Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gasnebulosor - Gasolin, petroleumeter - Gasolingas, aerogen- el. luftgas - Gasolja - Gasometer - Gaspar, Enrique - Gasparini (Guasparini), Francesco - Gasparo da Salò (Gasparo di Bertolotti) - Gasparri, Pietro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GASPARRI
som blivit utsända från dessa stjärnor och
sedan samlat sig till ett stort gasmoln i deras
närhet. Ch.
Gasoli’n, p e t r ol e u m e t e r, är en
blandning av lättflyktiga kolväten, huvudsaki. pentan
och hexan, vilken erhålles som den första
fraktionen vid destillation av råbensin framställd
ur petroleum el. naturlig gas. Dess kokpunkt
är 40—70° C., spec. v. c:a 0,65. G. användes som
lösningsmedel, för drift av gasmotorer, till
glödlampor och för framställning av gasolingas
(se d. o.). I.S.
Gasoli’ngas, a e r o g e n- el. 1 u f t g a s, är
en blandning av gasolinångor och luft, som
framställes i en förgasningsanordning vid
vanlig temp. Gasen kan innehålla upp till c:a
300 gr. gasolin pr kbm., utan att kondensation
inträder vid rumstemp. G., innehållande 250
gr. gasolin, har ett effektivt värmevärde av c:a
2,900 kg.-kol. pr kbm. Dess spec. v. vid 0° C.
och 1 atm. är 1,54 pr kbm. G. är explosiv,
endast då gasolinhalten är mellan 2,s och 5 °/o.
G. brukades förr i rätt stor utsträckning för
belysningsändamål i mindre städer; numera
förekommer den endast undantagsvis som
ersättning för lysgas till gasbrännare i
laboratorier o. d. I.S.
Gasolja benämndes förr den produkt, som
erhölls vid fraktionerad destillation av
petroleum mellan 40 och 120° C. Den brukades till
allehanda belysnings- och
upphettningsända-mål men var genom sin stora eldfarlighet
olämplig därför. Dylik g. kan betraktas som
en blandning av de produkter, som nu
särskiljas i form av gasolin och lätt bensin.
Numera avser man med g. vanl. oljor med en
spec. v. av O,ss—0,9i, vilkas kokpunkt ligger
inom temp.-området 250—350° C. G. användes
som bränsle i motorer med direkt
bränslein-sprutning (diesel- och tändkulemotorer) samt
i mindre omfattning för tillverkning av
lågvär-digt smörjfett, som lösnings- och putsmedel,
för karburering av vattengas och för
framställning av oljegas. Framställningen av oljegas
tillgår så, att g. får droppa in i en glödhet
re-tort, varvid den sönderfaller i gas, tjära och
koks. Av 1 kg. g. erhålles därvid 500—600 1.
gas, 300—400 gr. tjära och 40—60 gr. koks.
Av den vid petroleumdestillationen erhållna g
går emellertid endast en mindre del ut i
marknaden som sådan. Mycket stora kvantiteter
vidarearbetas näml, på produktionsorten för
utvinning av lättare brännoljor, spec.
motorbensin, genom spaltningsdestillation el. s. k.
cracking (se Bensin). I.S
Gasome’ter, apparat, använd för att å
laboratorium uppsamla och förvara gaser. I indust-
rien användes för detta ändamål gasklockor
(se d.o.). Lj.
Gaspa’r, E n r i q u e, spansk diplomat och
dramatiker (1842—
92). Redan 1858 skrev
G. ”El miope sin
que-vedos” (”Den
närsynte utan glasögon”),
uppförd 1890, senare
följd av ett drygt
30-tal andra komedier,
de flesta på vers. Med
sin realism bryter G.
med det
konventionella, men hans
äm-betsmannagärning
som konsul i exotiska
länder hindrade honom att fullfölja det goda
uppslaget. J.V.
Gaspari’ni (Guasparini), Francesco,
italiensk tonsättare (1668—1727), en av
Correl-lis elever, 1725 kapellmästare vid
Laterankyr-kan, skrev c:a 60 operor till norditalienska
städer och Wien; även kyrkokompositör. G. har
förf, en generalbasskola: ”L’armonico pratico
al cimbalo” (1708), som är en viktig källa för
studiet av dåtidens generalbasspel. G:s arbete
översattes till sv. av J. H. Roman (manuskript i
Musikaliska akad:s bibi.). E.A.
Ga’sparo da Salö [-rå da salå’], eg. G a s p
a-ro di Bertolotti, italiensk
instrumentbyggare (1542—1609), var jämte Maggini sin
samtids ledande stråkinstrumentbyggare, då
violin-fam. (bratschar, celli och kontrabasar)
långsamt undanträngde viola-fam. (viola d’amore,
viola da gamba) och tonsättarna alltmera
föredrogo de förstn. instrumenten. H.M.
Gaspa’rri, Pi e t r o, italiensk teolog och
rättslärd (f. 1852), prof, i kanonisk rätt i
Paris 1880—86, kardinal
1907, påvlig
statssekreterare 1914—30.
G. har varit verksam
inom den påvliga
diplomatien i skilda
länder, under
världskriget var han en av
ledarna för de
påvliga fredssträvandena
och 1926—29 för de
förhandlingar, som
fördes mellan Rom
och italienska staten.
G. tillhörde även den 1904—17 arbetande
kommissionen för omredigering av ”Codex juris
canonici” (se d.o.), sedan 1907 dess ordf. I
samband med detta arbete har han utg. ”Codicis
iuris canonici fontes” (4 bd, 1923—26). S.N.
- 1233 —
— 1234 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
