GALLEHUS m. föga utvecklad och säkerställd. Dylika medel ha fått användning vid vissa gallsjukdomar (gallsten m.fl.). E.L.Bn. Galle [gal], Point de Galle, stad på s.v. kusten av Ceylon; 39,073 inv. (1921). Tillverkning av guld-, silver- och sköldpaddarbeten. G. var till 1880-talet, då det överflyglades av Co-lombo, Ceylons huvudhamn. S. Galle, Petrus Johannes (Peder), teolog (o. 1450—1538), studerade bl. a. i Rostock (från 1476) och föreläste, sedan han blivit mag., vid fil. fakulteten i Uppsala. Teol. d:r (antagl i Siena) 1500, tillhörde han senare Uppsala domkapitel, slutl. ss. schola'sticus, d.v.s. lärare i teologi. Vid reformationens begynnelse blev G. talesman för den katolska åskådningen. 1526 gav han sitt utlåtande över de av Gustaf Vasa förelagda stridsfrågorna (tr. av Olaus Petri jämte dennes svar och vederläggning under titeln ”Swaar påå tolf spörsmål”, 1527). G. visar sig här företräda den tho-mistiska teologien. Vid riksdagen i Västerås disputerade han inför ständerna med Olaus Petri; reduktionsf rågan var då redan avgjord, men disputationen kan ha påverkat opinionen till förmån för reformationens religiösa idéer. — Litt.: H. Schück, ”Striden mellan 01. Petri samt P. G. och Paulus Heliæ” (i ”Samlaren”, 1886). A.M-n. Galle, norsk adelsätt. 1) O 1 a v G. (d. 1531), herre till Tom i Borgsyssel, tillhörde från början antagl. Knut Alvssons parti, tilltvang sig länsherredömet på Akershus 1525 men berövades 1527 sitt slott och bragtes till underkastelse. Han förblev till sin död en av riksrådets främsta medl. E.Lö 2) G a u t e G., den föregåendes bror (d. c:a 1553), understödde broderns länspolitik, hjälpte 1531 Kristian II men ömsade parti efter dennes fängslande och förblev i övrigt lojal mot kronan. E.Lö. Galle, nederländsk kopparstickarfamilj, vars konstförlag blev centrum för kopparstickspro-duktionen i Antwerpen under slutet av 1500-talet och långt in på 1600-talet. Förlagets grundare, Philip G. (1537—1612), arbetade i en något torr och kärv teknik, vilken i viss mån även spåras hos sönerna, D i r i c k G. (1571— 1633), som länge studerade i Rom och efter hemkomsten utgav en ikonografi över romerska fornlämningar (1598), och CorneliusG. d. ä. (1576—1650), familjens namnkunnigaste medl., vilken efter en mångårig vistelse i Italien, där han arbetade efter Rafael, Tizian, G. Reni m.fl., utvidgade förlagsrörelsen (1610) och jämte brodern var Rubens förste stickare, ehuru deras stil snart visade sig för kärv för Rubens’ maner. Cornelius’ son och isonson med samma namn fortsatte verksamheten till fram mot 1600-talets slut. G.V. Galle, Johann Gottfried, tysk astronom (1812—1910), assistent vid observatoriet i Berlin 1835, prof, i astronomi och direktor för observatoriet i Breslau 1851. G. upptäckte 1846 planeten Neptunus efter Leverriers räkningar och har även upptäckt 3 kometer. Bland hans skrifter märkes ”Verzeichnis der Elemente der bisher berechneten Cometenbahnen” (1894). Ch. Gallé [-le'], É m i 1 e, fransk konsthantverkare (1846—1904), har gjort sig bekant på mö- Glas av Émile Gallé. belkonstens och särsk. på glasindustriens område med verkstad i Nancy; i sht blevo hans färgade glas med eleganta former och stiliserade växtmotiv berömda. E.W. Gallego [galä'gå], Juan Nicasio, spansk präst och skald (1777—1853). Bland G:s ej synnerligen talrika oden, elegier och sonetter är det ett ode, som trots sin svulstighet behåller sitt värde ss. ett av de bästa patriotiska kväden, Spanien äger: ”El dos de Mayo”, förhärligande de hjältar, som fallit i kriget mot fransmännen (1808). G. var en trogen klassiker och en skarp kritiker av romantiken. Ed. i ”Biblioteca de autores espanoles”. 67 (1875). J.V Gallehus, by i Mögeltönders s:n Sönderjyl-land, o. 5 km. n.v. om Tönder, bekant genom de båda här 1639 och 1734 funna guldhornen, det största närmare 80 cm. långt. De förvärvades av danska kungafamiljen men bort-stulos 1802 ur den kungl. konstkammaren Tack vare gamla avbildningar och beskrivning- — 1085 — — 1086 —