Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galla (folk) - Galla (veterinärt) - Gallait, Louis - Galland, Antoine - Galland, Pierre Victor - Galla Placidia - Gallarate - Gallardo, Bartolomé José - Gallas, Matthias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALLAS
(1893); N. Hylander, ”Om g.-folket” (1907); E.
Littman, ”G.-Verskunst” (1925). E.M-r.
G:s område var det ursprungliga målet för
Evang. fosterlandsstiftelsens 1866 upptagna
östafrikanska mission. Men försöken att
komma dit misslyckades länge; först 1904 kunde
den kristnade gallaern Onesimus, som
verkställt en övers, av bibeln till g.-språket,
upptaga missionsverksamheten. G.W.L.
Galla, veter., kronisk utgjutning i senskidor
och ledgångar med åtföljande blåsformig
ut-buktning på ställen, där de yttre
betäckningarna tillåta det. Innehållet i en g. utgöres av
vanlig led- el. senskidevätska. G. uppkomma
dels av överansträngning, dels som följd av
en akut led- el. senskideinflammation. När g
bli äldre, uppstå bindvävsavsättningar i deras
väggar; de ge då vanl. anledning till hälta. V.M-r.
Gallait [galä’], Louis, belgisk målare
(1810—87), den främste representanten för
1800-talets Delaroche-inspirerade
historiemåleri i Belgien (se Belgien, sp. 472). I väldiga
format framställde han teatraliskt uppfattade
historiska händelser. Hans utpräglat
koloristiska begåvning kommer till sin rätt i hans mest
kända tavlor, ”Karl V:s tronavsägelse” samt
”Skyttegillet i Bryssel inför Egmonts och
Hoorns lik”. B.B.
Galland [galä’], Jean A n t o i n e, fransk
orientalist (1646—1715), 1709 prof, i arabiska
vid Collège de France. G. bereste på
1670-talet Orienten och blev en av sin tids främste
kännare av orientalisk kultur. Av hans stora,
delvis ännu otryckta produktion märkas
”Pa-roles, bons mots et maximes des peuples
orien-taux” (1694), ”Les contes indiennes de
Bid-pai et de Lokman” (1724) samt hans av J.
Schéfer (2 bd, 1881) utg. dagbok från
Konstan-tinopel 1672—73. G. har, delvis efter sedan ej
återfunna manuskript, verkställt den första
europeiska övers, av ”Tusen och en natt” (se
d.o.) (12 bd, 1704—17), innehållande en del
sagor, ss. om Aladdin och Ali Baba, som ej
finnas i någon arabisk textuppl. I sin övers,
strävade G. att behaga sina europeiska läsare
och omskriver ofta i st.f. att översätta.
C.F.;G.O-r.
Galland [galä’], Pierre Victor, fransk
målare (1822—92), var lärjunge till Drolling
och inspirerades i sin dekorativa figurstil av
1700-tals-mästarna. Han blev en mycket
anlitad plafondmålare; bl. a. erhöll han 1851 en
dekorativ beställning i Konstantinopel. K.E.S.
Galla Placi’dia (388—450), dotter av kejsar
Teodosius I, halvsyster till Arcadius och
Hono-rius. G. P. blev Alariks fånge, då han
stormade Rom (410), därpå gemål till dennes
svåger Ataulf (se denne). Friköpt efter Ataulfs
Det inre av Galla Placidias mausoleum.
död, gifte hon sig med fältherren Constantius,
med vilken hon hade sonen Valentinianus (III),
under vilkens regeringstid hon utövade stort
inflytande. — I Ravenna står ännu hennes
gravmonument, ett av den gammalkristna
konstens skönaste verk. Lm.
Gallara’te, stad i prov. Vareze, n. Italien,
41 km. n.v. om staden Milano; 21,894 inv.
(1921). G. är en viktig järnvägsknut, har
flyghamn; maskin- och bomullsindustri. O.P
Gallardo [gaia’rdå], Bartolomé José,
spansk lärd och bibliograf (1776—1852), på
sin tid beryktad för sina arga polemiska
artiklar, som dock voro av stort värde för den
spanska bibliografien. J.V.
Gallas, M a 11 h i a s, greve av Campo, hertig
av Lucera, tysk krigare (1584—1647), gick först
i spansk tjänst, därpå i ligans och utmärkte
sig bl.a. vid Stadtlohn
så, att han 1627 blev
friherre. 1629 trädde
G. som generalmajor
i kejserlig tjänst och
tog därpå en
beröm-lig del i mantuanska
tronföljdskriget (se
d.o.). 1631
utnämndes G. på
Wallen-steins begäran till
ge-neralfälttygmästare,
blev 1632 riksgreve,
deltog s. å. i
stri
derna vid Nürnberg och blev fältmarskalk.
Vintern 1632—33 kommenderade G. i
Schle-sien. Han åtnjöt fortfarande Wallensteins
synnerliga förtroende och blev 1633
generallöjtnant, fältherrens närmaste man. Vid
konflikten med kejsaren svek dock G. sin
fält
— 1081 —
— 1082 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
