- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 10. Françon - Gaugamela /
1067-1068

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galenos - Galeobdolon - Galeodes - Galeon - Galeopithecus - Galeopsis - Galeoscoptes - Galeotti (Tomaselli), Vincenzo - Galeries couvertes - Galerius (Gaius Galerius Valerius Maximianus)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GALEOBDOLON

omfatta förutom medicin de mest skilda
områden, iss. filosofi, språkvetenskap (grammatik),
matematik och juridik. En stor del av dessa
skrifter ha gått förlorade, åtskilliga äro
bevarade i arabisk övers, (se Medicin, historia).
— G. antog i anslutning till Aristoteles en
ändamålsenlighet hos naturen. Utgående från denna
teleologiska uppfattning och tack vare sin
oerhörda beläsenhet lyckades G. sätta det dåtida
medicinska vetandet i ett dogmatiskt ofelbart
system, där intet fanns, som ej kunde
förklaras. Tack vare sina stora kunskaper och sin
överlägsna dialektik lyckades han nedslå varje
kritik av sitt lärosystem, och redan omedelbart
efter sin död blev han erkänd som ofelbar
auktoritet. Denna ställning höll G. genom hela
medeltiden, till dess Harvey och Vesalius, den
förre inom den experimentella fysiologiens,
den senare inom anatomiens område,
vederläde de galenska lärosatserna. — G:s* största
betydelse ligger i hans hävdande av
iakttagelser i naturen, varvid han anslöt sig till
Hippo-krates, till vars skrifter han ävenledes förf,
rikliga kommentarer; han insåg emellertid
även experimentets stora betydelse och är
att anse som grundaren av vivisektionen (se
d.o.). Vid sina försök på djur fann han —
redan före Harvey — att, om en artär
överskäres, blod strömmar ut ur denna. Detta stred
mot den då gängse åsikten, att artärerna i
huvudsak innehöllo luft (pneuma). Till denna
uppfattning hade man kommit vid
liköppningar, då man i själva verket finner artärerna
relativt fattiga på blod, medan den stora
blodmassan är anhopad i venerna, beroende på
hjärtats sista kraftansträngning i
dödsögonblicket. För att förklara utströmmandet av
blod från artärer påstod G., att det fanns små,
normalt tilltäppta porer mellan artärer och
vener. När emellertid en artär överskäres,
rusar luften ut, och det uppstår ett tomrum, och
eftersom naturen hyser en avsky för tomrum
(lat. horror va’cui), öppna sig porerna, och det
i venerna normalt förefintliga blodet strömmar
in i artärerna och fyller dessa. Då G. ansåg,
att artärerna utgingo från hjärtat och förde
pneuma till kroppens alla delar, för att på sina
spec. ställen omsättas i fysiskt, animaliskt och
psykiskt pneuma, blev hjärtats utvidgningsfas
(grek, diastole’) den viktigaste, ty därigenom
sögs det genom andningen i lungorna inkomna
pneumat till hjärtat. Pneumat var
människornas stora, gemensamma livgivare. Intressant är,
att G., trots att han riktat muskelläran med
många nya rön, icke ansåg hjärtat vara en
muskel. — Läran om dyskrasierna (se d.o.) ss.
orsak till sjukdomarna utbildade han vidare,
och han företräder i sin patologi en ensidig, på

förmenade fysiologiska grunder uppbyggd
hu-moralpatologi (se d.o.). G. är den förste som
beskriver de fyra kardinalsymptomen vid
inflammation, näml, rubor, tumor, calor och
do-tor (lat., rodnad, svullnad, hetta och smärta).
Vid sjukdomarnas behandling väger han
indikationer och kontraindikationer ingående mot
varandra. Vanl. avråder han större ingrepp
med undantag för åderlåtning, vilken
behandlingsform också blir den förhärskande under
hela medeltiden. G:s’ skrifter ha utgivits av
C. G. Kühn (20 bd, 1821—33), en modern
texted. är under utgivning sedan 1914 (i ”Corpus
medicorum græcorum”). Å.Ch.

Galeo’bdolon; växtsläkte, se P 1 i s t e r.

Galeo’des, ett släkte ledspindlar, se d.o.).

Galeo’n, spanskt el. portugisiskt segelfartyg
under senare medeltiden och början av nyare
tiden. Från ringa storlek utvecklades g. till
ett för krigsbruk användbart fartyg om högst
1,000 tons deplacement, 3—5 master, 30 m.
långt och 10 m. brett samt med tunga kanoner
å huvuddäck och lättare pjäser å de högt
uppbyggda kastellen för- och akterut. Dylika
fartyg bildade kärnan av spanska krigsflottan
till slutet av 1500-talet. H.S-k.

Galeopithe’cus, ett ofta till insektätarna hän
fört släkte, se Pälsf lad d r ar e.

Galeo’psis, växtsläkte, se Dån.

Galeosco’ptes, se Kattfågel.

Galeotti [-å’ti] (eg.
Tomaselli),Vincen-z o, italiensk-dansk balettmästare (1733—1816),
var elev av Angiolini och Noverre och
anställdes 1775 som dansör och balettmästare vid
Det kongelige Teater i Köpenhamn, där han
blev den danska balettens grundläggare. G.
var en mycket framstående konstnär, som i sin
art stod före sin tid. V.F-i.

Galeries couvertes (fra.) [-bri’ kovä’rt],
fransk benämning på stenkammargravar med
längre, täckt gång; termen vanl. synonym med
sv. g å n g g r i f t. G.Em.

Gale’rius, eg. G a i u s G. V a 1 e r i u s
Maximi a n u s, romersk kejsare (d. 311),
utnämndes 293 av
Diocletia-nus till cæsar med
verksamhetsområde i
Orienten. Ivrig
hedning, lär han ha eggat
Diocletianus till
förföljelserna mot de
kristna och
tillämpade strängare än
övriga kejsare i sin
riks-del de mot
kristendomen riktade edikten.

Augustus 305,
fortsatte han förföljelserna

— 1067 —

— 1068 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 31 13:27:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-10/0626.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free