GALEOBDOLON omfatta förutom medicin de mest skilda områden, iss. filosofi, språkvetenskap (grammatik), matematik och juridik. En stor del av dessa skrifter ha gått förlorade, åtskilliga äro bevarade i arabisk övers, (se Medicin, historia). — G. antog i anslutning till Aristoteles en ändamålsenlighet hos naturen. Utgående från denna teleologiska uppfattning och tack vare sin oerhörda beläsenhet lyckades G. sätta det dåtida medicinska vetandet i ett dogmatiskt ofelbart system, där intet fanns, som ej kunde förklaras. Tack vare sina stora kunskaper och sin överlägsna dialektik lyckades han nedslå varje kritik av sitt lärosystem, och redan omedelbart efter sin död blev han erkänd som ofelbar auktoritet. Denna ställning höll G. genom hela medeltiden, till dess Harvey och Vesalius, den förre inom den experimentella fysiologiens, den senare inom anatomiens område, vederläde de galenska lärosatserna. — G:s* största betydelse ligger i hans hävdande av iakttagelser i naturen, varvid han anslöt sig till Hippo-krates, till vars skrifter han ävenledes förf, rikliga kommentarer; han insåg emellertid även experimentets stora betydelse och är att anse som grundaren av vivisektionen (se d.o.). Vid sina försök på djur fann han — redan före Harvey — att, om en artär överskäres, blod strömmar ut ur denna. Detta stred mot den då gängse åsikten, att artärerna i huvudsak innehöllo luft (pneuma). Till denna uppfattning hade man kommit vid liköppningar, då man i själva verket finner artärerna relativt fattiga på blod, medan den stora blodmassan är anhopad i venerna, beroende på hjärtats sista kraftansträngning i dödsögonblicket. För att förklara utströmmandet av blod från artärer påstod G., att det fanns små, normalt tilltäppta porer mellan artärer och vener. När emellertid en artär överskäres, rusar luften ut, och det uppstår ett tomrum, och eftersom naturen hyser en avsky för tomrum (lat. horror va'cui), öppna sig porerna, och det i venerna normalt förefintliga blodet strömmar in i artärerna och fyller dessa. Då G. ansåg, att artärerna utgingo från hjärtat och förde pneuma till kroppens alla delar, för att på sina spec. ställen omsättas i fysiskt, animaliskt och psykiskt pneuma, blev hjärtats utvidgningsfas (grek, diastole') den viktigaste, ty därigenom sögs det genom andningen i lungorna inkomna pneumat till hjärtat. Pneumat var människornas stora, gemensamma livgivare. Intressant är, att G., trots att han riktat muskelläran med många nya rön, icke ansåg hjärtat vara en muskel. — Läran om dyskrasierna (se d.o.) ss. orsak till sjukdomarna utbildade han vidare, och han företräder i sin patologi en ensidig, på förmenade fysiologiska grunder uppbyggd hu-moralpatologi (se d.o.). G. är den förste som beskriver de fyra kardinalsymptomen vid inflammation, näml, rubor, tumor, calor och do-tor (lat., rodnad, svullnad, hetta och smärta). Vid sjukdomarnas behandling väger han indikationer och kontraindikationer ingående mot varandra. Vanl. avråder han större ingrepp med undantag för åderlåtning, vilken behandlingsform också blir den förhärskande under hela medeltiden. G:s’ skrifter ha utgivits av C. G. Kühn (20 bd, 1821—33), en modern texted. är under utgivning sedan 1914 (i ”Corpus medicorum græcorum”). Å.Ch. Galeo'bdolon; växtsläkte, se P 1 i s t e r. Galeo'des, ett släkte ledspindlar, se d.o.). Galeo'n, spanskt el. portugisiskt segelfartyg under senare medeltiden och början av nyare tiden. Från ringa storlek utvecklades g. till ett för krigsbruk användbart fartyg om högst 1,000 tons deplacement, 3—5 master, 30 m. långt och 10 m. brett samt med tunga kanoner å huvuddäck och lättare pjäser å de högt uppbyggda kastellen för- och akterut. Dylika fartyg bildade kärnan av spanska krigsflottan till slutet av 1500-talet. H.S-k. Galeopithe'cus, ett ofta till insektätarna hän fört släkte, se Pälsf lad d r ar e. Galeo'psis, växtsläkte, se Dån. Galeosco'ptes, se Kattfågel. Galeotti [-å'ti] (eg. Tomaselli),Vincen-z o, italiensk-dansk balettmästare (1733—1816), var elev av Angiolini och Noverre och anställdes 1775 som dansör och balettmästare vid Det kongelige Teater i Köpenhamn, där han blev den danska balettens grundläggare. G. var en mycket framstående konstnär, som i sin art stod före sin tid. V.F-i. Galeries couvertes (fra.) [-bri' kovä'rt], fransk benämning på stenkammargravar med längre, täckt gång; termen vanl. synonym med sv. g å n g g r i f t. G.Em. Gale'rius, eg. G a i u s G. V a 1 e r i u s Maximi a n u s, romersk kejsare (d. 311), utnämndes 293 av Diocletia-nus till cæsar med verksamhetsområde i Orienten. Ivrig hedning, lär han ha eggat Diocletianus till förföljelserna mot de kristna och tillämpade strängare än övriga kejsare i sin riks-del de mot kristendomen riktade edikten. Augustus 305, fortsatte han förföljelserna — 1067 — — 1068 —