GEHRCKE av sin tids mest framstående morfologer och har såväl genom sina djupgående forskningar över ryggradslösa och ryggradsdjur, särsk. över skelettet och extremiteterna hos de senare, som genom sina utmärkta läroböcker i hög grad bidragit till utvecklingen av den jämförande anatomien. Bland G:s arbeten märkas: ”Untersuchungen der vergleichenden Anatomie der Wirbeltiere” (1864—72), ”Grundriss der vergleichenden Anatomie” (2 Aufl. 1878), ”Lehrbuch der Anatomie des Menschen” (1883), ”Vergleichende Anatomie der Wirbeltiere” (2 bd, 1898—1901). G. utgav från 1875 ”Morpho-logisches Jahrbuch”. O.C-n. Geger, se A 1 b a n e r. Gegerfelt [jä'-], Wilhelm von, målare (1844—1920), uppväxte i ett konstintresserat W. von Gegerfelt: Hamnen i Göteborg på 1880-talet. Göteborgs museum. hem i Göteborg, där fadern (Carl Fredrik Victor v. G., 1817—1915) var stadsarkitekt; slöt sig först till Düsseldorfskolan men övergick — liksom Alfr. Wahlberg — till Paris, där han upptog friluftsmåleriet i ljusa valörer; målade sedan företrädesvis kustmotiv och mariner från Frankrike, Venedig, Holland och framförallt Sveriges västkust, ofta med stark atmosfä-risk stämning. Under sina senare år var G. bosatt i Torekov. E.W. Geheime [gehal'-] (ty. gehei'm, hemlig), i återgivande av vissa utländska titlar och benämningar, t.ex. geheimearkiv, -råd, det senare förr även om sv. förhållanden. Gehejmekonseil [-säi'], under det danska enväldet 1610—1770 benämning på den med väsentligt inskränkta befogenheter och ändrad organisation fortlevande kungl. rådkammaren. Sedan G. av Struensee upphävts, återupplivades den efter hans fall 1772 under namnet Gehejme-statsraadet (se d.o.). C. Gehejmeraad [-råd], dansk titel, med motsvarigheter i andra länder, t.ex. Tyskland och Ryssland. I Danmark använd sedan Kristian IV:s tid, blev titeln efter enväldets införande 1660 den vanliga beteckningen för medl. av ko nungens Gehejmekonseil (se d.o.) men övergick senare till att bli en ren hederstitel, berättigande till plats i rangordningens l:a klass och predikatet excellens. Varken denna titel el. de senare uppkomna Gehejmekonferensraad och Gehej-meetatsraad utdelas numera. C. Gehejmestatsraadet [-råd-], benämning på den efter Struensees fall 1772 återupprättade kungl. rådkammaren (jfr Gehejmekonseil). Det genom 1849 års grundlag upprättade statsrådet ansågs som en fortsättning av G. Jfr Danmark, historia. C. Gehe'nna (grek., avlett ur hebr. gé hinnöm, ”Hinnoms dal”), Hinnomsdalen, tar sin början v. om Jerusalem, följer stadsmuren mot s., vänder sedan mot ö. Den är bebyggd, saknar vatten och heter nu Wädi er-Rabäbi. Här låg Tofet (se d.o.), platsen, där judarna läto sina barn ”gå igenom eld” åt Molok (se denne). Josias reformation ohelgade platsen, som sedan blev ansedd för oren. Enl. senare tradition förbrändes här liken efter förbrytare och självdöda djur, vilket förklarar, att G. i N.T. kommit att betyda de fördömdas vistelseort efter döden (Mark. 9:43—47, Matt. 10:28 m.fl.). G.Bsm. Gehli'n, John Erik Hugo, konstnär (f. 8/» 1889), har studerat i Stockholm och utomlands samt utbildat sig på flera av måleriets områden ävensom på träsnittets och slutl. på träskulpturens. G. har målat porträtt och landskap samt utfört altarbilder o.a. dekorativa kyrkliga arbeten (bl.a. glasmålningar och målad skulptur) i flera skånska kyrkor, särsk. i S. Sallerup och i Mariakyrkan i Hälsingborg (orgelbröst-ning och altarskrank 1928—31). Som målare är G. representerad i ett flertal museer i Sverige och Finland, som grafiker (c:a 150 träsnitt) dessutom i många utländska samlingar. Under flera år var G. J. Skovgaards medhjälpare vid mosaikmålningen i Lunds domkyrkas absid. G. har också framträtt som illustratör till egna o.a:s dikter (”Stillsamma dikter”, 1918 m.fl.). — G:s hustru E s t h e r G., f. Henriques (f. 24/s 1892) har också framträtt på måleriets område som en koloristisk talang, särsk. märkas hennes fisk-stilleben. E.W. Gehrcke [gè'rka], Ernst Johan n, tysk fysiker (f. 1878), 1920 chef för Physikalisch-tech-nische Reichsanstalt i Charlottenburg och 1921 prof, i fysik vid univ. i Berlin. G. har framgångsrikt studerat de optiska interferensfeno-menen. Jämte O. Reichenheim upptäckte han de s.k. anodstrålarna (se d.o.). Hans senare undersökningar beröra atomfysikaliska och re-lativitetsteoretiska problem. Bland G:s skrifter märkas ”Die Strahlen der positiven Elektrizi-tät” (1909), ”Theorie der Atomkerne” (1920), ”Physik und Erkenntnisstheorie” (1921). N.R-e. Uppslagsbok. XI. 2 — 33 — — 34 —