Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gambetta, Léon - Gambia (flod) - Gambia (koloni)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMBIA
rade Paris och tog i Tours ledningen av
re-geringsdelegationen ss. samtidigt
inrikes-och krigsminister.
Med nästan
diktatorisk makt
organiserade G. försvaret
mot den tyska
invasionen och
förflyttade i dec.
regeringens säte från Tours
till Bordeaux. Efter
Paris’ kapitulering
sökte han fortsätta
striden. Han
begärde sitt avsked sedan
regeringen i Paris
upphävt hans dekret ang. hinder för valbarhet.
Han valdes till deputerad för 9 dep., röstade
mot fredspreliminärerna, avgick därefter som
deputerad men återvaldes inom kort. Inom
nationalförsamlingen sökte han med all kraft
bilda ett republikanskt parti, tillräckligt starkt
att hålla stånd mot den monarkistiska
majoriteten, samt ådagalade därvid stor förmåga
som parlamentarisk taktiker. Efter 1876 års
val blev G. den republikanska majoritetens
chef. 16/s 1877 tog han ledningen av
motståndet mot Mac Mahon (se denne), och efter
kammarens upplösning fällde han i Lille de
bekanta orden: ”Quand la France aura fait
en-tendre sa voix souveraine, il faudra se
sou-mettre ou se démettre”, för vilka han dömdes
till 3 mån:s fängelse. Efter valen i okt. tvang
han marskalk Mac Mahon till underkastelse.
Från denna tid började G. utbyta sitt
kampprogram mot ett mera moderat, åsyftande
försoning mellan partierna. Han övergick till den
taktik, som döpts till opportunism efter ett ord
av Rochefort (se denne). Utrikespolitiskt
arbe-taae G. för vidsträckt kolonial expansion. Hans
uppträdande 1870 hade föranlett, att han av
den allmänna opinionen ansågs personifiera
revanschtanken. Men en ny, av G. lancerad
paroll om Elsass gjorde blixtsnabbt sin rond
genom Paris’ klubbar och salonger: ”Pensons-y
toujours, n’en parlons jamais”. Samtidigt gick
ryktet, att hans väninna Léonie Léon övertalat
G. att söka samförstånd med Bismarck, t.o.m.
avlägga besök hos denne i Garzin. Det iskulle
vara under dennes påverkan och i avsikt att
försvaga revanschlidelsen, som G. skulle
intressera sig för ett vittomfattande kolonialprogram
samt som pendang till kulturkampen i
Tyskland ha lanserat sitt: ”Le cléricalisme, voilå
1’ennemi”. — Efter Mac Mahons avgång och
Grévys val till presidentvärdigheten 1879 blev
G. utsedd till president för
deputeradekammaren. ,4/ii 1881 fick han i uppdrag att bilda
regering, varvid han själv tog posten som
konseljpresident och utrikesminister. Han
lyckades aldrig bilda den ”stora regering” av
framskjutna män ur olika republikanska partier,
som han önskat, utan fick nöja sig med en
uppsättning, inom vilken han själv var den
enda större auktoritativa kraften. Det dröjde
ej länge, innan hans förslag om revision av
författningen och införande av listval
åstadkom bildandet av en koalition mellan alla hans
politiska motståndare. Redan 1882 störtades
han. Han kände en stark besvikelse, nästan
leda vid det politiska livet och önskade tidvis
draga sig tillbaka till privatlivet. Han nedlade
under en kortare tid mycken tid och intresse
på redigeringen av ”République fran^aise”, där
han samlat kring sig en rad framstående
republikanska publicister. — En nov.-dag 1882
spred sig i Paris ryktet om att G. sårat sig i
handen med en revolver i sin villa ”Les
Jar-dies” i Ville d’Avray och svårt insjuknat. Då,
som senare, kommenterades detta rykte på
olika sätt. En tid därefter, 31/i2 1882, avled
han, trol. i blindtarmsinflammation. Hans
oväntade död gjorde ett djupt intryck. På
statens bekostnad begravdes han i Paris under
ofantlig anslutning. Senare restes hans staty,
en Republikens symbol, på själva
Carrousel-platsen, och efter världskriget nedlades hans
hjärta ett stycke från den ”okände soldaten”
under Triumfbågens valv. G. har under och
efter sin levnad varit föremål för de mest
motsatta omdömen: väckt måttlös hänförelse och
måttlöst hat, samlat kring sig trofasta vänner
och mot sig oförsonliga motståndare. I viss
mån personifierar han 3:e republiken under
dess heroiska ungdomsdagar, och honom
förutan hade den senare fasen av 1870—71 års
krig fallit platt till marken. Av många ha
hans person såväl som hans talekonst, den
senare alltför ordrik och blomstrande, den förra
något ovårdad och studentikost bohemartad,
aldrig tagits fullt på allvar och bedömts som
mer italiensk än fransk. Å andra sidan har
från olika håll givits erkännande åt hans
osjälviskhet, mod, patos och politiska
fyndighet. — Litt.: J. V. Laborde, ”L. G.” (1898);
P. Deschanel, ”G.” (1919); H. Stannard, ”G.”
(1921). G.Lw.
Ga’mbia, flod i Västafrika, upprinner i Fouta
Djalons bergland i Franska Guinea, flyter
därefter med n.v. och v. riktning genom Senegal
och brittiska besittningen G., där den vid
Bat-hurst mynnar i Atlanten med ett 20 km. brett
estuarium; 1,100 km. lång, farbar för
oceanångare c:a 250 km. S.
Ga’mbia, brittisk koloni och protektorat i
Västafrika, omfattar ett 350 km. långt, högst
— 1145 —
— 1146 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
