GALTON Galt. 1) Benämning på hanne av fam. Su'idæ (svindjur). Se Fargalt, Orne och Svinavel. 2) Stycke av tackjärn, direkt gjutet ur masugnen, avsett för färskning; dimensioner i allm.: längd 30—40 cm., bredd 20—25 och tjocklek 5—10 cm. K.A.G. 3) öppen, vanl. kokseldad ugn el. gryta av järn, avsedd till uppvärmning och torkning i husbyggen. G. är även en av gråsten el. tegel murad ugn för torkning av matvaror, malt, säd o.d. v.S. Galt [gält], John, skotsk förf. (1779—1839), Byrons vän, har i ett flertal romaner, ss. ”The Ayrshire legatees” (1820) och ”Annals of the parish” (1821), skildrat livet i en skotsk landsförsamling. G. tog verksam del i koloniseringen av Canada; hans minnen och erfarenheter därifrån ha givit honom materialet till romanen ”Lawrie Todd” (1830), en förträfflig skildring av kanadensiskt nybyggarliv. — Lilt.: R. K. Gordon, ”J. G.” (1920). A.Km. Galt, Peder, dansk ämbetsman och sjöofficer (1584—1644), gjorde en tid tjänst i kansliet och var 1621—24 danskt sändebud i Stockholm. 1627 gick G. i sjötjänst och kommenderade 1631 en eskader i Östersjön. Han synes dock ha varit mera intresserad av poesi och rättshistoria än av sjön. 1644 blev G. emellertid v. amiral i generalamiralens eskader och deltog i slaget vid Femern (se d.o.) Då generalamiralen i delta sårals, blev G. chef för dennes eskader och på visst sätt överbefälhavare, ehuru under konungen. 27A gav denne G. order att angripa svenskarna, men ordern var ej fullt tydlig, och G. försummade det tillfälle att angripa, som 8% erbjöd sig. 31/t fick G. order att återvända till sin post som v. amiral, och sedan flottan kommit undan — vilket dock snarare var konungens än G:s fel —, ställdes han till ansvar och blev av riksrådet dömd till döden för sin olydnad. Trots domarnas förböner blev G. också 31/s avrättad, ett onekligen alltför hårt straff. — G:s depescher från Stockholm äro utg. i ”Hist. handlingar”, 26: 1 (1920). P.S. Galtabäck, fiskläge i Tvååkers s:n, Halland, 9 km. s.s.ö. om Varberg. — Vid G. finns med livbåt och raketapparat försedd livräddningsstation, tillhörande Sv. sällskapet för räddning av skeppsbrutna. — I en åker innanför G.-viken påträffades 1928 rester av ett fartyg. En undersökning företogs, varvid framgrävdes ett illa medfaret spantbyggt ekfartyg med å klink lagda bord, sammanhållet av tränaglar, i sitt dåv. skick c:a 12 m. långt. Skeppet har varit försett med mast. Inga daterande fynd Galtabäckskeppet vid undersökningens början. gjordes; de geologiska iakttagelserna i förening med den ålderdomliga typen peka närmast på äldre järnåldern. I närheten har påträffats ett liknande skepp, hittills endast preliminärt undersökt. — Lill.: A. Enqvisl i Kul-turhist. studier och uppteckningar” (i ”Hallands hembygdsförbunds skriftserie”, 1, 1929). E.Hg;P E.O. Galten, Mälarens västligaste fjärd, skiljes i ö. genom Nyckelön och Strömsholmsåsen från fjärden Blacken, med vilken den slår i förbindelse genom det c:a 100 m. breda Kvicksund Nivåskillnaden mellan fjärdarna är 14 cm. 1 G. mynna Arbogaån, Hedströmmen, Köpingsån och Kolbäcksån. S. Galten, hd i Randers amt, Jylland, s. om Randers; 202 kvkm.; 12,833 inv. (1930). W.P-n. Galtförening, sammanslutning av svinuppfödare med ändamål att gemensamt hålla avels-galt. Se Svinavel. Galton [g§'ltan], Sir Francis, engelsk naturforskare, läkare och skriftställare (1822 —1911). G. reste 1846 i trakten av Vita Nilen, 1850 i v. Sydafrika. Han påvisade förekomsten av anticy-kloner och var den förste, som upprättade synoptiska kartor. Under senare år ägnade han sig framförallt åt antropologi och undersökningar över egenskapers för-ärvning hos männis kan. Hans ärftlighetsstudier, vilka byggde på helt annat teoretiskt grundlag (se U t-vecklingsläran) än nu härskande föreställningar, ledde honom till uppställandet av Galtons lag: en individ får % av sitt arv från sina båda föräldrar, % från dessas föräldrar, % från far- och morföräldrarnas föräldrar o.s.v. Vidare uppställde han — 1117 — — 1118 —