GATA Fig. 4. Normalsektion för Stockholm: Större trafikgata i inre staden med trädallé och ev. spårväg. Streckat område får ej upptagas av längs gatan gående ledningar. Långsgående ledningar för: 1. elektr. ljus, 2. telefon, 3. vatten (sekundär ledning), 4. avlopp (d:o), 5. gas, 7. elektr. spårväg, 11. ev. huvudvattenledning, huvudavlopp, 12. elektr. spårväg. Plats för: 6. brandpost, 8. ev. regnbrunn, gasav-stängning (vid breddad gata), 9. träd, belysningsstolpar, 10. regnbrunn, gasavstängning. Avloppsledningar läggas djupast, i allm. minst 2 m., för att dränera husens källare. Närmast högre ligga vattenledningar, som på gr. av av-rostningen ha kortare livslängd än de förra och även av hygieniska skäl anses ej böra ligga lägre än avloppen. De måste dock ligga frostfritt, alltså i vårt land minst 1,2 upp till 2 m. Gasledningar och elektriska ledningar äro ej beroende av detta villkor; de förra läggas ej gärna djupare än 1,2 m., och de senare 0,s— 0,» m. G.Trs. Jur. I rättsligt hänseende kan g. betecknas ss. samfärdselled mellan byggnadskvarter i stad, köping el. annat samhälle, där den för städernas bebyggande stadgade ordningen gäller el. stadsplanelagen 2,/s 1931 förordnas skola gälla. — I stadsplan skall g. angivas till läge och gränser och må även upptagas i stomplan. Mark, som enl. stads- el stomplan är avsedd för g., äger staden (varmed här och i den följ, framställningen jämväl avses köping o.a. samhälle, som ovan nämnts) lösa, när staden det äskar. Väg, som ingår i sådan mark, tillfaller, om den är allmän, staden utan ersättning. Är vägen enskild och avsedd för mera än en fastighet, är staden berättigad nyttja den för g.-ändamål på vissa villkor. Har i stads- el. stomplan bestämts, att mark skall användas för annat ändamål än enskilt bebyggande, t.ex. g., och kan på gr. därav marken endast nyttjas på sätt, som står i uppenbart missförhållande till dess värde, är staden skyldig lösa marken. — För g:s iordningställande och upplåtande för allmänt begagnande ansvarar staden. Ny g. skall efter i stadsplanelagen närmare angivna regler upplåtas till allmänt begagnande, i den mån bebyggandet fortskrider. G., som sålunda upplåtes, skall vara utlagd enl. stadsplanen samt försedd med erforderlig beläggning och anordning för vattens avrinnande m.m. Bebygges tomt, innan g. upplåtits för allmänt begagnande, har tomtägaren att själv anordna utfartsväg, därvid han emellertid kan få utan ersättning begagna mark, som är avsedd för g. el. annan allmän plats. — Ägare av tomt vid g., som icke före Vi 1908 upplåtits till allmänt begagnande, är, i den mån han icke själv utan ersättning avstått marken för ändamålet, i regel skyldig gottgöra staden hälften av värdet av gatumarken intill en bredd, motsvarande den å tomten vid g:s upplåtande tillåtna hushöjden ökad med en fjärdedel. — Skyldigheten att anlägga och underhålla g. har av ålder ålegat tomtägarna och har före 1931 års stadsplanelag endast reglerats genom lokala bestämmelser. I flertalet städer utgjorde fullgörandet av denna skyldighet en kommunens allmänna angelägenhet. Enl. den nya stadsplanelagen skall staden sörja för g:s underhåll, men stadens beslutande organ kan meddela bestämmelser (gatukostnadsbestämmelser), varigenom tomtägarna åläggas att efter vissa i lagen och särskild författning angivna grunder bidraga till g:s iordningställande, varvid gäller, att tomtägare icke må belastas med mera än halva kostnaden för g:s anläggning framför — 1253 — — 1254 —