Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gadolinit - Gadolinium - Gadow, Hans Friedrich - Gads Boghandel og Forlag - Gadsden - Gadus - Gaede, 1. Hans - Gaede, 2. Wolfgang - Gæler - Gaelic league - Gæliska språket och litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GADOLINIUM
framställning av sällsynta jordar och deras
föreningar. K.A.G.
Gadoli’nium, element av de sällsynta
jordarts-metallerna, med beteckningen Gd, atomn:r 64
och atomvikt 157,3, trevärdigt och tillhörande
den tredje kolumnen i det periodiska systemet.
Kemiskt står g. nära yttriummetallerna, dess
oxid liksom dess flesta salter äro vita el.
färglösa. G. isolerades av Marignac 1880 ur
mineralet samarskit från Nord-Carolina och fick sitt
namn 1886 av Lecoq de Boisbaudran. K.A.G.
Ga’dow [-då], Hans Friedrich,
tysk-engelsk zoolog (1855—1928), 1882 prof, i
verte-bratmorfologi i Cambridge, har i sina arbeten
behandlat ryggradsdjurens anatomi och bl. a.
lämnat en översikt av fåglarna i Bronns ”Klassen
und Ordnungen” (1891—93) och av amfibier
och reptilier i ”Cambridge natural history”
(1901). O.C-n.
Gads Boghandel og Forlag, Köpenhamn, se
G ad, G. E. C.
Gadsden [gä’dzdan], stad i n.ö. Alabama, U.
S.A., vid Coosa river; 24,042 inv. (1930; 14,737
1920). Järn- och bomullsindustri. J.C.
Gadus, se Torsksläktet.
Gaede [gä’da]. 1) H a n s G., tysk militär (1852
—1916), officer vid inf. 1870, överste och
kommendant i Thorn 1904, avsked 1907. G.
återinträdde vid krigsutbrottet 1914 i tjänst ss.
ställföreträdande chef för 14:e armékåren och blev
general av inf. 14/s blev han befälhavare å
Voge-serfronten, där han ss. chef för armégruppen,
sedermera arméavd. G. framgångsrikt
hindrade fransmännens framryckning i övre Elsass.
Avsked i sept. 1916. E.Bz.
2) W o 1 f g a n g G., tysk fysiker (f. 1878),
1913 e. o. prof, i Freiburg, sedan 1919 prof,
i fysik i Karlsruhe, har förnämligast
sysslat med konstruktion el. förbättring av
luftpumpar beroende på skilda principer, ss. roterande
kvicksilverpumpar, kapsel-, diffusions- och
mo-lekylarpumpar (se Luftpump). Flera av
dessa konstruktioner ha erhållit stor
användning inom såväl experimentalfysiken som
industrien för att åstadkomma högt vakuum. N.R-e.
Gæler [gä-] (irl. gaedheal), den keltiska
folkstam, som bebor Irland, ön Man och v.
Skottland (jfr K y m r e r). G. anses ha invandrat
till Irland o 400 år f. Kr. och där blandat
sig med öns tidigare befolkning av
Medelhavs-ras, ofta betecknad ss. iberer. Från Irland
utvandrade de skotska g., den nordiriska
dal-riada-stammen, under början av vår
tidräkning, särsk. på 500-talet e. Kr., och
sammansmälte med de där tidigare bosatta pikterna
(se d.o.), sedan dessas rike 844 förenats med
det skotska. Då de iriska och manxiska g.,
vilka själva kalla sig g., vanl. utanför sina
resp, hemland benämnas efter dessa, har
ordet g. företrädesvis kommit att beteckna den
keltiska befolkningen i Skottland till skillnad
från den engelsktalande, som utgör landets
övervägande flertal. Jfr Gæliska språ
ketochlitteraturen. v. S-tv
Gaelic league [géiTik lig], en förening för
bevarande och återupplivande av gæliskt språk
och nationell kultur i Irland, stiftad 1893 av
Douglas Hyde (se denne). G. 1. blev hastigt
populär och fick lokalavd. överallt i landet, gav
ut skriftserier på modern gæliska, väckte
intresse dels för språket, dels för irisk musik,
sång, dans, sport m. m. genom offentliga
litterära fester, s. k. oireachtas, efterbildade efter
de walesiska eisteddfod, och därmed fick också
den slumrande nationalkänslan nytt liv. I av
G. 1. inrättade läroanstalter utbildades lärare i
språket, som hastigt vann insteg i de förut helt
engelskspråkiga skolorna. Genom G. l:s
agitation blev gæliskan obligatorisk vid det 1909
nygrundade nationella univ. Ehuru från början
politiskt neutral, beredde G. 1. marken för
irländsk nationell politik, sådan denna
representeras av Sinn Féin (se d. o.) och har sålunda
varit av grundläggande betydelse för det nya
Irland. v.S-iv.
Gæliska språket och litteraturen [gä-].
Gæliska (nyirl. gædhilg el. gæluinn) är eg.
benämningen på alla de keltiska språk, som
talas på Irland (jfr Iriskaspråket och
litteraturen), Man (manx) och Skottland.
Utanför dessa länder har det dock numera
kommit att företrädesvis användas om
skotsk-gæliskan, av engelsmännen även kallad erse,
vilken talas i n.v. Skottland och på
Hebrider-na. Liksom de skotska gælerna äro en från n.
Irland utvandrad stam, utgjorde deras språk
länge blott en dial. av det iriska språket. Ännu
1685 utgavs en bibelövers, för Skottland på
ren iriska fast med skotska ordförklaringar,
och först 1767 trycktes N.T. på skotsk g. Skill
naden ligger dels i en grammatisk förenkling,
i det den s. k. eklipsen,
begynnelsekonsonanters ersättande med närmast liggande tonande,
resp, nasala ljud (p, t, k^b, d, g^m, n, ng), i
irisk g. inträder efter gammalt ordslut på -n,
men inom skotsk g. i det närmaste
försvunnit. Verbböjningen sker i Sydirland vanl.
syntetiskt (med utlämnat pronomen men med
än-delser olika för olika personer), medan skotsk
g. liksom Ulsterdialekt har analytisk
konjuga-tion. Accenten är liksom i Ulster på första
stavelsen, medan sydiriskan ofta har accenten på
sista stavelsen. Dessutom har ordvalet kommit
att uppvisa rätt stor olikhet. Så är t.ex.
negationen i sydiriska ni, medan skotsk g. har c ha
— 1039 —
— 1040 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
