Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer, 2. Erik Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEIJER
G:s utveckling; han mottog därunder fruktbara
intryck av engelskt samhällsliv, men också av
Shakespeares konst. Hans långa och trevande
bildningsgång, varunder han stannat hos
Rousseau och Schiller och slutl. i ivrigt studium hos
Kant, Fichte och Schelling, var härmed slut,
och han började omsätta sina kunskaper i ett
originellt och mångsidigt förf.-skap. Efter
hemkomsten blev han 1810 docent i historia i
Uppsala, insände s.å. ett svar på Sv. akad:s
prisfråga: ”Hvilka fördelar kunna vid menniskors
moraliska uppfostran dragas af deras inbill-
J. G. Sandberg: E. G. Geijer. Värmlands nation,
Uppsala.
ningsgåfva?” och erhöll åter stora priset. Hans
skrift kan betraktas som ett romantiskt
program; han stod däri på den tyska idealismens
grund och vände sig polemiskt mot
rationalistisk och utilistisk upplysningsfilosofi. Denna
polemik fortsattes 1811 i broschyren ”Om falsk
och sann upplysning med afseende på
religionen.” S.å. var G. med om att stifta Götiska
förbundet (se d.o.), vilket genom den på hans
initiativ utg. tidskr. ”Iduna” kom att göra en
betydande insats i den nationella odlingen. Till
G:s urspr. musikaliska och filosofiska intressen
sällade sig poetiska, och han framträdde i
”Idunas” första häfte (1811) som skald med
en rad dikter i götisk anda, bl.a. ”Manhem”,
”Vikingen” och ”Odalbonden”, som grundläde
hans rykte. Under några år (1811—14)
fortsatte han sitt lyckligt begynta poetiska
författarskap dels i ”Iduna”, dels i ”Poetisk
kalender” (med bl.a. ”Majbetraktelser”,
”Vallgosse
visa”, ”Shakespeare” och ”Den lille
kolargos-sen”). Med den senares utgivare Atterbom knöt
G. 1813 en vänskapsförbindelse, som blev av
betydelse för dem båda; G. påverkades
därigenom i nyromantisk riktning. Med anledning
av den 1811 tillsatta psalmbokskommittéen
utgav G. 1812 ”Försök till psalmer”, varav en del
intogos i 1819 års psalmbok. Det i England
stimulerade Shakespeare-studiet satte frukt,
förutom i den ovannämnda dikten, i en övers,
av ”Macbeth” (1813). Delande
nyromantikernas intresse för folkdiktningen, utgav G. jämte
A. A. Afzelius ”Sv. folkvisor” (3 bd, 1814—16)
med en inledande avh. ”Om den gamla
nordiska folkvisan”. Ett inlägg i den aktuella
estetiska diskussionen var den i ”Iduna” 1817
införda uppsatsen ”Betraktelser i afseende på de
nordiska mythernes användande i skön konst”,
som riktade sig särsk. mot Lings överdrivna
göticism. Den är märklig genom sin i viss
mån realistiska tendens.
G. blev 1815 e.o. adjunkt i historia och höll
s.å., som vikarie för E. M. Fant, föreläsningar
över Skandinaviens historia under hedna- och
medeltiden, med vilka han hade en storartad
framgång. 1817 efterträdde han Fant som prof,
och var framgent Uppsala-univ:s mest
uppbur-ne föreläsare, verkande genom sin
karaktärs-fulla personlighet lika mycket som genom sin
konstnärliga framställning. Hur stor p< pula
ritet han förvärvat sig, blev uppenbart, då han
i början av 1821 åtalades för den
kunskapsteoretiska och religionsfilosofiska studien
”Tho-rild. Tillika en philosophisk eller ophilosophisk
bekännelse” (1820), urspr. tänkt som inledning
till G:s uppl. av Thorilds ”Samlade skrifter” (4
bd, 1819—35). Ett par uttalanden däri om
tre-enighetsdogmen och försoningsläran befunnos
kätterska. Åtalet, som icke synes ha varit en
teologisk aktion utan igångsatts av G:s litterära
motståndare, väckte allmän indignation, och
G. blev efter juryns frikännande dom föremål
för stora hyllningar. För sina litterära
förtjänster belönades han 1824 med medlemskap
i Sv. akad. — Hos G. gjorde sig det historiska
intresset nu alltmer gällande bredvid det
filosofiska och estetiska. Ur de 1815 hållna
föreläsningarna framgick den i ”Iduna” 1816
tryckta essayn ”Den skandinaviska halfön”, en
teckning av nordisk natur och folkkaraktär, som
tillhör det yppersta G. skrivit. I utvidgad form
kom den att bilda inledningskapitlet till ”Svea
rikes häfder”. I sin historiska forskning var
han ännu filosofiskt inriktad, vilket synes dels
av den programmatiska föreläsningen ”Om
historiens nytta” (i ”Iduna”, 1820), dels av
den konstruktiva historisk-politiska avh.
”Feo-dalism och republikanism. Ett bidrag till
sam
— 39 —
— 40 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
