Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galilei, 2. Galileo - Galileis fall-lagar - Galileiska sjön - Galinthias - Galippa - Galitzin, släkt - Galium - Galizien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALILEIS FALL-LAGAR
nicus’ beräkningar, att planeterna röra sig
kring solen och att de äro likadana kroppar
som jorden. Det kunde ej undgås, att G., som
redan förut var anhängare av Copernicus’ lära,
genom dessa upptäckter på himlavalvet kom i
allvarlig konflikt med den i Italien
härskande katolska kyrkan. Denna konflikt skärptes
ytterligare, då G., som var en stridbar man, i
sin ”Dialogo supra i due massimi sistemi del
mondo” (1632) kvickt och bitande uppvisade
det Ptolemaiska världssystemets otillräcklighet
inför Copernicus’ och G:s anmärkningar och
upptäckter. G. fördes inför inkvisitionen, och,
även om man ej med säkerhet kan påvisa, att
kroppslig tortyr använts på den nu nära
70-årige mannen, blev han dock tvungen att i
kyrkan Santa Maria 16/b 1633 på sina knän
”avsvärja, förbanna och avsky” den falska läran,
att solen skulle vara orörlig i världens mitt,
och att lova att underkasta sig alla föreskrivna
straff, om han skulle bryta detta löfte. Ch.
G:s filosofiska betydelse framgår huvudsaki.
av följ, två huvudpunkter, a) Han bekräftade
ånyo den stora princip, som uppställts av
renässansen, om det mänskliga vetandets
fortskridande och vetenskapens rätt till
självstyrelse, icke blott gentemot Aristoteles’ auktoritet
utan även gentemot teologiens och bibelns. Den
övernaturliga uppenbarelsen har till ändamål
själens frälsning — el. strävar till ett
praktiskt mål —, men den avser icke kunskapen
om verkligheten, genom vilken Gud har direkt
uppenbarat sig i naturen, tillgänglig för
förståndet, som samme Gud har förlänat
människan. — b) G. uppdrog vidare konturerna
för den nya vetenskapens ideal och
metodologiska principer. Den aspekt av naturen,
som den lärde utforskar, är den, som ägnar
sig att uttryckas i siffror och figurer. I
matematiken finner man den ”rationella
nödvändigheten”, och denna kan icke vara en hos Gud
och en annan hos människan. Från Gud
härrör denna gemensamma rationella byggnad,
som finnes hos såväl intellektet som naturen.
Erfarenheten, uppfattad ss. iakttagandet av
enskildheter, är utan tvivel nödvändig; men den
uppställer problemen, löser dem icke;
den framskaffar fakta men förklarar dem
icke. Att förklara dem betyder att finna de
nödvändiga och eviga relationer, som förbinda
dem, visa, av vilka orsaker de uppkomma, och
detta uppnår man endast, om dessa samma
fakta kunna överföras liksom till en
gemensam faktor — rörelsen, som kan bli föremål
för matematisk mätning; orsak och verkan äro
blott, sinsemellan på ett nödvändigt sätt
sammanbundna, variationer av rörelsen.
Mekaniken blir typen för naturvetenskapen. Därför
har den vetenskapliga forskningsmetoden två
moment, ett analytiskt (den upplösande,
reso-lutiva metoden) och ett syntetiskt (den
sammanställande, kompositiva metoden): vid det
första upplösas fenomenen i sina element, och
dessa överföras till matematiska storheter,
mellan vilka ett matematiskt samband i
hypotesens form poneras; vid det andra
bekräftas denna samma hypotes medelst räkning och
experiment, i det att man undersöker, om
återuppbyggandet ur elementen enl. det antagna
sambandet som resultat ger det fenomen, som
skall förklaras. Denna uppfattning av
vetenskapen och metoden har som metafysisk
förutsättning verklighetens atomistiska byggnad:
kropparnas sinnliga egenskaper (”sekundära
egenskaper”) kunna reduceras till subjektiva
fenomen av tingens objektivt givna
geometriskmekaniska egenskaper (”primära egenskaper”).
— G:s vetenskapliga undersökningar äro efter
hans död flera gånger utg. i samlade uppl.;
den senaste är ”Edizione nazionale”, utg. av
A. Favaro i 21 bd (1890—1909). — Litt.:
Biografier av J. J. Fahic (1903), A. Favaro (1910),
V. Faxio-Allmayer (1911), E. Wohlwill (2 bd,
1909—26), L. Olschki (1927), A. Banfi (1930);
om G:s process inför inkvisitionen se K. v.
Gebler, ”G. G. und die römische Curie” (2 bd,
1876—77). P.L-a.
Galile’is fall-lagar, se Fallrörelse och
Acceleration, sp. 93.
Galile’iska sjön, se Gennesaret.
GalFnthias, grek, myt., dotter till Proitos i
Tebe, väninna till Alkmene. Då denna skulle
föda Herakles, hjälpte G. henne mot
moirer-nas och Eileithyias trollkonster, men
förvandlades därför till en vessla; blev sedan Hekates
tjänarinna. W.N.
GalFppa (spa. gålipe), kransjärn, avsett att
hålla ”kärnstången” centrerad vid gjutning av
kanoner med kärna; användes i sv.
kanon-gjuterier på 1700-talet. R.Sbg.
Gali’tzin, rysk släkt, se G o 1 i t s y n.
GaTium, växtsläkte, se Mår a.
Gali’zien, po. Malopolska (Lillpolen), den
tidigare till Österrike hörande delen av Polen,
omfattar wojwodskapen Kraköw, Lwöw,
Sta-nislawöw och Tarnopol. G:s s. gräns, mot
Tjeckoslovakien, följer ung. Karpaternas
kamlinje; mot n. är gränsen uteslutande historisk.
Framför Karpaterna karakteriseras
landskapet av slättområden, särsk. kring Dnjestr i ö.,
och svagt kuperade platåområden. Ytvidd
78,494 kvkm., varav 48 °/o odlad jord och 36 °/o
skog. Av de 7,478,535 inv. (1921) utgöra
polackerna 58 °/o, rutenerna 36 °/o, judarna 6 °/o
och tyskarna 0,5 °/o. Rutener (ukrainare)
bilda majoritet i ö. G., medan v. G. är polskt;
— 1075 —
— 1076 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
