GASPARRI som blivit utsända från dessa stjärnor och sedan samlat sig till ett stort gasmoln i deras närhet. Ch. Gasoli'n, p e t r ol e u m e t e r, är en blandning av lättflyktiga kolväten, huvudsaki. pentan och hexan, vilken erhålles som den första fraktionen vid destillation av råbensin framställd ur petroleum el. naturlig gas. Dess kokpunkt är 40—70° C., spec. v. c:a 0,65. G. användes som lösningsmedel, för drift av gasmotorer, till glödlampor och för framställning av gasolingas (se d. o.). I.S. Gasoli'ngas, a e r o g e n- el. 1 u f t g a s, är en blandning av gasolinångor och luft, som framställes i en förgasningsanordning vid vanlig temp. Gasen kan innehålla upp till c:a 300 gr. gasolin pr kbm., utan att kondensation inträder vid rumstemp. G., innehållande 250 gr. gasolin, har ett effektivt värmevärde av c:a 2,900 kg.-kol. pr kbm. Dess spec. v. vid 0° C. och 1 atm. är 1,54 pr kbm. G. är explosiv, endast då gasolinhalten är mellan 2,s och 5 °/o. G. brukades förr i rätt stor utsträckning för belysningsändamål i mindre städer; numera förekommer den endast undantagsvis som ersättning för lysgas till gasbrännare i laboratorier o. d. I.S. Gasolja benämndes förr den produkt, som erhölls vid fraktionerad destillation av petroleum mellan 40 och 120° C. Den brukades till allehanda belysnings- och upphettningsända-mål men var genom sin stora eldfarlighet olämplig därför. Dylik g. kan betraktas som en blandning av de produkter, som nu särskiljas i form av gasolin och lätt bensin. Numera avser man med g. vanl. oljor med en spec. v. av O,ss—0,9i, vilkas kokpunkt ligger inom temp.-området 250—350° C. G. användes som bränsle i motorer med direkt bränslein-sprutning (diesel- och tändkulemotorer) samt i mindre omfattning för tillverkning av lågvär-digt smörjfett, som lösnings- och putsmedel, för karburering av vattengas och för framställning av oljegas. Framställningen av oljegas tillgår så, att g. får droppa in i en glödhet re-tort, varvid den sönderfaller i gas, tjära och koks. Av 1 kg. g. erhålles därvid 500—600 1. gas, 300—400 gr. tjära och 40—60 gr. koks. Av den vid petroleumdestillationen erhållna g går emellertid endast en mindre del ut i marknaden som sådan. Mycket stora kvantiteter vidarearbetas näml, på produktionsorten för utvinning av lättare brännoljor, spec. motorbensin, genom spaltningsdestillation el. s. k. cracking (se Bensin). I.S Gasome'ter, apparat, använd för att å laboratorium uppsamla och förvara gaser. I indust- rien användes för detta ändamål gasklockor (se d.o.). Lj. Gaspa'r, E n r i q u e, spansk diplomat och dramatiker (1842— 92). Redan 1858 skrev G. ”El miope sin que-vedos” (”Den närsynte utan glasögon”), uppförd 1890, senare följd av ett drygt 30-tal andra komedier, de flesta på vers. Med sin realism bryter G. med det konventionella, men hans äm-betsmannagärning som konsul i exotiska länder hindrade honom att fullfölja det goda uppslaget. J.V. Gaspari'ni (Guasparini), Francesco, italiensk tonsättare (1668—1727), en av Correl-lis elever, 1725 kapellmästare vid Laterankyr-kan, skrev c:a 60 operor till norditalienska städer och Wien; även kyrkokompositör. G. har förf, en generalbasskola: ”L’armonico pratico al cimbalo” (1708), som är en viktig källa för studiet av dåtidens generalbasspel. G:s arbete översattes till sv. av J. H. Roman (manuskript i Musikaliska akad:s bibi.). E.A. Ga'sparo da Salö [-rå da salå'], eg. G a s p a-ro di Bertolotti, italiensk instrumentbyggare (1542—1609), var jämte Maggini sin samtids ledande stråkinstrumentbyggare, då violin-fam. (bratschar, celli och kontrabasar) långsamt undanträngde viola-fam. (viola d’amore, viola da gamba) och tonsättarna alltmera föredrogo de förstn. instrumenten. H.M. Gaspa'rri, Pi e t r o, italiensk teolog och rättslärd (f. 1852), prof, i kanonisk rätt i Paris 1880—86, kardinal 1907, påvlig statssekreterare 1914—30. G. har varit verksam inom den påvliga diplomatien i skilda länder, under världskriget var han en av ledarna för de påvliga fredssträvandena och 1926—29 för de förhandlingar, som fördes mellan Rom och italienska staten. G. tillhörde även den 1904—17 arbetande kommissionen för omredigering av ”Codex juris canonici” (se d.o.), sedan 1907 dess ordf. I samband med detta arbete har han utg. ”Codicis iuris canonici fontes” (4 bd, 1923—26). S.N. - 1233 — — 1234 —