GASMOTOR kalipatron. Denna typ har även varierats så, att man i st. f. komprimerad syrgas och kalipatron har en behållare med kemikalier, hu-vudsakl. natriumsuperoxid, vilka ha den egenskapen, att de samtidigt som de upptaga den vid andningen bildade kolsyran avgiva motsvarande mängd av den nödvändiga syrgasen. Dessa syrgasapparater erbjuda tydl. ett fullständigt skydd, likgiltigt vilka stridsgaser som finnas i luften och likgiltigt i vilken mängd. De kunna även användas, om syrgasbrist finnes i atmosfären, då man medelst dessa gör sig helt oberoende av ytterluften. Orsaken till att man icke uteslutande bestämt sig för dessa apparater är, att de äro tyngre och mera komplicerade än g. samt betydligt dyrare. De äro endast avsedda för specialändamål, då det gäller exceptionellt höga koncentrationer av giftgaser el. syrgasbrist, t.ex. vid brand i slutna rum. — Den erfarenhet, som vunnits vid konstruktion av g. för militärt bruk, har fått stor tillämpning för industriskydd. För detta ändamål finnas åtskilliga olika typer i marknaden, beroende på vad de skola skydda emot. Lätta g. finnas mot damm och rök att användas vid poler- och slipmaskiner, vid färgsprutning o.s.v. Special-g. finnas för brandkårer, för rökning mot skadeinsekter och ohyra, för sulfitfabriker, laboratorier, kemiska fabriker. I dessa g. finnes huvudsaki. specialskydd för en viss gas, då ett specialskydd alltid verkar kraftigare än ett universalskydd. Man kan därigenom dimensionera ner behållarens storlek el. också med samma storlek få g. att skydda under längre tid och mot exceptionellt höga koncentrationer. Bilder se pl. vid art. Brandväsen. Lj. Gasmotor, gasmaskin, se Förbränningsmotor, sp. 736 ff. Gasmätare, avsedda att uppmäta den förbrukade gasen, äro ant. våt- el. t o r r g a s-mätare. Den förra (fig. 1) består av en kring en horisontal axel vridbar trumma, delad i 4 lika stora delar. Trumman är till något mer än hälften nedsänkt i vatten. Gasen tränger in genom mittröret. Genom gasens övertryck vrider sig trumman, allteftersom kammaren blir fylld med gas. G. är försedd med ett räkneverk, som anger gaskvantiteten. Våtgasmätaren användes vanl. för mycket stora gas- kvantiteter, t. ex. vid gasverken som sta-tions-g. (se Gasverk). — T o r r g a s m ä-t ar en (fig. 2), uppfunnen 1844, består vanl. av två rum, vart och ett delat i två avd. genom var sin lädermembran. Gasen kommer in i kammare 1, genom övertryck pressas lädermembranet mot väggen och driver ut gasen, som finnes i 2. När denna är tömd, om- kastas ventilerna, så att gasen kommer in i 2 och pressar ut den i 1 befintliga gasen. Mem branernas rörelse överföres till ett räkneverk, som anger den genomsläppta gasmängden. — G a s a u t o m a t är en g., som genomsläpper gas, först sedan ett mynt el. en polett nedlagts och därigenom öppnat en ventil. Denna är förbunden med räkneverket genom kugg-hjulsutväxling, så att ventilen stänges, sedan en viss gasmängd serverats. Innan gasen ånyo kommer, måste nytt mynt el. ny polett nedläggas. O.Ht Gasnebulo'sor kallas sådana nebulösa (dim-lika) föremål på himlen, som vid spektroskopisk undersökning visa sig huvudsaki. bestå av gaser. De äro i allm. av en oregelbunden form och ligga huvudsaki. i el. i närheten av Vintergatan. Deras spektrum består, ss. för alla gaser, av isolerade lysande linjer, alla skarpa, visande, att de komma från en gas med låg täthet. De flesta av dessa linjer tillhöra väte och helium. Men de starkaste linjerna i g:s spektra ha våglängderna 501/z/zoch 496/z/z(/w = en milliondels mm). Båda ligga i den gröna delen av spektrum och tillhöra ett ämne, hittills ej bekant, som kallats n e b u 1 i u m. — Den mest bekanta av g. är Orion-nebulosan (se d.o.), synlig för blotta ögat ss. en stjärna av ung. 5:e magnituden. Om Orion-nebulosan fotograferas och exponeringen ökas i längd, visar det sig, att nebulosan utsträcker sig allt längre och längre och slutl. omfattar hela stjärnbilden, om exponeringstiden blir tillräckligt lång, omfattande såväl ”Orions axlar”, a och y, som ock hans ”ben”, och x. Ett liknande sammanhang mellan g. och de närliggande stjärnorna visar sig för andra stjärngrupper, t.ex. för Plejaderna, som för blotta ögat el. fotograferade helt kort tid synas utgöras av isolerade stjärnor, men vid långa exponeringar visa sig bestå av g., omfattande alla stjärnor i stjärnhopen. Dessa förhållanden tyda på ett samband mellan g. och stjärnorna och göra troligt, att g. äro bildade av gaser (elektroner), — 1231 — — 1232 — Fig. 1. Våtgasmätare. Fig. 2. Tvärsnitt genom torrgasmätare.