GAMAR Gamar. Gamla och Nya världens g. bilda två från varandra strängt skilda fam. bland rovfåglarna och kännetecknas av att huvudet och en del av halsen äro nakna. De äro alla asätare, som endast i nödfall anfalla levande djur, i så fall vanl. sjuka el. skadade individer. G., till vilka de största, nu levande, med flygförmåga utrustade fåglarna räknas, äro kraftiga fåglar med lång, stark och endast i spetsen hakformigt böjd näbb, oerhört stora och breda vingar samt starka fötter, vilkas svagt böjda, trubbiga klor sakna betydelse som anfallsvapen. Fjäderdräkten är lös, ofta oordnad, och bakom halsens nakna parti bilda de mer el. mindre dunlika fjädrarna vanl. ett krås. Flykten är snabb och uthållig, och på orörliga vingar sväva g., som äro mästare i glidflykt och stiga högre än andra fåglar, i eleganta kurvor och skruvlinjer kilometerhögt uppe i lufthavet. Liksom hos övriga fåglar är luktsinnet svagt utbildat men synen i gengäld så mycket skarpare. Med synens hjälp uppspåra de sitt byte, och så snart någon av dem upptäckt ett sådant och snabbt sänker sig nedåt följa alla övriga med, och på otroligt kort tid samlas de i stora flockar kring detta. Rör det sig om ett döende djur, sätta de sig i närheten för att avvakta det ögonblick, då livet slocknat. Efter slutad måltid kvarstanna g. ofta flera timmar på platsen, varefter en omsorgsfull rengöring av fjä- Gåsgam. Smutsgam. derdräkten vidtager. De flesta g. häcka kolonivis på otillgängliga klippor el. i träd. Bona utgöras av löst hopfogade, grova grenar. De lägga 1 å 2 ägg, som ruvas mycket länge (hos kondoren 54 dygn). De med en glupande aptit utrustade ungarna matas flera mån. med från krävan uppkastad föda. G. äro härdiga fåglar, som lätt tåla starka temp.-växlingar, men de förekomma dock endast i varmare trakter, där den större tillgången på as underlättar närings-anskaffandet. I tropikerna göra de tjänst som sundhetspolis och förekomma talrikt t.o.m. i städerna. — Gamla världens g., fam. Vultu'ridce, omfattar ett 20-tal över Sydeuropa, Asien och Afrika utbredda arter. Bland dessa må nämnas: Munk-g. el. grå g., Vultur mo'-nachus, som har kort och endast på några ställen naken hals och huvudet täckt av dunlika fjädrar, som bilda en svag tofs. Längden uppgår till l,i m., vingbredden till 2,25 m. Munk-g. förekommer i Spanien, kring nedre Donau, på Balkan samt i Asien och Nordafrika, öro n-g., sl. 0’togyps, som förekomma i Afrika och Indien, ha fått sitt namn av de öronlika hudfli-karna på halsens sidor. Den afrikanska öro n-g., O. auricula'ris, har en vingbredd av 2,8 m. Gå s-g., sl. Gyps, ha lång, jämntjock, dunklädd och delvis naken hals, svagt näbb och korta ben. En blekt gulbrun art, G. fulvus, förekommer i Ungern, Alperna, Medelhavsländerna och Asien. Vingbredden är 2,25 m. Mest känd är dock den talrikt förekommande, korp-stora smutsgamen (se d.o.), Neo'phron — 1141 — — 1142 —