GALLIÉNI G. transpada'na, indrogs i det romerska väldet kort efter 200 f.K. Av G. på andra sidan Alperna el. G. transalpi'na organiserades o. 120 f.Kr., kustlandet mellan Alperna och Pyrenéerna ss. en provins. Det kallades G. narbone'nsis el. G. braca'ta. Det intill Cæsars fälttåg oavhängiga G. indelades i 3 prov., vilka sammanfattades i benämningen G. coma'ta. Jfr Frankrike, historia. B Galliéni [galjeni'], JosephSimon, fransk militär (1849—1916), officer 1870, överste 1891, divisionsgeneral 1899, avsked 1914, tilldelades 1921 — 5 år efter sin död — värdigheten av marskalk av Frankrike. G. tjänstgjorde 1878—91 i Afrika, huvudsaki. i Senegal, vars område därunder utsträcktes till övre Niger, 1891 —96 i Tongking ss. befälhavare i franskkinesiska gränsområdet samt 1896—1905 ss. generalguvernör på Madagaskar. Arméchef 1906, blev G. 1908 inspektör för kolonialtrupperna och medl. av högsta krigsrådet. Vid krigsutbrottet 1914 inkallades G. åter i tjänst och blev 2% militärguvernör i Paris. V# ställdes 6:e armén (Manoury) under hans befäl, och med denna jämte andra delar av Paris’ garnison bidrog han verksamt till fransmännens framgångar i Marneslaget %—n/o. G:s insats i slaget har varit föremål för mycken diskussion, och man har velat tillskriva honom äran av initiativet till slagets igångsättande. Det torde emellertid nu få anses klarlagt, att detta tagits av Joffre, om ock G:s förtjänster icke böra underskattas. I okt, 1915 blev G. krigsminister och inlade ss. sådan stora förtjänster om avhjälpandet av ammuni-tionsbristen i armén genom krigsindustriens organisation. Han avgick på gr. av sjuklighet i mars 1916. G. har förf. bl.a. ”Trois co-lonnes au Tonkin 1894—95” (1899), ”Neuf ans å Madagascar” (1907) och ”Mémoires du gé-néral G.; défense de Paris” (1920, utg. av hans efterlevande) — Litt.: P.-B. Gheusi, ”Le ma-réchal G. (1849—1916)” (1921); Clergerie & L. Delahaye d’Anglemont, ”La bataille de la Marne” (1920). E.Bz Gallie'nus, Publius Licinius E g n a-t i u s, romersk kejsare (218—268 e.Kr.), son till kejsar Valerianus (se denne), som 253 utnämnde honom till medkejsare, efter dennes tillfångatagande av perserna ensam regent. G:s’ regering betraktas som rikets svåraste van-maktstid. Ehuru G. vida överträffade 200-ta-lets övriga kejsare i bildning och trol. även i fältherrebegåvning, kunde han ej hindra alemannerna och frankerna från att översvämma Gallien, Spanien och n. Italien, goterna från att erövra Dacien och plundra Balkanhalvön. Han måste avstå åt en motkejsare Pos-tumus hela Gallien och åt Odenathus Syrien. Däremot lyckades han nedslå ett stort antal medtävlare, vilka man plägar beteckna ”de 30 tyrannerna”. Myntförsämringen drev han till det yttersta. Genom att utesluta senatorerna, det ännu täml. rena romerska skiktet, från krigstjänst, vilken var vägen till både civila och militära ämbeten, ville G. i större utsträckning göra dessa tillgängliga för provinsborna och därmed hos de olika nationerna stärka känslan av samhörighet med riket. G. var intresserad av filosofi och vän till Plotinos (se denne), lät välja sig till arkont i Aten liksom Hadrianus, var god talare och bevarade äldre tiders smak för ett förfinat levnadssätt men torde ha saknat den hänsynslösa energi, som tiden krävde. Han mördades i lägret av sina högre officerare (268). S.Ss. Gallier, se Galler. Gallierafonden [galjä'ra-], penningfideikommiss, instiftat 4/ii 1837. 1813 inrättade och förlänade Napoleon I hertigdömet Galliera i n. Italien åt sin styvsons, dåv. vicekonungen i Italien Eugène Beauharnais’ dotter Josephine (och hennes manliga avkomlingar enl. först-födslorätt), som erhöll titeln furstinna av Bo-logna. Hertigdömet utgjordes av slottet Galliera med område n.v. om Bologna, palats i Bologna etc. Efter furstinnans giftermål med sedermera konung Oskar I överfördes till Sverige den å slottet befintliga, dyrbara tavelsam-lingen 1827, och 1837 såldes det övriga till Genua. Köpesumman gjordes till penningfideikommiss. Vid änkedrottning Josefinas död (1876) uppgick fideikommisset, som därefter innehafts av konungarna Oskar II och Gustav V, till 600,000 kr. Th. Galliffet [-fä'], Gaston Alexandre Auguste de, markis, fransk militär (1830 —1909), officer vid kav. 1853, överste och reg.-chef 1867, brigadgeneral 1870, divisionsgeneral 1875, avsked 1895. G. deltog i exp. till — 1095 — — 1096 —