GASSTRID terna vederlagda, uppfattningen av de kemiska stridsmedlens inhumanitet i jämförelse med övriga vapen, föranledde mellanfolkliga överenskommelser i Haag 1899 och 1907 till förhindrande av deras användning. Under kriget 1914—18 tillgrepos de emellertid och erhöllo för stridshandlingen i dess helhet stor betydelse med det tyska klorgasanfallet vid Ypern 22/4 1915. Användningen av stridsgaser (se d.o.) avsåg främst att sätta motståndaren ur stridbart skick. Med gasskyddets (se d.o.) utveckling ernås numera verkan å personal endast i betydligt begränsad utsträckning. Stridsgaser-na ha dock icke därigenom förlorat sin betydelse, enär de tvinga till vidtagande av gasskyddsåtgärder, ss. påtagandet av gasmask etc., varigenom det fysiska stridsvärdet i avsevärd grad nedsättes, liksom även det moraliska, särsk. vid trupp, vilken icke förut varit utsatt för gasangrepp el. vars gasskyddsmedel äro otillförlitliga. Stridsgas kan även framtvinga utrymmandet el. försvåra beträdandet av ett terrängområde, och möjligen kunna, för utnyttjande av den moraliska effekten, gasstrids-handlingar komma att företagas, särsk. i början av ett krig, mot för den centrala organisationen viktiga orter för att genom framkallandet av panik bryta landets försvarsvilja. — Gasangrepp utföres på följ, olika sätt: 1) Gasblåsning sker genom utblåsning av en vid atmosfärstryck och rådande temp. gasformig stridsgas, komprimerad i stålcylindrar, vilka inbyggas till stort antal och över avsevärd frontbredd i de främre linjerna av en ställning. Gasen utsläppes ur samtliga cylindrar samtidigt, varigenom erhålles en hög koncentration och ett verkningsdjup upp till 30 km. Möjligheten för gasblåsning är beroende av vindens riktning och styrka samt av temp. Gasblåsning kan även utföras med gasfacklor, vilka bestå av en behållare med fast el. understundom flytande stridsgas samt brand-(och rök-) sats, genom vars förbränningsvärme stridsgasen förgasas och sedan kondenseras i luften till en dimma. 2) Gasbeskjutning utföres med art.-pjäser, granatkastare el. gaskastare (se d.o.), ev. med hand- el. gevärsgra-nater. Projektilerna utgöras av gas- el. gas-spräng-granater. Gasgranaten innehåller en mindre sprängladdning, avsedd att öppna granaten och frigöra stridsgasen. Gasspränggranaten, avsedd att verka såväl genom spräng-(skrot) som gasverkan, förses med starkare sprängladdning samt mindre gassats, vanl. en retande fast stridsgas (arsin). I gasprojektiler inneslutes stridsgasen ant. i en särskild behållare, el. ock skiljes sprängladdning och stridsgas medelst en mellanbotten. Vissa fasta stridsgaser kunna pressas (gjutas) samman med sprängladdningen. 3) Gasbeläggning på platsen utföres genom sprängning av kärl med stridsgas el. medelst strilning från behållare. 4) Gasbombardering utföres från flygplan medelst gasbomber, konstruerade enl. samma principer som gasgranater. 5) Gasutspridning från flygplan lämpar sig särsk. för att hastigt och effektivt belägga större områden med kvarliggande, frätande stridsgas. — Verkan av en gasbeläggning är i hög grad beroende på väderleken, terrängen och temp., varjämte överraskning ofta är av största betydelse. Stark vind, solsken och häftigt regn nedsätta el. förtaga verkan av en gasbeläggning. I skogig terräng, dalgångar, sänkor och fördjupningar (granathål, skyttegravar) kvarlig-ger gasen längre och erhåller högre koncentration än i öppen terräng. Ett av vindriktningen beroende skyddsavstånd från egna trupper måste hållas. För att icke verka störande på stridsplanens genomförande regleras stridsgä-sernas användning av högre befälhavare. — Gasförsvaret fordrar en ingående kännedom om fiendens gasstridsmedel och av de meteorologiska möjligheterna för gasangrepp, en välorganiserad gasspaning, upprätthållandet av en stark gasdisciplin samt pålitliga och moderna gasskyddsmedel. Vid fara för gasangrepp anbefalles gasberedskap, då gasskyddsmedlen ställas i högsta beredskap för att vid gasangrepp omedelbart kunna bringas i verksamhet. Vid gasfara gives gasalarm, vilket tydligt skall skilja sig från andra signaler. Som signalmedel användas signalhorn, ståltrianglar, visslande raketer, kyrkklockor m.m. Trumpeter etc., vilka betjänas med munnen, kunna ej användas. För olika grad av gasfara bestämmas olika signaler. För att alarmeringen ej skall spridas längre än behövligt indelas gasalarmområden. Intilliggande områden skola ha olika alarmsignaler. Efter gasangrepp måste terräng, skyttegravar, skyddsrum och vapen, ev. även kläder, födoämnen och vatten, saneras genom avlägsnande el. oskadliggörande av kvarvarande stridsgas. Sättet för saneringen och saneringsmedlen är beroende av stridsgasens art och verkan. För ledning av gasskyddstjänsten, tillsyn av gassky ddsmaterialen, utförande av svårare sanering m.m. finnes vid truppförbanden särskild gaspersonal. För betjäning av speciell gasstrids-materiel, utförande av större saneringsföretag o.d. avses i vissa länder organiserandet av särskilda gastrupper. — I fredstraktaterna 1918— 19 ävensom i protokollen vid avrustningskonfe-rensen i Washington 1922 och konferensen i Genève 1925 m.fl. konferenser ha intagits klausuler till förhindrande av kvävande och giftiga — 1239 — — 1240 —