GALL judarna äro fördelade på hela landsdelens städer. Viktigaste städer äro Lwow (Lemberg) med 241,000 inv. (1930) och Krakow (Krakau) med 211,000 inv. Både genom befolkningens nationalitet och odlingsförhållandena kring Dnjestr bildar ö. G. en övergång till Ukraina. Där odlas vete, majs, tobak och sockerbetor, i v. G. råg, havre och vete. Det västligaste hörnet av G. ansluter sig genom sina kolfält och därpå grundade industrier till Oberschle-sien (Görny Slask). I ö. delarna av G. finnas petroleumfält (Borysiaw, Gorlice m. fl.); omkr. hälften av produktionen från dessa konsumeras inom landet. Längs foten av Karpaterna från Krakow mot rumänska gränsen finnas bergsaltförekomster (särsk. kända äro de vid Wieliczka) och på sina håll även kalisaltföre-komster (Kalusz, Stebnik m. fl.); produktionen från dessa senare är i snabb stegring. Efter skiftande öden — tidvis delat mellan olika lokala stater, tidvis helt el. delvis under rutenskt, polskt, bömiskt, litauiskt och ungerskt välde — kom G. 1386 definitivt till Polen. Största delen därav erhöll Österrike redan vid Polens första delning 1772, återstoden vid 3:e delningen 1795. Härmed förenades 1786 Buko-vina. 1809 måste emellertid Österrike avstå v. G. till storhertigdömet Warszawa och två kretsar i ö. till Ryssland. Dessa områden förenades dock 1815 åter med Österrike med undantag av staden Krakow med område, som utgjorde en fri republik intill 1846, då den införlivades med Österrike. 1919 tillföll v. och mellersta G. Polen. Det av rutener befolkade ö. G. sökte hävda sig ss. självständig republik men införlivades med Polen, vilket 1923 sanktionerades av ambassadörkonferensen mot villkor, att landet skulle erhålla autonomi. I.H-m;[B.] Galjade'1, kort, bred vimpel. Blå g. (ö r-logsgaljadet) föres ss. befälstecken (se d.o. med färgpl.) å örlogsfartyg, vars befälhavare är underofficer. H.S-k. Galjo'n, sjöv., se G a 11 i o n. Gali (jfr gälla, kastrera), ofruktsam, steril. — Gallbildningar, se d.o.; gallblomma, se d.o.; g a 11 k o, ofruktsam ko. Gall, Franz Joseph, tysk läkare, freno-nog (1758—1828), med. d:r i Wien 1785. Vid sidan av sin privatpraktik bedrev han ingående anatomiska studier över människohjärnan och dennas inflytande på skallens form. G. lade därmed grunden till frenologien (se d.o.) och föreläste fr.o.m. 1786 över denna sin lära i Wien. 1801 förbjöds dessa föreläsningar ss. farliga för religionen, och 1805 lämnade G. Wien för att i skilda länder framföra och försvara sin lära. I sitt huvudarbete ”Ana-tomie et physiologie du système nerveux” (4 bd, 1810—19) framlägger G. resultaten av sina undersökningar över nervsystemet. Här påvisar han nervtrådarnas förlopp mellan hjärna och ryggmärg samt försöker fixera de olika nervbanornas lokalisation i hjärnan. Nervsystemets grå substans är för honom modersubstansen till den vita, såväl i hjärna som i ryggmärg. Dessa undersökningar äro för sin tid utomordentligt förtjänstfulla och betyda ett stort framsteg. Dessutom trodde sig emellertid G. kunna påvisa ett noggrant sammanhang mellan de olika själsfunktionernas säte i hjärnan och den yttre skallformen. Utgående från den senare tänkte han sig så möjligheten av att sluta sig till en människas anlag, färdigheter och själsegenskaper. Denna del av hans lära är en direkt parallell till Lavaters fysionomik (se d.o.). Vad denne slöt sig till av ansiktets minspel, trodde sig G. finna av skallens form. Att en lära, som faktiskt förutsade människornas öden, skulle vinna anklang hos en stor publik, är icke att förvåna sig över. Den råkade emellertid, liksom Lavaters, i händerna på skojare och charlataner, som väl utnyttjade men ej trodde på densamma Själv var G. under hela sin livstid fast övertygad om sin läras riktighet. Den mängd av skallar m. m., som han använt, finnas jämte hans egen i Jardin des Plantes i Paris. Å.Ch. Gall (Pizi), indianhövding av unkpapa-siouxernas stam (1840—94). Jämte den unge Sitting Bull (se denne) stred G. redan 1863 mot de trupper, som jagat siouxerna ur Minnesota. Atletiskt byggd, djärv och av stor fältherre-begåvning, blev G. Sitting Bulls krigshövding i kampen mot den lagstridiga Northern-Paci-ficbanan. Det var främst han, som i 1876 års siouxkrig bärgade segern åt indianerna vid Little Big Horn. Han följde därpå Sitting Bull i dennes sega reträtt till Canada och stannade där till slutet av 1880, då han med större delen av de landsflyktiga återvände till U. S. A. och kapitulerade. G., som svikit Sitting Bull och blivit ”framstegsvänlig”, tillbragte sina sista år som jordbrukare i Standing rocks indianreservation, lika uppskattad av vita som röda. E-r M Gall, Jan, polsk tonsättare (1856—1912), di — 1077 — — 1078 —