GALLERISKOG A. Gallén-Kallela, Joukahainens hämnd. Åbo konstmuseum. utförde han kupolmålningar med Kalevala-motiv, ytterligare stiliserade, som väckte internationell uppmärksamhet men som tyvärr voro omöjliga att bevara. Den enda oförstörda väggmålningen av G. är den av ungrenässansfresker influerade ”Kullervo på krigsstråt” (Gamla studenthuset, Helsingfors), där ryttaren är monumentalt framställd mot en arktisk vinternatthimmel med norrsken. Målningen betecknar en höjdpunkt för G:s egenartade, romantiskt färgade patos. — Litt.: Mo-nogr. av W. Hagelstam 1904; L. Wennervirta, ”Finlands konst” (1926). H.G-e. Galler, bot., se Gallbildningar. Galler, fys., miner., se Gitter. Galler (lat. galli), gemensamt namn på de keltiska folkstammar, som bebodde Gallien, d.v.s. nuv. Frankrike samt n. Italien på båda sidor om Po. G. uppträda första gången i Italiens historia 387 f.K., då de plundrade Rom. Se f.ö. Gallien, Frankrike och Kel-ter. N.V. Galleri' (fra. galerie^av f. ö. ovisst ursprung). 1) Långt och smalt rum el. gång, på ena långsidan vilande på pelare; högst (el. högt) belägen åskådar- el. åhörarplats på teater o.d.: tavel- el. skulptursamling. 2) Krigsv. En övervälvd gång med valvet vilande på två jämnlöpande murar. G. brukas särsk. vid gravförsvar, gra v-g., varvid de göras bombsäkra samt benämnas alltefter sitt läge längs med inre el. yttre gravsidan e s-karp- el. kontereskar p-g. och, därest de äro försedda med skottgluggar för frontalt inf.-försvar, gevär s-g. I fortgravens ingå ende vinklar för flankering liggande konter-eskarpkasematter kallas även, ehuru oegentligt, kontereskar p-g. — Vid äldre fästningar förekomma stundom m i n-g., från kon-tereskarpen i fredstid utbyggda gångar av olika storlek, avsedda för minförsvar (se Minkrig). A.W.G. 3) Skeppsb., under 1600—1800-talen använd balkongartad utbyggnad på stora fartygs akterparti och utgörande en väsentlig del av dettas synnerligen rikliga ornamentering. T.Hrn. Galle'ria, fjärilsläkte, se V a x m o 11. GallerTskog, smala bälten av tropisk regn skog i Afrika, vilka från det ekvatoriala regnskogsbältet på ömse sidor om flodloppen skjuta mot n. in i det torrare bältet av skogssa-vanner. Medan träd och buskar i dessa avlövas under torrtiden, äro de i g. ständigt gröna ss. i den tropiska regnskogen, och i deras kronor leva lianer och epifyter, som i den täta g:s svala och fuktiga luft äro hygrofila, i motsats till savannernas xerotermer (se d. o.). G. sträcka sig ofta flera 100 km. n. om regnskogsbältets n. gräns, medan deras bredd vanl. blott uppgår till något 100-tal m. och ofta är mindre. Uppträdandet av de fuktiga g. i det rätt torra savannklimatet beror på stor vattenhalt i marken närmast floderna, på gr. av dessas översvämningar och vatteninfiltration från dem. G. är alltså edafisk. Termen g. omfattar numera alla skogar av edafisk typ, som längs vattendrag sända utlöpare in i torrare områden, alltså även lövfällande skogar, som skjuta in i stäpper och öknar och icke blott i Afrika utan även i de övriga världsdelarna. Bild sp. 1091—92. J.F. Uppslagsbok. X. — 1089 — 35 — 1090 —