunberg, ”H. G.” (i ”Hist. tidskr”, 1916). 1. A. Ga'didæ, se Torskfamiljen. Gadi'r, feniciskt namn på C a d i z. Gadoli'n, finländsk släkt, stammande från en bonde å Magnula hemman i Nykyrko s:n, vars son kyrkoherden Jakob G. (1678—1758) efter fädernehemmanet antog namnet (hebr. gadol, lat. magnus, stor). Dennes son var nedannämn-de G. 1). G. 3) adlades 1871. C. 1) J a k o b G., teolog, matematiker och politiker (1719— 1802), mag. 1745, astronomie observatör och e.o. prof. 1748, ord. prof, i fysik 1753, teol. prof. 1762, biskop 1788, allt i Åbo. G. deltog ss. fullmäktig för prästeståndet i ett flertal riksdagar; han tillhörde hattpartiet och stod tidvis i spänt förhållande till Gustav III. G. var en av stiftarna av Finska hushållningssällskapet och dess förste ordf. 1797. S.N. 2) J o h a n G., den föregåendes son, kemist och fysiker (1760—1852), fil. mag. i Uppsala 1782, adjunkt i Åbo 1785, prof, i kemi där 1798—1822. G. lade grunden till en kemisk vetenskaplig forskning i Finland. Hans tidigare arbeten falla inom värmeläran. G. är den förste, som föreslagit användandet av den senare s.k. titreringsanaly-sen. Mest känd är han för sina arbeten över de sällsynta jordarterna och för sin analys av det efter G. uppkallade mineralet gado-linit (se d.o.). Ett urval av G:s skrifter jämte biografi äro utg. av E. Hjelt och R. Tigerstedt (1910). Lj. 3) A x e 1 G., den föregåendes brorson, militär och mineralog (1812—92), började sin bana som militär, blev 1856 direktör för tekniska art.-skolan, 1867 prof, vid Michailovska art.-akad., 1890 general i art.; s. å. medl. av Veten-skapsakad. i Petersburg. G. var vetenskaplig förf, i mineralogi, kristallografi och art.-veten-skap. Bland hans arbeten märkes ett i teoretisk kristallografi: ”Mémoire sur la déduction d’un seul principe de tous les systèmes cristallogra-phiques” (1867; tysk övers. 1896). K.A.G. 4) Alexander Wilhelm G., den föregåendes son, jurist (f. 1868), jur. d:r 1909 (”Pantsättning af jord enl. medeltida sv. landsrätt”), adjunkt i lagfarenhet vid univ. i Helsingfors 1910—20, prof, vid Åbo akad. från 1920, led. av fasta mellanfolkliga skiljedomstolen i Haag sedan 1923. Utom gradualavh. märkas bland G:s’ skrifter ”Studier i hypoteksrätt”, 1 (1909), ”öfversikt af jordlegorättens historiska utveckling uti den sv.-finsk lagstiftningen” (1912). I yngre år deltog F. i det politiska livet, led. av finska lantdagen 1894—1917. E.K. Gadolini't, ett (efter Johan Gadolin uppkallat) vid Ytterby fältspatbrott upptäckt mineral, till kemisk sammansättning ett silikat av beryl-lium, järn och yttrium samt de ytterjordarna närstående gadolinitjordarna. Mineralet är svartglänsande monoklina kristaller el. derba massor och är i Sverige funnet vid Ytterby, Finnbo, Broddbo, St. Tuna (Dalarne) och Tors-åker (Gästrikland), i Norge vid Hitteren och Malö i Oslotrakten samt i Riesengebirge. G. har haft stor betydelse som råmaterial för — 1037 — — 1038 —