Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gallfärgämnen - Gallgång - Gallia - Galliard - Gallicism - Galli-Curci, Amelita - Galli da Bibiena - Gallidæ - Gallien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALLIEN
ljusets inverkan omsattes i urobilin, som anses
vara identiskt med slerkobilinet. G.
förekomma normalt i små mängder i blodet. Vid vissa
sjukdomar ansamlas g. i blodet i större
mängder (ikterus el. gulsot, se d.o.). Bilirubinets
kalciumsalt bildar ofta konkrement i
gallblå-san (se Gallsten). Wk.
Gallgång. Utförsgångarna för leverns sekret,
gallan, kallas g. De börja som små, de
enskilda levercellerna omslutande gallkapillärer,
vilka sammansluta sig till små g. (fig. 1) i den
Glissonska kapseln (se d.o.). Dessa
sammanlöpa till allt större och bilda slutl. i
leverporten (se d. o.) en större, 4—6 cm. lång sådan
gång, ductus hepa’ticus. Denna förenar sig
så med gallblåsgången, ductus cy’sticus, till
en stor, 6—8 cm. lång gemensam utförsgång,
ductus choledo’chus, mynnande vid sidan av
Fig. 1. Gallkapillärnät från mänsklig lever (a).
Vid b små gallgångar, liggande inom Glissonska
kapseln.
el. jämte bukspottskörtelns utförsgång på en
knoppformad utbuktning, papi’lla Vate’ri, i
tolvfingertarmens övre del (fig. 2). T.H-n.
Ga’liia, se Gallien.
Gailia’rd (it. gagliarda), gammal italiensk
dans i % (%) takt, markant rytm och av
livlig och hurtig karaktär, uppkommen
senast i början av 1500-talet, trol. i Rom;
kallades därför även romanesca. G. blev vanlig
i Spanien (gallarda) och Frankrike (gaillarde)
och bestod av perioder om 5 pas (steg) och ett
luftsprång (på pausen i ovanstående schema),
allt omfattande 2 takter. På gr. härav
kallades den cinque pas och med hänsyftning på
Gallgång. Fig. 2.
luftsprånget saltarello. En variant, vari
vändningar förekommo, benämndes volta, i Provence
vol te, vilken senare av fransmän ansetts vara
valsens ursprung. V.F-i.
Gallici’sm (till mlat ga’llicus, fransk; se
Galler), för franskan egendomligt
uttryckssätt, som upptages i ett annat språk. 1 sv.
förekommande g. härröra i ailm. från
1700-talet; många ha sammanhang med ett högre,
förfinat kulturliv. E.H.
Galli-Curci [-ko’rci], A m e 1 i t a, italiensk
koloratursångerska (f. 1889), elev av
konser-valoriet i Milano, debuterade 1910 i Rom,
gästspelade i Europa och Sydamerika och 1916
i Chicago. Sedan 1918 har G. varil en av
New-York-operans mest firade krafter. Hennes
stämma är icke särsk. stor men av en
ovanlig klarhet och renhet, och hennes koloratur
är förbluffande. V.F.
Galli da Bibiena, italiensk konstnärsfamilj,
se Bibiena.
Ga’llidæ, se Hönsfåglar, egentliga.
Gallien, lat. Ga’llia, romarnas benämning på
det av galler (se d.o.) bebodda landet i n.
Italien och Frankrike. Landet s. om Alperna,
Gallia cisalpi’na el. G. toga’ta, vilket
omfattade Podalen och indelades i G. cispada’na ocb
— 1093 —
— 1094 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
