Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gaspéhalvön - Gasq, Paul Jean Baptiste - Gasregulator - Gasrening - Gasreningsmassa - Gassanider - Gassendi, Pierre - Gassiot, John Peter - Gasskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GASPÉHALVÖN
Gaspéhalvön, eng. Gaspé peninsula, i Canada,
mellan S:t Lawrenceflodens mynning och
Cha-lem bay.
Gasq [gask], Paul Jean Baptist e,
fransk bildhuggare (f. 1860). har utfört flera
arbeten för prydandet av offentliga platser i
Paris m.fl. städer, bl.a. för Carnots monument
i Dijon. E.W.
Gasregula’tor. För att bättre kunna utnyttja
gasledningarna hålles numera gastrycket i dem
mycket högt, varför g. måste insättas för att
reducera trycket till för gasens användning i
gaskök etc. lämplig storlek. Se
Tryckregulator. O.Ht.
Gasrening. Vid fabriksmässig framställning
av gaser medfölja ofta föroreningar, vilka
måste borttagas på kemisk, mekanisk el. elektrisk
väg. Skall man t. ex. befria en gas från
kolsyra, ledes den genom en lösning av natronlut,
som absorberar kolsyran. Stenkolsgas renas
på mekanisk el. elektrisk väg från tjära etc
vid gasverk (se d. o.). Dammfilter och
gasmasker äro också ett slags g.-apparater. På
senaste åren har elektrisk g. (se d.o.) funnit
stor spridning. O.Ht.
Gasreningsmassa. Vid gasframställning (se
Gasverk) bildas av det i kolet befintliga
svavlet flera gasformiga svavelföreningar, bl. a.
vätesvavla och cyan-, som borttagas
genom att gasen får passera reningskistor
innehållande g. Först brukades kalkmjölk,
sedermera myrmalm. Det senare innehåller
järn-oxidhydrat, Fe(OH)3, som binder
svavelföreningarna i form av järnsulfid, FeS och Fe2S3.
Då massan ej kan rena mer gas, urtages den
och upplägges i fria luften (regenereras).
Genom luftens syre omvandlas järnsulfiderna till
järnoxidhydrat under avskiljande av fritt
svavel. Massan kan därefter ånyo användas. Man
kan fortsätta med dessa procedurer, till dess
den innehåller 40—50 °/o svavel och 7—10 °/o
berlinerblått (som bildas av cyanföreningarna)
Den förbrukade massan användes sedan till
framställning av svavel och blodlutsalt (se d.o.).
Numera användes konstgjord massa (Lux- och
Lautamassa), som erhålles som biprodukt vid
bearbetning av beauxit inom
aluminiumindustrien. O.Ht.
GassanFder, se Ghassanider.
Gassendi [gasadi’], Pierre, fransk filosof
(1592—1655), prof, i filosofi i Aix, senare i
matematik i Paris, där han dog. G. hör till
förnyarna av den antika atomteorien
(Demo-kritos, Epikuros), vilken på hans tid av
religiösa skäl var illa sedd. I mångt och mycket
är han, såväl som hans vän Thomas Hobbes,
ense med tidens store dominerande tänkare,
René Descartes, om den mekaniska
naturuppfattningen liksom i kritiken av den skolastiska
filosofien, som han häftigt angrep. Men
enstaka sakliga frågor
och personliga skäl
gjorde, att han
uppträdde polemiskt mot
Descartes med
skriften ”Disquisitio
meta-physica” (1644).
Gentemot Descartes
betonar han den
empiriska metodens
betydelse. G. skall ha
varit den förste, som
experimentellt
prövade Galileis tröghets-
sats genom att låta kulor falla från
masttoppen på seglande fartyg. Han är också en
av de förste, som har givit tröghetssatsen dess
korrekta formulering, att det blott är den
rät-liniga rörelsen, som följer tröghetslagen. F.ö.
står G. starkt i skuggan av Descartes och
Hobbes. Inga särsk. originella upptäckter
knytas till hans namn. Hans skrifter äro
vidlyftiga, och det är svårt att draga ut
väsentligheterna. Men han har haft betydelse som
målsman för och förfäktare av den nya
atomis-tiska och mekaniska naturuppfattningen, lik
som han tog i försvar den då nedsvärtade
epi-kureiska läran. F.Bdt.
Gassiot [gä’siot], John Peter, engelsk
fysiker (1797—1877), företog undersökningar
företrädesvis inom elektricitetsläran. Bl. a.
gjorde G. försök över elektricitetens gång genom
förtunnade gaser och uppfann 1854 de s. k.
geisslerrören, vilka erhållit sitt namn
efter H. Geissler (se denne), vid vars verkstad
de framställdes. G. främjade även indirekt
genom understöd åt vetenskapliga arbeten. N.B-e.
Gasskydd. Före världskriget hade man icke
ägnat någon större uppmärksamhet åt g. I en
del industrier hade till skydd för dem, som
arbetade med giftiga gaser, införts primitiva
apparater, som endast skyddade mot viss gas
och voro avsedda för kort verkningstid. I och
med att kemiska stridsmedel infördes i
krigföringen (se Gasstrid), har emellertid g.
i hög grad aktualiserats. Under och särsk. efter
världskriget har ett oerhört arbete nedlagts på
g. och detta kommit i ett helt annat läge. Man
kan lugnt säga, att för den som är i besittning
av goda g.-medel och förstår använda dem
finnes f.n. ingen gasfara. De erfarenheter, som ur
militär synpunkt gjorts, ha sedan direkt
kunnat tillämpas på de gasformer, som finnas i det
dagliga livet och vid arbetarskydd i industrier,
där arbete med farliga gaser förekommer.
Ut
— 1235 —
— 1236 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
