GAMLA UPPSALA Plan av Gamla Uppsala nuvarande kyrka, de nedrivna delarna av medel-tidskatedralen och vikingatidshuset (templet). svensktalande 1920). På gr. av landhöjningen har den havsvik, vid vilken staden urspr. an-lades, uppgrundats. Till uthamnen Yxpila, som ligger c:a 5 km. från G., går järnväg. G. har 22 arbetsställen med 374 arbetare (1929). Exporten av trämassa, papper och timmer har ökats betydligt. O.P. Gamla Kastilien, se K a s t i 1 i e n. Gamla Lödöse, se L ö d ö s e. Gamla Norbergs bergslag, hd i Västmanlands län, omfattar länets n.v. mot Dalarne inskjutande del samt består av socknarna Väs-tanfors, Norberg, Västervåla och Karbenning; 758,52 kvkm., därav 686,50 land: 15,600 inv. (1931; 23 inv. pr kvkm.; 59,90 kvkm. åker (1927; 8,7% av landarealen), 498,31 kvkm. skogsmark. Från häradets n.v. och högsta parti [-(Dammsjöber-get-] {+(Dammsjöber- get+} 240,7 m.ö.h.) med dess rundade bergsryggar och mellanliggande, mjukt nedskurna dalar sänker sig landskapet mot s.ö., där det får en i smått mera bruten terräng. Området avvattnas huvudsaki. av Svartån och Kolbäcksån, vilken senare inom G.N.b. vidgar sig till sjöarna St. och Lilla Aspen samt Ämän-ningen, Västmanlands största insjö. — Förnämsta näringen är bergsbruk, som bedrivits här sedan 1200-talet, samt järnindustri. Av Västmanlands läns totala järnmalmproduktinn 1930, 330,566 ton, lämnade de inom häradet belägna gruvfälten (Risbergsfältet, Kallmor-bergsfältet, Morbergsfältet, Norbergsfältet, Get-backsfältet och Andersbenningsfältet m.fl.) 47,8%. Bland järnbruken, Fagersta, Ängels-berg, Högfors och Spännarhyttan, är det förstn. det förnämsta. Förutom järnindustri förekommer huvudsaki. träindustri. 1920 levde 54,2 % av befolkningen på industri och hantverk samt 23,3 % på jordbruk och boskapsskötsel. — G. tillhör Västmanlands mellersta domsaga, Väs-terfärnebo kontrakt, Västerås stift. S. Gamla stilen, se Kalender. Gamla testamentet, se Bibel. Gamla Uppsala, s:n i Vaksala hd, Uppsala län, på ö. sidan av Fyrisån och i s. gränsande till Uppsala; 35,46 kvkm., därav 35,n land; 2,450 inv. (1931; 70 inv. pr kvkm.); 23,89 kvkm. åker (1927; 68% av landarealen), 9,74 kvkm. skogsmark. — Pastorat: G.U. och Ärentuna, Vaksala kontrakt, Uppsala ärkestift. — Kyrkan har, med sina tre absider och sitt mittorn, varit en ståtlig anläggning. Mittrummet har, liksom i S:t Per i Sigtuna, vilat på 8 pelare, vilka förmurades efter branden på 1200-talet utom den mellersta åt ö., som borttogs. Kyrkan har nyl. undergått en restaurering och åter-invigdes 1927. S.;E.W. G. U. (isl. Upsalir, fsv. Gambia Upsala, lat. Antiqua Upsalia el. Vetus Upsalia), är, som namnet angiver, det äldre och egentliga Uppsala. Det nuv. Uppsala hette äldst östra Aros men lånade, sedan biskopssätet flyttats hit, namn av det äldre biskopssätet. Uppsala betyder, som redan O. Verelius visat, ”det övre Sala” och är urspr. blott en del av den längre ned belägna byn Sala. Genom topografiska undersökningar har visats, att G. U. och Sala byar förr gränsat till varandra. Uppsala förhåller sig sålunda till Sala liksom Uppgränna till Gränna. Det faktum att Sala är moderbyn till G. U. visar, att delta först i relativt sen tid blivit huvudorten för sveaväldet. Troligtvis har byn Sala förut en tid spelat samma roll. Om namnet Sala, se Sala. — Litt.: O. Verelius, ”Auctarium notarum in Hervararsaga” (1674), J. Sahlgren i ”Upsala nya tidn.”, juln:r 1930 samt i ”Namn och bygd” 1931. J.S. Adam av Bremen betecknar G. U. ss. Svearikets huvudort, förnämsta kult- och tings- — 1149 — — 1150 —