Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geiger, Wilhelm - Geijer, släkt - Geijer, 1. Bengt Gustaf - Geijer, 2. Erik Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEIJER
den iranska dialektologiens eg. skapare kan
han betecknas på gr. av sina studier över
be-lutsji och afganskan samt framställningen av de
iranska dial. i den av honom och E. Kuhn
grundade ”Grundriss der iranischen Philologie”
(1895 ff.). På det indiska området märkas
redogörelserna för pali och singalesiska i
”Grundriss der indo-arischen Philologie und
Altertumskunde” (1916, resp. 1901) samt uppl.
av ”Mahavamsa” (1905) med engelsk övers.
(1912). C.F.
Geijer, svensk släkt, stammande från
bergmästaren Christoffer G. (d. 1657). I sv.
genealo-gisk litteratur har av gammalt uppgivits, att
släkten stammar från en i Österrike
bosatt adlig ätt, som i vapnet förde en gam
(ty. Geyer). Om släktens grenar och de från
densamma utgrenade adl. ätterna von
Geijer och af G e i j e r s t a m se
släktöversikten. — Litt.: B. J. Geijer, ”B.G.G. till
Uddeholm och hans ättlingar” (1899);
släkthistoriska arbeten av Lotten Dahlgren. C.
1) Bengt Gustaf G., bruksägare (1682—
1746). Efter en kortare vistelse vid Uppsala
univ. ägnade sig G. åt bruksyrket, förvärvade
småningom egna smärre bruksegendomar och
lyckades 1716 få på arrende en del av
Uddeholms bruk samt tillhandlade sig 1720 hela
det redan då vidlyftiga brukskomplexet. Det
i lägervall befintliga bruket fick under G:s
ledning och under de för bergshanteringen
gynnsamma konjunkturerna i årtionden efter ’Karl
XII:s död ett storartat uppsving. Genom
testa
Bengt Gustaf Geijer.
mente gjorde han
sina egendomar till
ett slags fideikommiss
att gemensamt
förvaltas för
arvingarnas räkning, därmed
grundande det
egendomliga släktbolag
vid Uddeholm, som
ägde bestånd i nära
U/4 sekel. — Litt.: J.
A. Almquist,
”Udde-holmsverken” (1899).
C.
2) E r i k G u s t a f G., den föregåendes
sonsons son, skald, tänkare, historiker och
tonsättare (12/i 1783—23/4 1849). F. på Ransäters
bruk i Värmland, hade G., som han själv
berättat i sina ”Minnen”, en lycklig uppväxt i ett
harmoniskt, litterärt och musikaliskt bildat
hem, därtill i hälsosam och uppfostrande
beröring med natur och praktiskt arbete. Han
blev 1799 student i Uppsala, där filosofen
Benjamin Höijers väckande undervisning blev av
särsk. betydelse för honom. 1803 deltog han i
Sv. akad:s tävlan med ”Äreminne öfver Sten
Sture d.ä.” och erhöll stora priset. G.
promoverades till fil. mag. 1806, speciminerade 1808
förgäves för en docentur i latin, förlovade sig
1809 med Anna Lisa Lilljebjörn (giftermålet
ägde rum först 1816) och for s.å. till England
som informator för en stockholmsk
köpmans-son. Englandsvistelsen fick stor betydelse för
Christoffer G., bergmästare (d. 165 7).
x
G. 1).
Ransätersgrenen.
Johan Gustaf G.,
bruksägare å Ransäter
(1719 — 90).
Krokstadsgrenen.
Salomon Gottschalk G.,
bruksägare å Krokstad
(1727 — 94).
Lindtorsgrenen.
Johan Eberhard G.,
bruksägare å Lindfors
(1733 — 96).
Emanuel G.,
bergsråd
(1730—88).
Adl. ätten
af Geijerstam (17 73.)
Bengt Gustaf G., x
bruksägare å
Ran-säter(l 748-1814).
x Carl Emanuel G.,
överste (1 7 7 7-1865).
Adl. ätten von Geijer
(1817).
G. 6).
G. 5).
G.8)
G. 4).
Översikt över släkten Geijer.
— 37 —
— 38 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
