Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gallerorm
- Gallersvamp
- Gallert
- Gallerverk el. gallerfackverk
- Galleyhill
- Gallfeber
- Gallfett
- Gallfistel
- Gallfärgämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALLERORM
Galleriskog vid Kilima-ndjaro.
Gallerorm, en art pytonormar, se d.o.
Gallersvamp, se Gittersvamp.
Gallert, kem., se G e 1.
Gallerverk el. gallerfackverk, tekn.,
fackverk (se d.o.) med tätare,
stångkonstruktioner.
Galleyhill [gST-], ort i Kent, England, nära
mynningen av Thames, bekant genom det här
1888 gjorde fyndet av ett täml. väl
bibehållet skelett från paleolitisk tid. Fyndets ålder
har varit omtvistad, men numera hänföres
mannen från G. vanl. till den senpaleolitiska
Aurignac-rasen. Se England, fornminnen,
och Människoraser, förhistoriska. G.Em
Gallfeber, förr och eg. feber, som åtföljer
s.k. gallsjuka, gulsot; nu ibland om häftig
ilska o.d., i uttrycket reta g. på någon.
Gallfett, detsamma som kolesterin (se d.o.).
Gallfistel. Vid gallstenssjukdomar kunna
genom inflammatoriska förstörelseprocesser
fistlar utbildas från gallblåsa el. gallgångar till
tarm, magsäck el. i sällsynta fall t.o.m ut
genom huden, gallblåse-, resp, gallgångsfistlar.
Vid gallvägsoperationer anlägges emellanåt
temporärt g. i kurativt syfte: även kunna
sådana uppkomma efter operationer och kvarstå
kortare el. längre tid. T.H-n.
Gallfärgämnen. Gallans färg härleder sig av
en blandning av olika pigment, av vilka det
betydelsefullaste är bilirubin. Vid oxidation
ger delta ett grönt färgämne, biliverdin, samt
understundom ett blått, bilicyanin. G. äro till
sin kemiska konstitution närbesläktade med
blodfärgämnena. De äro dock järnfria. I deras
molekyl ingå liksom i blodfärgämnena fyra
pyrrolringar, vilka dock synas vara knutna til)
varandra på ett annat sätt än i hemoglobinet
Huvudparten av g. uppkommer genom omvand
ling av det hemoglobin, som frigöres vid de
röda blodkropparnas sönderfall. I allm. har
man ansett, att denna omvandling skedde i
levern. Det är emellertid numera säkerställt,
att g. kunna bildas av hemoglobin även i andra
vävnader. Om en inre blödning uppkommer i
ett organ och blodet förblir instängt i
vävnaderna under någon längre tid, uppkommer
he-matoidin, vilket visat sig vara identiskt med
bilirubin. Man har även velat göra gällande
att g. skulle kunna bildas av vissa färgämnen i
födan, t.ex. klorofyll. Säkra bevis härför sak
nas dock ännu. I tarmen överföras g. genom
bakteriernas inverkan i det bruna färgämnet
sterkobilin. I urinen finner man en annan
omvandlingsprodukt, urobilinogen, vilket under
— 1091 —
— 1092 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 17 15:13:59 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-10/0640.html