Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gallien - Galliéni, Joseph Simon - Gallienus, Publius Licinius Egnatius - Gallier - Gallierafonden - Galliffet, Gaston Alexandre Auguste de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALLIÉNI
G. transpada’na, indrogs i det romerska väldet
kort efter 200 f.K. Av G. på andra sidan
Alperna el. G. transalpi’na organiserades o. 120 f.Kr.,
kustlandet mellan Alperna och Pyrenéerna
ss. en provins. Det kallades G. narbone’nsis
el. G. braca’ta. Det intill Cæsars fälttåg
oavhängiga G. indelades i 3 prov., vilka
sammanfattades i benämningen G. coma’ta. Jfr
Frankrike, historia. B
Galliéni [galjeni’], JosephSimon, fransk
militär (1849—1916), officer 1870, överste
1891, divisionsgeneral 1899, avsked 1914,
tilldelades 1921 — 5 år
efter sin död —
värdigheten av marskalk
av Frankrike. G.
tjänstgjorde 1878—91
i Afrika, huvudsaki. i
Senegal, vars område
därunder utsträcktes
till övre Niger, 1891
—96 i Tongking ss.
befälhavare i
franskkinesiska gränsområdet samt 1896—1905
ss. generalguvernör
på Madagaskar. Arméchef 1906, blev G. 1908
inspektör för kolonialtrupperna och medl.
av högsta krigsrådet. Vid krigsutbrottet
1914 inkallades G. åter i tjänst och blev
2% militärguvernör i Paris. V# ställdes 6:e
armén (Manoury) under hans befäl, och
med denna jämte andra delar av Paris’
garnison bidrog han verksamt till
fransmännens framgångar i Marneslaget %—n/o.
G:s insats i slaget har varit föremål för
mycken diskussion, och man har velat tillskriva
honom äran av initiativet till slagets
igångsättande. Det torde emellertid nu få anses
klarlagt, att detta tagits av Joffre, om ock G:s
förtjänster icke böra underskattas. I okt, 1915
blev G. krigsminister och inlade ss. sådan
stora förtjänster om avhjälpandet av
ammuni-tionsbristen i armén genom krigsindustriens
organisation. Han avgick på gr. av
sjuklighet i mars 1916. G. har förf. bl.a. ”Trois
co-lonnes au Tonkin 1894—95” (1899), ”Neuf ans
å Madagascar” (1907) och ”Mémoires du
gé-néral G.; défense de Paris” (1920, utg. av hans
efterlevande) — Litt.: P.-B. Gheusi, ”Le
ma-réchal G. (1849—1916)” (1921); Clergerie &
L. Delahaye d’Anglemont, ”La bataille de la
Marne” (1920). E.Bz
Gallie’nus, Publius Licinius E g n
a-t i u s, romersk kejsare (218—268 e.Kr.), son
till kejsar Valerianus (se denne), som 253
utnämnde honom till medkejsare, efter dennes
tillfångatagande av perserna ensam regent. G:s’
regering betraktas som rikets svåraste
van-maktstid. Ehuru G. vida överträffade
200-ta-lets övriga kejsare i
bildning och trol.
även i
fältherrebegåvning, kunde han ej
hindra alemannerna
och frankerna från
att översvämma
Gallien, Spanien och n.
Italien, goterna från
att erövra Dacien och
plundra
Balkanhalvön. Han måste avstå
åt en motkejsare
Pos-tumus hela Gallien
och åt Odenathus Syrien. Däremot
lyckades han nedslå ett stort antal medtävlare,
vilka man plägar beteckna ”de 30 tyrannerna”.
Myntförsämringen drev han till det yttersta.
Genom att utesluta senatorerna, det ännu täml.
rena romerska skiktet, från krigstjänst, vilken
var vägen till både civila och militära ämbeten,
ville G. i större utsträckning göra dessa
tillgängliga för provinsborna och därmed hos de
olika nationerna stärka känslan av
samhörighet med riket. G. var intresserad av filosofi
och vän till Plotinos (se denne), lät välja sig
till arkont i Aten liksom Hadrianus, var god
talare och bevarade äldre tiders smak för ett
förfinat levnadssätt men torde ha saknat den
hänsynslösa energi, som tiden krävde. Han
mördades i lägret av sina högre officerare
(268). S.Ss.
Gallier, se Galler.
Gallierafonden [galjä’ra-],
penningfideikommiss, instiftat 4/ii 1837. 1813 inrättade och
förlänade Napoleon I hertigdömet Galliera i
n. Italien åt sin styvsons, dåv. vicekonungen
i Italien Eugène Beauharnais’ dotter Josephine
(och hennes manliga avkomlingar enl.
först-födslorätt), som erhöll titeln furstinna av
Bo-logna. Hertigdömet utgjordes av slottet
Galliera med område n.v. om Bologna, palats i
Bologna etc. Efter furstinnans giftermål med
sedermera konung Oskar I överfördes till
Sverige den å slottet befintliga, dyrbara
tavelsam-lingen 1827, och 1837 såldes det övriga till
Genua. Köpesumman gjordes till
penningfideikommiss. Vid änkedrottning Josefinas död
(1876) uppgick fideikommisset, som därefter
innehafts av konungarna Oskar II och Gustav
V, till 600,000 kr. Th.
Galliffet [-fä’], Gaston Alexandre
Auguste de, markis, fransk militär (1830
—1909), officer vid kav. 1853, överste och
reg.-chef 1867, brigadgeneral 1870,
divisionsgeneral 1875, avsked 1895. G. deltog i exp. till
— 1095 —
— 1096 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
