Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galvanokaustik - Galvanomagnetiska effekter - Galvanometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALVANOMETER
etsgrund, i vilken en bild inristas, ev.
överföres bilden fotografiskt som negativ kopia,
och plåten insättes som anod i galvaniskt bad,
varvid den i teckningen friliggande kopparen
löses, så att en djupetsning uppstår. J.K.
2) Med. G. el. g a 1 v a n o p u n k t u r,
ki-rurgisk operationsmetod, varvid användes en
platinatråd, av en galvanisk ström upphettad till
glödning, så att man med densamma kan
förstöra och koagulera vävnad. Metoden infördes
på 1850-talet av Middeldorff i Breslau och har
fortfarande en viss betydelse för att bränna bort
tumörer, stilla blödning m.m. Det moderna
förfarandet med högfrekventa strömmar (se
Diate r m i) har många fördelar och håller på att
uttränga g. P.M.S.
Galvanomagnetiska effekter kallas vissa
fenomen, som uppträda i av elektriska
strömmar genomflutna ledare, då dessa utsättas för
inverkan av magnetiska fält. Vid studium av
Pilarna I och H angiva den elektriska
strömmens, resp, den magnetiska fältkraftens
riktning.
g.e. använder man vanl. tunna plattor av det
ledande materialet (se fig.), i vilka den
elektriska strömmen ledes in och ut vinkelrätt mot två
parallella ändytor, medan den magnetiska
fältstyrkan är riktad vinkelrätt mot plattan. På
gr. av det magnetiska fältets närvaro
uppkomma potential- och temp.-fall dels vinkelrätt mot
strömriktningen (transversaleffekt),
dels parallellt med denna
(longitudinalef-fekt). Man kan sålunda särskilja 4 olika
effekter:
A) Transversaleffekter:
1) potentialdifferens mellan A och B
(Halleffekt, upptäckt av E. H. Hall, 1879),
2) temp.-differens mellan A och B (E
t-tingshausen effekt, funnen av A. v.
Et-tingshausen, 1887).
B) Longitudinaleffekter:
3) sekundär potentialdifferens mellan C och
D, vilken gör sig gällande ss. en
motståndsänd-ring hos plattan (W. Thomson, 1856),
4) sekundär temp.-differens mellan C och D
(W. Nernst, 1887).
Fenomenen bero på det magnetiska fältets
förmåga att vrida linjerna för lika potential
(ekvipotentiallinjerna), resp, linjerna för lika
temp. (isotermallinjerna). De olika effekterna
karakteriseras genom angivande av
koefficienter, vilka utgöra mått på effekternas storlek.
Dessa koefficienter äro för materialet i fråga
karakteristiska konstanter, som starkt bero av
temp. och i materialet närvarande föroreningar.
Vid metallisk vismut äro alla effekterna
utpräglat kraftiga. Ersättes den elektriska strömmen
med en värmeström, uppträda 4 analoga, s.k.
termomagnetiska effekter (jfr d.o.).
Kännedomen om g.e. har väsentligen bidragit till
uppställandet av elektronteorien för metallernas
ledningsförmåga, men denna teori har dock ej
förmått tillfredsställande förklara alla
fenomenen, och dessas natur är i mångt och mycket
ännu okänd. N.B-e.
Galvanome’ter, instrument, där den
elektriska strömmens styrka mätes genom dess
magnetiska verkningar. Redan 1820, s.å. som
elektromagnetismen upptäcktes, konstruerades
det första galvanoskopet (Schweigger).
Konstruktionen vilade på örsteds försök (se E 1 e
k-t r o m a g n e t i s m). De följ, åren förde med
sig nya typer med högt uppdriven känslighet
tack vare framkomsten av
multiplikatorprinci-pen (Poggendorff och Schweigger 1821) och det
astatiska nålsystemet, fig. 1 (Nobili 1826). Två
Fig. 1. Astatiskt nålsystem med
ström-bana lindad enl. Nobili t.v., enl. Lord
Kelvin t.h.
möjligast lika magnetnålar upphängas i samma
tråd, parallellt med varandra men med sina
poler åt motsatt håll. Kring den ena nålen
lindas strömbanan i ett stort antal varv, i
vissa typer upp till 25,000. Samtidigt som
strömmens vridande verkan mångdubblas,
förminskas den återhållande verkan, som
jord-magnetismen utövar på nålsystemet, vilket
samverkar till att öka instrumentets känslighet.
Nålens utslagsvinkel växer givetvis, då
strömstyrkan ökas, men icke proportionellt. Sambandet
dem emellan är mycket komplicerat, och
gra-deringen sker empiriskt. Vid
tangent-bussolen, fig. 2 (Pouillet 1837), som en lång
följd av år var det viktigaste och mest använda
mätinstrumentet för elektrisk ström, är rela-
— 1129 —
— 1130 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
