GAMBIA rade Paris och tog i Tours ledningen av re-geringsdelegationen ss. samtidigt inrikes-och krigsminister. Med nästan diktatorisk makt organiserade G. försvaret mot den tyska invasionen och förflyttade i dec. regeringens säte från Tours till Bordeaux. Efter Paris’ kapitulering sökte han fortsätta striden. Han begärde sitt avsked sedan regeringen i Paris upphävt hans dekret ang. hinder för valbarhet. Han valdes till deputerad för 9 dep., röstade mot fredspreliminärerna, avgick därefter som deputerad men återvaldes inom kort. Inom nationalförsamlingen sökte han med all kraft bilda ett republikanskt parti, tillräckligt starkt att hålla stånd mot den monarkistiska majoriteten, samt ådagalade därvid stor förmåga som parlamentarisk taktiker. Efter 1876 års val blev G. den republikanska majoritetens chef. 16/s 1877 tog han ledningen av motståndet mot Mac Mahon (se denne), och efter kammarens upplösning fällde han i Lille de bekanta orden: ”Quand la France aura fait en-tendre sa voix souveraine, il faudra se sou-mettre ou se démettre”, för vilka han dömdes till 3 mån:s fängelse. Efter valen i okt. tvang han marskalk Mac Mahon till underkastelse. Från denna tid började G. utbyta sitt kampprogram mot ett mera moderat, åsyftande försoning mellan partierna. Han övergick till den taktik, som döpts till opportunism efter ett ord av Rochefort (se denne). Utrikespolitiskt arbe-taae G. för vidsträckt kolonial expansion. Hans uppträdande 1870 hade föranlett, att han av den allmänna opinionen ansågs personifiera revanschtanken. Men en ny, av G. lancerad paroll om Elsass gjorde blixtsnabbt sin rond genom Paris’ klubbar och salonger: ”Pensons-y toujours, n’en parlons jamais”. Samtidigt gick ryktet, att hans väninna Léonie Léon övertalat G. att söka samförstånd med Bismarck, t.o.m. avlägga besök hos denne i Garzin. Det iskulle vara under dennes påverkan och i avsikt att försvaga revanschlidelsen, som G. skulle intressera sig för ett vittomfattande kolonialprogram samt som pendang till kulturkampen i Tyskland ha lanserat sitt: ”Le cléricalisme, voilå 1’ennemi”. — Efter Mac Mahons avgång och Grévys val till presidentvärdigheten 1879 blev G. utsedd till president för deputeradekammaren. ,4/ii 1881 fick han i uppdrag att bilda regering, varvid han själv tog posten som konseljpresident och utrikesminister. Han lyckades aldrig bilda den ”stora regering” av framskjutna män ur olika republikanska partier, som han önskat, utan fick nöja sig med en uppsättning, inom vilken han själv var den enda större auktoritativa kraften. Det dröjde ej länge, innan hans förslag om revision av författningen och införande av listval åstadkom bildandet av en koalition mellan alla hans politiska motståndare. Redan 1882 störtades han. Han kände en stark besvikelse, nästan leda vid det politiska livet och önskade tidvis draga sig tillbaka till privatlivet. Han nedlade under en kortare tid mycken tid och intresse på redigeringen av ”République fran^aise”, där han samlat kring sig en rad framstående republikanska publicister. — En nov.-dag 1882 spred sig i Paris ryktet om att G. sårat sig i handen med en revolver i sin villa ”Les Jar-dies” i Ville d’Avray och svårt insjuknat. Då, som senare, kommenterades detta rykte på olika sätt. En tid därefter, 31/i2 1882, avled han, trol. i blindtarmsinflammation. Hans oväntade död gjorde ett djupt intryck. På statens bekostnad begravdes han i Paris under ofantlig anslutning. Senare restes hans staty, en Republikens symbol, på själva Carrousel-platsen, och efter världskriget nedlades hans hjärta ett stycke från den ”okände soldaten” under Triumfbågens valv. G. har under och efter sin levnad varit föremål för de mest motsatta omdömen: väckt måttlös hänförelse och måttlöst hat, samlat kring sig trofasta vänner och mot sig oförsonliga motståndare. I viss mån personifierar han 3:e republiken under dess heroiska ungdomsdagar, och honom förutan hade den senare fasen av 1870—71 års krig fallit platt till marken. Av många ha hans person såväl som hans talekonst, den senare alltför ordrik och blomstrande, den förra något ovårdad och studentikost bohemartad, aldrig tagits fullt på allvar och bedömts som mer italiensk än fransk. Å andra sidan har från olika håll givits erkännande åt hans osjälviskhet, mod, patos och politiska fyndighet. — Litt.: J. V. Laborde, ”L. G.” (1898); P. Deschanel, ”G.” (1919); H. Stannard, ”G.” (1921). G.Lw. Ga'mbia, flod i Västafrika, upprinner i Fouta Djalons bergland i Franska Guinea, flyter därefter med n.v. och v. riktning genom Senegal och brittiska besittningen G., där den vid Bat-hurst mynnar i Atlanten med ett 20 km. brett estuarium; 1,100 km. lång, farbar för oceanångare c:a 250 km. S. Ga'mbia, brittisk koloni och protektorat i Västafrika, omfattar ett 350 km. långt, högst — 1145 — — 1146 —