GALICIEN mot de kristna till kort före sin död. över huvud framträder G. ss. fullföljaren av Diocletia-nus’ politiska system; både med kraft och med lämpor sökte han upprätthålla dennes skapelse. B. Galeru'ca el. Galeruce'lla, släkte av skalbaggs-fam. bladbaggar (se d.o.). I vidsträckt bemärkelse omfattar släktet i Sverige ett 10-tal, 4—8 mm. stora, merendels gulbruna el. svarta arter med oval, svagt välvd kroppsform. Larverna, som äro försedda med svarta borstvårtor, skelettera bladen av olikartade växter. En del arter uppträda stundom massvis, ss. G. vibu'rni, olvonbaggen, på snöbollsbusken, G. tene'lla, smultronlövbaggen, vars larv eg. lever på kärrväxter, på jordgubbar, G. (Loch-mæ'a) ca'preæ, sälglövbaggen, på Salix-arter, samt G. nymphce'æ, näckrosbaggen, som angriper näckrosor men utomlands även uppträtt som skadedjur på jordgubbar. Jfr Renfane-bagge. E W-n. Galesburg [gélTzbäg], stad i v. Illinois, U.S.A., s.s.ö. om Rock island; 28,830 inv. (1930); 1,980 svenskar 1920. G. är en av de platser, där svenskarna tidigast slogo sig ned i Illinois. 1851 grundades där en sv. församling. Jfr Förenta staterna, sp. 791. J.C. Galets coloriés [galä' kålårje'] (fra., färgade klapperstenar) benämnas av franska arkeologer stenar med målade tecken, sannolikt magiska, från Azilienperioden. Se A z i 1 i e n, fig. 3. G.Em. Ga'leus, ett släkte gråhajar (se d.o.). Galfred från Monmouth, walesisk kröni-keskrivare, se Geoffrey of Monmouth. Galge (eg. böjlig gren; i de flesta germ. forn-språk även om Kristi kors), ställning för avlivande av förbrytare genom hängning (se d.o.). G. bestod urspr. av en upprättstående pelare med en i övre ändan utskjutande bjälke allra enklast av en trädstam med kraftig gren. Något mera utbildad är g. av flera fristående bjälkar el. stenpelare, ovantill förbundna med tvärbjälkar (s. k. bygalge). Vid större orter bestod g. ofta av en cirkelformig och ihålig mur, som uppbar ovannämnda pelare med tvärbjälkar. Den dödsdömde bands med en snara, fästad vid en tvärbjälke, och skuffades så ned i g:s ihåliga trumma. Hängningsstraffet ansågs nesligt och brukades spec. å tjuvar; det avskaffades i Sverige 1858. Å g.-platsen nedgrävdes självmördare och döda straffångar. Vid äldre sv. städer (Halmstad, Lund, Visby m. fl.) liggande G.-berg, G.-backe, G.-vång påminna ännu om g:s allmänna förekomst. — Litt.: R. His, ”Das Strafrecht des deutschen Mittelalters” (1920); K. v. Amira, ”Die germanischen Todes-strafen” (i ”Abhandlungen der Akad. der Wis Galge. Teckning i en svensk handskrift av landslagen från 1400-talet. Kungl. bibi. senschaften in München”, Hist. phil. Klasse, 1922). E.K. Ga'lgenfrist [-gon-] (ty.), eg. och urspr. om det korta uppskov, som man före hängningen gav en dödsdömd brottsling för att bereda sig till döden; kort uppskov med något obehagligt, som dock icke kan undgås. E.H. Galgfysionomi', bovaktigt utseende. Galghumor, humor el. skämtlynne, som en person visar i en förtvivlad belägenhet. Galgorot, se Galangarot. Galia'ni, Ferdinand o, italiensk nationalekonom, filosof och polygraf (1728—87), föregrep med genial intuition den modernaste vetenskapen i arbetet ”Della moneta” (1750), vistades 1759—69 i Paris, där hans outtömliga kvickhet förskaffade honom stora framgångar inom encyklopedisternas krets; av hans verk må nämnas ”Dialogues sur le commerce des bleds” (1770), hans samarbete med G. Lo-renzi i den kvicka komedien ”Socrate imma ginaiio” (1775) och hans omfattande brevväxling med framstående män och kvinnor, till stor del utgiven. L.L. Galibi, karaibisk indianstam kring nedre Orinoco. G. bo delvis i pålbyggnader. Jfr K a-r a i b e r. Gali'cien, spa. Galicia, landskap i Spaniens n. v. hörn, omfattande prov. Coruna, Lugo, Orense och Pontevedra; 29,154 kvkm.; 2,204,294 inv. (1930). G. är en gammal denudations-platå, uppbyggd av n.-s. strykande arkeiska och kambrosiluriska kristalliniska skiffrar och graniter, vilka icke veckats sedan stenkoistiden. Platåns yta är nu av erosionen uppdelad i n.-s. el. n.ö.-s.v. ryggar med mellanliggande, här och där breda dalar, dränerade av Mino och dess bifloder samt av de mindre kustfloderna. I s.ö. ligger högsta toppen, Cabeza — 1069 — — 1070 —