Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galldrivande medel - Galle, Point de - Galle, Peder - Galle, ätt - Galle, 1. Olav - Galle, 2. Gaute - Galle, familj - Galle, Johann Gottfried - Gallé, Émile - Gallego, Juán Nicasio - Gallehus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALLEHUS
m. föga utvecklad och säkerställd. Dylika
medel ha fått användning vid vissa gallsjukdomar
(gallsten m.fl.). E.L.Bn.
Galle [gal], Point de Galle, stad på s.v.
kusten av Ceylon; 39,073 inv. (1921).
Tillverkning av guld-, silver- och sköldpaddarbeten. G.
var till 1880-talet, då det överflyglades av
Co-lombo, Ceylons huvudhamn. S.
Galle, Petrus Johannes (Peder), teolog (o.
1450—1538), studerade bl. a. i Rostock (från
1476) och föreläste, sedan han blivit mag.,
vid fil. fakulteten i Uppsala. Teol. d:r (antagl
i Siena) 1500, tillhörde han senare Uppsala
domkapitel, slutl. ss. schola’sticus, d.v.s.
lärare i teologi. Vid reformationens
begynnelse blev G. talesman för den katolska
åskådningen. 1526 gav han sitt utlåtande över de
av Gustaf Vasa förelagda stridsfrågorna (tr.
av Olaus Petri jämte dennes svar och
vederläggning under titeln ”Swaar påå tolf
spörsmål”, 1527). G. visar sig här företräda den
tho-mistiska teologien. Vid riksdagen i
Västerås disputerade han inför ständerna med
Olaus Petri; reduktionsf rågan var då
redan avgjord, men disputationen kan ha
påverkat opinionen till förmån för
reformationens religiösa idéer. — Litt.: H. Schück,
”Striden mellan 01. Petri samt P. G. och
Paulus Heliæ” (i ”Samlaren”, 1886). A.M-n.
Galle, norsk adelsätt. 1) O 1 a v G. (d. 1531),
herre till Tom i Borgsyssel, tillhörde från
början antagl. Knut Alvssons parti, tilltvang sig
länsherredömet på Akershus 1525 men
berövades 1527 sitt slott och bragtes till
underkastelse. Han förblev till sin död en av
riksrådets främsta medl. E.Lö
2) G a u t e G., den föregåendes bror (d.
c:a 1553), understödde broderns länspolitik,
hjälpte 1531 Kristian II men ömsade parti
efter dennes fängslande och förblev i övrigt
lojal mot kronan. E.Lö.
Galle, nederländsk kopparstickarfamilj, vars
konstförlag blev centrum för
kopparstickspro-duktionen i Antwerpen under slutet av
1500-talet och långt in på 1600-talet. Förlagets
grundare, Philip G. (1537—1612), arbetade i en
något torr och kärv teknik, vilken i viss mån
även spåras hos sönerna, D i r i c k G. (1571—
1633), som länge studerade i Rom och efter
hemkomsten utgav en ikonografi över
romerska fornlämningar (1598), och CorneliusG.
d. ä. (1576—1650), familjens namnkunnigaste
medl., vilken efter en mångårig vistelse i
Italien, där han arbetade efter Rafael, Tizian, G.
Reni m.fl., utvidgade förlagsrörelsen (1610)
och jämte brodern var Rubens förste stickare,
ehuru deras stil snart visade sig för kärv för
Rubens’ maner. Cornelius’ son och isonson med
samma namn fortsatte verksamheten till fram
mot 1600-talets slut. G.V.
Galle, Johann Gottfried, tysk
astronom (1812—1910), assistent vid observatoriet i
Berlin 1835, prof, i astronomi och direktor för
observatoriet i Breslau 1851. G. upptäckte 1846
planeten Neptunus efter Leverriers räkningar
och har även upptäckt 3 kometer. Bland hans
skrifter märkes ”Verzeichnis der Elemente der
bisher berechneten Cometenbahnen” (1894). Ch.
Gallé [-le’], É m i 1 e, fransk
konsthantverkare (1846—1904), har gjort sig bekant på mö-
Glas av Émile Gallé.
belkonstens och särsk. på glasindustriens
område med verkstad i Nancy; i sht blevo hans
färgade glas med eleganta former och
stiliserade växtmotiv berömda. E.W.
Gallego [galä’gå], Juan Nicasio, spansk
präst och skald (1777—1853). Bland G:s ej
synnerligen talrika oden, elegier och sonetter
är det ett ode, som trots sin svulstighet
behåller sitt värde ss. ett av de bästa patriotiska
kväden, Spanien äger: ”El dos de Mayo”,
förhärligande de hjältar, som fallit i kriget
mot fransmännen (1808). G. var en trogen
klassiker och en skarp kritiker av
romantiken. Ed. i ”Biblioteca de autores espanoles”.
67 (1875). J.V
Gallehus, by i Mögeltönders s:n
Sönderjyl-land, o. 5 km. n.v. om Tönder, bekant genom de
båda här 1639 och 1734 funna guldhornen,
det största närmare 80 cm. långt. De
förvärvades av danska kungafamiljen men
bort-stulos 1802 ur den kungl. konstkammaren
Tack vare gamla avbildningar och beskrivning-
— 1085 —
— 1086 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
