GADOLINIUM framställning av sällsynta jordar och deras föreningar. K.A.G. Gadoli'nium, element av de sällsynta jordarts-metallerna, med beteckningen Gd, atomn:r 64 och atomvikt 157,3, trevärdigt och tillhörande den tredje kolumnen i det periodiska systemet. Kemiskt står g. nära yttriummetallerna, dess oxid liksom dess flesta salter äro vita el. färglösa. G. isolerades av Marignac 1880 ur mineralet samarskit från Nord-Carolina och fick sitt namn 1886 av Lecoq de Boisbaudran. K.A.G. Ga'dow [-då], Hans Friedrich, tysk-engelsk zoolog (1855—1928), 1882 prof, i verte-bratmorfologi i Cambridge, har i sina arbeten behandlat ryggradsdjurens anatomi och bl. a. lämnat en översikt av fåglarna i Bronns ”Klassen und Ordnungen” (1891—93) och av amfibier och reptilier i ”Cambridge natural history” (1901). O.C-n. Gads Boghandel og Forlag, Köpenhamn, se G ad, G. E. C. Gadsden [gä'dzdan], stad i n.ö. Alabama, U. S.A., vid Coosa river; 24,042 inv. (1930; 14,737 1920). Järn- och bomullsindustri. J.C. Gadus, se Torsksläktet. Gaede [gä'da]. 1) H a n s G., tysk militär (1852 —1916), officer vid inf. 1870, överste och kommendant i Thorn 1904, avsked 1907. G. återinträdde vid krigsutbrottet 1914 i tjänst ss. ställföreträdande chef för 14:e armékåren och blev general av inf. 14/s blev han befälhavare å Voge-serfronten, där han ss. chef för armégruppen, sedermera arméavd. G. framgångsrikt hindrade fransmännens framryckning i övre Elsass. Avsked i sept. 1916. E.Bz. 2) W o 1 f g a n g G., tysk fysiker (f. 1878), 1913 e. o. prof, i Freiburg, sedan 1919 prof, i fysik i Karlsruhe, har förnämligast sysslat med konstruktion el. förbättring av luftpumpar beroende på skilda principer, ss. roterande kvicksilverpumpar, kapsel-, diffusions- och mo-lekylarpumpar (se Luftpump). Flera av dessa konstruktioner ha erhållit stor användning inom såväl experimentalfysiken som industrien för att åstadkomma högt vakuum. N.R-e. Gæler [gä-] (irl. gaedheal), den keltiska folkstam, som bebor Irland, ön Man och v. Skottland (jfr K y m r e r). G. anses ha invandrat till Irland o 400 år f. Kr. och där blandat sig med öns tidigare befolkning av Medelhavs-ras, ofta betecknad ss. iberer. Från Irland utvandrade de skotska g., den nordiriska dal-riada-stammen, under början av vår tidräkning, särsk. på 500-talet e. Kr., och sammansmälte med de där tidigare bosatta pikterna (se d.o.), sedan dessas rike 844 förenats med det skotska. Då de iriska och manxiska g., vilka själva kalla sig g., vanl. utanför sina resp, hemland benämnas efter dessa, har ordet g. företrädesvis kommit att beteckna den keltiska befolkningen i Skottland till skillnad från den engelsktalande, som utgör landets övervägande flertal. Jfr Gæliska språ ketochlitteraturen. v. S-tv Gaelic league [géiTik lig], en förening för bevarande och återupplivande av gæliskt språk och nationell kultur i Irland, stiftad 1893 av Douglas Hyde (se denne). G. 1. blev hastigt populär och fick lokalavd. överallt i landet, gav ut skriftserier på modern gæliska, väckte intresse dels för språket, dels för irisk musik, sång, dans, sport m. m. genom offentliga litterära fester, s. k. oireachtas, efterbildade efter de walesiska eisteddfod, och därmed fick också den slumrande nationalkänslan nytt liv. I av G. 1. inrättade läroanstalter utbildades lärare i språket, som hastigt vann insteg i de förut helt engelskspråkiga skolorna. Genom G. l:s agitation blev gæliskan obligatorisk vid det 1909 nygrundade nationella univ. Ehuru från början politiskt neutral, beredde G. 1. marken för irländsk nationell politik, sådan denna representeras av Sinn Féin (se d. o.) och har sålunda varit av grundläggande betydelse för det nya Irland. v.S-iv. Gæliska språket och litteraturen [gä-]. Gæliska (nyirl. gædhilg el. gæluinn) är eg. benämningen på alla de keltiska språk, som talas på Irland (jfr Iriskaspråket och litteraturen), Man (manx) och Skottland. Utanför dessa länder har det dock numera kommit att företrädesvis användas om skotsk-gæliskan, av engelsmännen även kallad erse, vilken talas i n.v. Skottland och på Hebrider-na. Liksom de skotska gælerna äro en från n. Irland utvandrad stam, utgjorde deras språk länge blott en dial. av det iriska språket. Ännu 1685 utgavs en bibelövers, för Skottland på ren iriska fast med skotska ordförklaringar, och först 1767 trycktes N.T. på skotsk g. Skill naden ligger dels i en grammatisk förenkling, i det den s. k. eklipsen, begynnelsekonsonanters ersättande med närmast liggande tonande, resp, nasala ljud (p, t, k^b, d, g^m, n, ng), i irisk g. inträder efter gammalt ordslut på -n, men inom skotsk g. i det närmaste försvunnit. Verbböjningen sker i Sydirland vanl. syntetiskt (med utlämnat pronomen men med än-delser olika för olika personer), medan skotsk g. liksom Ulsterdialekt har analytisk konjuga-tion. Accenten är liksom i Ulster på första stavelsen, medan sydiriskan ofta har accenten på sista stavelsen. Dessutom har ordvalet kommit att uppvisa rätt stor olikhet. Så är t.ex. negationen i sydiriska ni, medan skotsk g. har c ha — 1039 — — 1040 —