GALLAS (1893); N. Hylander, ”Om g.-folket” (1907); E. Littman, ”G.-Verskunst” (1925). E.M-r. G:s område var det ursprungliga målet för Evang. fosterlandsstiftelsens 1866 upptagna östafrikanska mission. Men försöken att komma dit misslyckades länge; först 1904 kunde den kristnade gallaern Onesimus, som verkställt en övers, av bibeln till g.-språket, upptaga missionsverksamheten. G.W.L. Galla, veter., kronisk utgjutning i senskidor och ledgångar med åtföljande blåsformig ut-buktning på ställen, där de yttre betäckningarna tillåta det. Innehållet i en g. utgöres av vanlig led- el. senskidevätska. G. uppkomma dels av överansträngning, dels som följd av en akut led- el. senskideinflammation. När g bli äldre, uppstå bindvävsavsättningar i deras väggar; de ge då vanl. anledning till hälta. V.M-r. Gallait [galä'], Louis, belgisk målare (1810—87), den främste representanten för 1800-talets Delaroche-inspirerade historiemåleri i Belgien (se Belgien, sp. 472). I väldiga format framställde han teatraliskt uppfattade historiska händelser. Hans utpräglat koloristiska begåvning kommer till sin rätt i hans mest kända tavlor, ”Karl V:s tronavsägelse” samt ”Skyttegillet i Bryssel inför Egmonts och Hoorns lik”. B.B. Galland [galä'], Jean A n t o i n e, fransk orientalist (1646—1715), 1709 prof, i arabiska vid Collège de France. G. bereste på 1670-talet Orienten och blev en av sin tids främste kännare av orientalisk kultur. Av hans stora, delvis ännu otryckta produktion märkas ”Pa-roles, bons mots et maximes des peuples orien-taux” (1694), ”Les contes indiennes de Bid-pai et de Lokman” (1724) samt hans av J. Schéfer (2 bd, 1881) utg. dagbok från Konstan-tinopel 1672—73. G. har, delvis efter sedan ej återfunna manuskript, verkställt den första europeiska övers, av ”Tusen och en natt” (se d.o.) (12 bd, 1704—17), innehållande en del sagor, ss. om Aladdin och Ali Baba, som ej finnas i någon arabisk textuppl. I sin övers, strävade G. att behaga sina europeiska läsare och omskriver ofta i st.f. att översätta. C.F.;G.O-r. Galland [galä'], Pierre Victor, fransk målare (1822—92), var lärjunge till Drolling och inspirerades i sin dekorativa figurstil av 1700-tals-mästarna. Han blev en mycket anlitad plafondmålare; bl. a. erhöll han 1851 en dekorativ beställning i Konstantinopel. K.E.S. Galla Placi'dia (388—450), dotter av kejsar Teodosius I, halvsyster till Arcadius och Hono-rius. G. P. blev Alariks fånge, då han stormade Rom (410), därpå gemål till dennes svåger Ataulf (se denne). Friköpt efter Ataulfs Det inre av Galla Placidias mausoleum. död, gifte hon sig med fältherren Constantius, med vilken hon hade sonen Valentinianus (III), under vilkens regeringstid hon utövade stort inflytande. — I Ravenna står ännu hennes gravmonument, ett av den gammalkristna konstens skönaste verk. Lm. Gallara'te, stad i prov. Vareze, n. Italien, 41 km. n.v. om staden Milano; 21,894 inv. (1921). G. är en viktig järnvägsknut, har flyghamn; maskin- och bomullsindustri. O.P Gallardo [gaia'rdå], Bartolomé José, spansk lärd och bibliograf (1776—1852), på sin tid beryktad för sina arga polemiska artiklar, som dock voro av stort värde för den spanska bibliografien. J.V. Gallas, M a 11 h i a s, greve av Campo, hertig av Lucera, tysk krigare (1584—1647), gick först i spansk tjänst, därpå i ligans och utmärkte sig bl.a. vid Stadtlohn så, att han 1627 blev friherre. 1629 trädde G. som generalmajor i kejserlig tjänst och tog därpå en beröm-lig del i mantuanska tronföljdskriget (se d.o.). 1631 utnämndes G. på Wallen-steins begäran till ge-neralfälttygmästare, blev 1632 riksgreve, deltog s. å. i stri derna vid Nürnberg och blev fältmarskalk. Vintern 1632—33 kommenderade G. i Schle-sien. Han åtnjöt fortfarande Wallensteins synnerliga förtroende och blev 1633 generallöjtnant, fältherrens närmaste man. Vid konflikten med kejsaren svek dock G. sin fält — 1081 — — 1082 —