Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galizien - Galjadet - Galjon - Gall - Gall, Franz Joseph - Gall (Pizi) - Gall, Jan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALL
judarna äro fördelade på hela landsdelens
städer. Viktigaste städer äro Lwow (Lemberg)
med 241,000 inv. (1930) och Krakow (Krakau)
med 211,000 inv. Både genom befolkningens
nationalitet och odlingsförhållandena kring
Dnjestr bildar ö. G. en övergång till Ukraina.
Där odlas vete, majs, tobak och sockerbetor,
i v. G. råg, havre och vete. Det västligaste
hörnet av G. ansluter sig genom sina kolfält
och därpå grundade industrier till
Oberschle-sien (Görny Slask). I ö. delarna av G. finnas
petroleumfält (Borysiaw, Gorlice m. fl.); omkr.
hälften av produktionen från dessa
konsumeras inom landet. Längs foten av Karpaterna
från Krakow mot rumänska gränsen finnas
bergsaltförekomster (särsk. kända äro de vid
Wieliczka) och på sina håll även
kalisaltföre-komster (Kalusz, Stebnik m. fl.); produktionen
från dessa senare är i snabb stegring.
Efter skiftande öden — tidvis delat mellan
olika lokala stater, tidvis helt el. delvis under
rutenskt, polskt, bömiskt, litauiskt och ungerskt
välde — kom G. 1386 definitivt till Polen.
Största delen därav erhöll Österrike redan vid
Polens första delning 1772, återstoden vid 3:e
delningen 1795. Härmed förenades 1786
Buko-vina. 1809 måste emellertid Österrike avstå
v. G. till storhertigdömet Warszawa och två
kretsar i ö. till Ryssland. Dessa områden
förenades dock 1815 åter med Österrike med
undantag av staden Krakow med område, som
utgjorde en fri republik intill 1846, då den
införlivades med Österrike. 1919 tillföll v. och
mellersta G. Polen. Det av rutener befolkade
ö. G. sökte hävda sig ss. självständig
republik men införlivades med Polen, vilket 1923
sanktionerades av ambassadörkonferensen mot
villkor, att landet skulle erhålla autonomi.
I.H-m;[B.]
Galjade’1, kort, bred vimpel. Blå g. (ö
r-logsgaljadet) föres ss. befälstecken (se
d.o. med färgpl.) å örlogsfartyg, vars
befälhavare är underofficer. H.S-k.
Galjo’n, sjöv., se G a 11 i o n.
Gali (jfr gälla, kastrera), ofruktsam, steril. —
Gallbildningar, se d.o.;
gallblomma, se d.o.; g a 11 k o, ofruktsam ko.
Gall, Franz Joseph, tysk läkare,
freno-nog (1758—1828), med. d:r i Wien 1785.
Vid sidan av sin privatpraktik bedrev han
ingående anatomiska studier över
människohjärnan och dennas inflytande på skallens
form. G. lade därmed grunden till frenologien
(se d.o.) och föreläste fr.o.m. 1786 över denna
sin lära i Wien. 1801 förbjöds dessa
föreläsningar ss. farliga för religionen, och 1805
lämnade G. Wien för att i skilda länder framföra
och försvara sin lära. I sitt huvudarbete
”Ana-tomie et physiologie du système nerveux” (4
bd, 1810—19) framlägger G. resultaten av sina
undersökningar över
nervsystemet. Här
påvisar han
nervtrådarnas förlopp
mellan hjärna och
ryggmärg samt försöker
fixera de olika
nervbanornas lokalisation
i hjärnan.
Nervsystemets grå substans är
för honom
modersubstansen till den
vita, såväl i hjärna
som i ryggmärg.
Dessa undersökningar äro för sin tid
utomordentligt förtjänstfulla och betyda ett
stort framsteg. Dessutom trodde sig
emellertid G. kunna påvisa ett noggrant
sammanhang mellan de olika själsfunktionernas säte
i hjärnan och den yttre skallformen. Utgående
från den senare tänkte han sig så möjligheten
av att sluta sig till en människas anlag,
färdigheter och själsegenskaper. Denna del av
hans lära är en direkt parallell till Lavaters
fysionomik (se d.o.). Vad denne slöt sig till
av ansiktets minspel, trodde sig G. finna av
skallens form. Att en lära, som faktiskt
förutsade människornas öden, skulle vinna anklang
hos en stor publik, är icke att förvåna sig
över. Den råkade emellertid, liksom Lavaters,
i händerna på skojare och charlataner, som
väl utnyttjade men ej trodde på densamma
Själv var G. under hela sin livstid fast
övertygad om sin läras riktighet. Den mängd av
skallar m. m., som han använt, finnas jämte
hans egen i Jardin des Plantes i Paris. Å.Ch.
Gall (Pizi), indianhövding av
unkpapa-siouxernas stam (1840—94). Jämte den unge
Sitting Bull (se denne) stred G. redan 1863 mot
de trupper, som jagat siouxerna ur Minnesota.
Atletiskt byggd, djärv och av stor
fältherre-begåvning, blev G. Sitting Bulls krigshövding
i kampen mot den lagstridiga
Northern-Paci-ficbanan. Det var främst han, som i 1876 års
siouxkrig bärgade segern åt indianerna vid
Little Big Horn. Han följde därpå Sitting
Bull i dennes sega reträtt till Canada och
stannade där till slutet av 1880, då han med större
delen av de landsflyktiga återvände till U. S. A.
och kapitulerade. G., som svikit Sitting Bull
och blivit ”framstegsvänlig”, tillbragte sina
sista år som jordbrukare i Standing rocks
indianreservation, lika uppskattad av vita som
röda. E-r M
Gall, Jan, polsk tonsättare (1856—1912),
di
— 1077 —
— 1078 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
