GALVANOMETER Fig. 2. Tangentbussol. tionen dock enkel, i = k . tang v. Med kännedom om k (reduktionsfaktorn) beräknas lätt strömstyrkan i (i absoluta elektromagnetiska enheter) ur den observerade utslagsvin-keln v. — Många olika g.-typer ha under senare delen av 1800-talet sett dagen, och känsligheten har blivit ytterligt uppdriven. Magneten är av skiftande form, klockform (Siemens’ klockmagnet), en vertikalt hängande ring (Wiedemann) el. flera parallellt med var andra anbragta, korta, lätta nålar, ofta uppklistrade på en tunn glimmer- el. stålskiva (Lord Kelvin, Du Bois, Rubens, Paschen). Den är lätt vridbar, upphängd på en kvarts-tråd el. fosforbronstråd, på vilken även anbringas en tunn spegel, som möjliggör avläsning med kikare och skala. Vidare är g. försedd med en dämpare, en skiva, som hämmas i sin rörelse av luft el. någon vätska el. som bromsas i ett magnetfält genom virvelströmmar. Dämpningen avpassas så, att nålen utan svängningar intager sitt nya jämviktsläge (aperiodisk inställning). Vid de högst drivna känsligheterna kompenseras jordmagnetismens inverkan genom särskilda riktmagneter, anbragta utanför g. Tillfälliga magnetiska störningar undvikas genom att inbygga g. i ett ”pansar” av mjukjärn. Vid en del elektriska mätningar gäller det att konstatera likhet mellan Fig. 3. Paschens pansargalvanometer. 1 mm, utslag = 5.10’10 amp. vid 1 m. skalavstånd. Fig. 4. Vridspolsgalvanometer, även användbar som ballistisk galvanometer. 1 mm. utslag = 4.1O'B amp. vid 1 m. skalavstånd. strömstyrkan i två olika ledningar utan att mäta var strömstyrka för sig. Man kan då använda en differentia 1-g. med två möjligast lika lindningar, i vilka strömmarna få gå i motsatt riktning. Gäller det att mäta korta strömstötar, användes en ballistisk g. Det första utslaget är proportionellt mot elektrici-tetsmängden, som under strömstöten flutit genom g. Härtill ägnar sig varje g., vars sväng-ningstid är stor i förhållande till strömstötens varaktighet och med möjligast liten dämpning. — De nu nämnda nål-g. ha under de senaste åren så gott som fullst. undanträngts av v ridspö 1 s-g. (fig. 4), konstruerad av Lord Kelvin och av Deprez-d’Arsonval. Den är oberoende av inställning i magnetisk meridian och av jordmagnetismen över huvud och utslaget är i det närmaste proportionellt mot strömstyrkan (se Elektriska mätinstrument). Vid en känslighet, större än 10"® amp./skaldel upp-hänges spolen i en kvartstråd och avläses med spegelanordning. Den av Einthoven 1903 konstruerade s t r ä n g-g. (fig. 5) utmärker sig för stor känslighet och en utomordentlig snabb inställning, som möjliggör, att man fotografiskt kan registrera snabbt växlande strömmar. En tråd är spänd mellan polerna till en stark magnet. Då en ström passerar tråden buktas den ut vinkelrätt mot magnetfältet. Tråden kan observeras genom ett mikroskop, placerat i ett utborrat hål i den ena polskon. — Duddells term o-g. består av en enkel metalltråds-slinga, lättrörligt upphängd mellan polerna till en stark magnet. Slingans fria ändar äro för —- 1131 — — 1132 —