Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gautier, 1. Théophile - Gautier, 2. Judith - Gautier, Émile Félix - Gautiod, Gautjod - Gautsch von Frankenthurn, Paul - Gauvain, Auguste - Gauzbert (Gautbertus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAUZBERT
anställdes s.å. i Girardins tidn. ”La Presse”,
där han skrev litteratur- och konstkritik;
överflyttade senare till
”Le Moniteur
univer-sel” och ”Le Journal
officiel” samt företog
utländska resor,
beskrivna i hans
förnämliga reseskildringar, varav ”Voyage
en Espagne” (1840)
är den mest kända.
Hans främsta verk
äro romanen ”Le
ca-pitaine Fracasse”
(1833—63; sv. övers.
1878) och diktsaml. ”Émaux et camées”
(1852). G. ägde både som människa och
diktare stor originalitet. Utmärkande för
honom är det romantiskt aristokratiska för
akt för vardagsmänniskan, vartill han
uppammats i Hugos krets, liksom han av denna
entusiasmerats för konsten och lärt sig den
versifikatoriska metoden. Betecknande är
vidare, att G. även som skald först och sist är
målare. Han intresserar sig enbart för det
yttre, för färg och form, men ej för själslivet
el. över huvud för det mänskliga. Men
verkligheten blir för honom identisk med den
bildande konsten. Den är hans egentliga
inspirationskälla. Han excellerar i att till poesi
omtolka bildkonstens verk, på sin spanska
resa ser han naturen som en kopia av gamla
spanska mästare, han ”föredrar statyn
framför kvinnan och marmorn framför köttet”
Därmed är han framme vid Vart pour Part,
konsten för konstens skull, den estetiska teori,
vars banerförare han är. Konsten skall
befrias från moralen, t.o.m. från tanken; formen
betyder allt. ”Émaux et camées” är G:s
främsta verk, en med minutiös omsorg komponerad
saml. poetiska miniatyrer. Formen är knapp,
sträng och klar, varje ord valt och insatt med
utsökt beräkning, helhetsverkan ofta av
visuell storhet el. retorisk kraft. Främst står den
formfulländade programdikten ”L’art” (övers,
av K. Asplund: ”Fransk vers”, 1927). — G.
är romantiker men fiende till romantikens
känslokult, medeltidsdyrkan och religiositet.
Han är närmare besläktad med rokokons
graciösa formelegans och med antikens
linjestränga och behärskade konst, en senfödd
alexandrinsk poet. Genom sin förkärlek för
det yttre, för den opersonliga realismen,
förebådar han på sätt och vis naturalismen.
Närmast har han varit av betydelse för
Baude-laire. — Litt.: Monogr. av M. Du Camp
(1890 ) E. Richet (1893), H. Potez (1903), L.
Larguier (1911). En självbiogr., ”Ménagerie
in-time”, utkom 1869. Jfr vidare R. Jasinski, ”Les
années romantiques de T. G.” (1929). E.E-k.
2) J u d i t h G., den föregåendes dotter,
författarinna (1850—1917), särsk. intresserad
av Bortre Orientens litteratur. Hon
debuterade 1867 med ”Le livre de jade”,
bearbetningar av kinesisk poesi och utgav övers, från
japanskan, bl.a. ”Poèmes de la libellule” (1885).
G. var en tid g.m. Catulle Mendès. E.E-k.
Gautier [gåtje’], É m i 1 e F é 1 i x, fransk
geograf (f. 1864), 1902 prof, vid univ. i Alger.
G. vistades på 1890-talet på Madagaskar som
geografisk forskare och chef för franska
undervisningsväsendet där och har sedan 1902
företagit flera forskningsresor inom olika
delar av Sahara. Han intager en ledande
ställning inom den nyare Sahara-forskningen.
Bland hans talrika arbeten märkas:
”Madagas-car. Essai de géographie physique” (1902),
”Missions au Sahara” (2 bd, 1908—09, jämte R.
Chudeau), ”La conquéte du Sahara” (1919),
”Structure de 1’Algérie” (1922) och ”Le Sahara”
(1923). J.C.
Gautiod [gåu’-], Gautjod (bildat efter
Svitiod), hos äldre sv. förf, stundom
uppträdande poetisk beteckning för det forna
Götaland, t.ex. i Runebergs ”Kung Fjalar”. E.H.
Gautsch von Fra’nkenthurn [gau’tf fån
-torn], Paul, friherre, österrikisk politiker
(1851—1918), undervisningsminister 1885—93,
1895—97, ministerpresident 1897—98 och 1904
—06. Sistn. år framlade han ett radikalt
förslag till valreform, som föranledde han« fall
men i huvudsak blev grundläggande för 1907
års rösträttsbeslut. 1911 ånyo regeringschef.
Sedan 1895 var G. medl. för livstiden av det
österrikiska herrehuset. Th.
Gauvain [gåva’], A u g u s t e, fransk
journalist (1861—1931). Efter att under ett tiotal år
ha varit Donaukommissionens sekreterare blev
G. 1908 chef för utrikespolitiska avd. i
”Journal des débats”. Genom grundliga studier
synnerligen väl bevandrad i folkrättsliga och
utrikespolitiska spörsmål, var G. en av den
franska dagspressens allra främsta pennor. Ett
flertal av hans art. från krigsåren ha senare
utgivits i bokform, bl.a. under titeln ”L’Europe
au jour le jour”. G.Liv.
Gauzbert (Gautbertus), missionär, biskop
(d. 860), släkting till ärkebiskop Ebo av
Rheims, vigdes efter Ansgars första
missionsresa till missionsbiskop för Sverige och reste
jämte Nithard till Birka. Han fördrevs genom
ett folkupplopp och återvände aldrig men var
— 9 —
— 10 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
