Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijerstam, 1. Gustaf af - Geijerstam, 2. Karl af - Geikie, 1. Sir Archibald - Geikie, 2. James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEIKIE
av på idealen och bekvämt kompromissar med
samhället. Själv gick G. hänförd och energisk
i elden för en naturalistisk livsskildring i
litterära essayer, ”Ur samtiden” (1883) och ”Nya
brytningar” (1894); han höll föreläsningar i
Köpenhamn och Kristiania och utgav
undersökningar om arbetarnas villkor i Stockholm, i
Marks härad och vid sv. gruvor. ”Kronofogdens
berättelser” (1—2, 1890—1902) höra till hans
mest fängslande folklivsskildringar. Efter en
rad Stockholmsskildringar och diktsaml.
”Satirer och drömmar” samt några obetydliga
lustspel utgav G. dramat ”Förbrytare” samt det
muntra ”Aldrig i lifvet” (uppfört 1890), följt
av bl.a. ”Jan Anders och Lars Anders och
deras barn” (1894) samt ”Per Olsson och hans
käring” (s.å.), vilka liksom ”Stiliga Augusta”
(1908) blivit bestående tillgångar för sv. scen.
Sagospelet ”Stor-Klas och Lill-Klas” har trots
vissa svagheter i psykologien givits även i
Köpenhamn och Oslo.
Med romanen ”Medusas huvud” (1895)
skön-jes en ny fas i G:s utveckling. Hans dikt blir
rikare, och hans intresse riktar sig mot nya
ting, själslivets gåtor och det undermedvetna.
I bondenovellerna, t.ex. ”Andreas Vik” (1903)
och ”Det yttersta skäret” (1898), hade han
osentimentalt och utan att idealisera gått på
jakt efter den friska, om ock råa naturen. Nu
vänder sig hans psykologiska forskarlust mot
de dunkla och farliga själsdjupen. ”Vilse i
livet” (1897) ger en analys av sociala
missförhållandens ödesdigra förlamande av viljan,
”Nils Tuvesson och hans moder” (1902) vill
söka ge nyckeln till ett ryktbart brott i
samtiden. G. blir med tiden en inspirerad
skildrare av hemlivet, där makarnas och barnens
ställning behandlas med vördnad och värme,
bl.a. i ”Kampen om kärlek” (1896),
”Äktenskapets komedi” (1898), ”Lyckliga människor”
(1899), herrgårdsromanerna ”Karin Brandts
dröm” (1904), ”Bröderna Mörk” (1906), ”Den
gamla herrgårdsallén” (1908) med ett liknande
problem som Ibsens ”Et Dukkehjem”, ”Farliga
makter” (1905), även en social skildring, samt
”Den eviga gåtan” (1907). ”Kvinnomakt” (1901)
ger också en självanalys och hans syn på
problemet om dikten och diktaren. Mycket av
G:s person kom till uttryck i ”Boken om
Lillebror” (1900), hans största framgång hos
publiken, ej minst i Danmark och även Tyskland,
där han länge var mer läst än någon annan
svensk. Kring G. stod länge hetsig strid, men
med tiden blev han en av våra populäraste
roman- och lustspelsförf. Strindbergs utfall
och svartmålning av hans äktenskap i ”Svarta
fanor” förmörkade emellertid hans sista år. —
G:s språk är ofta tungt men äger soliditet och
ett visst konstlöst allvar. Han har i sin
diktning förstått levandegöra en allmän-mänsklig
känslofylld erfarenhet, och en stark
ansvarskänsla och en innerlighet, som stundom blir
sentimental, skänka färg åt hans
livsskildring. B.Lz.
2) Karl Johan af G., den föregåendes bror,
förf., ingenjör (1860—99), byråingenjör i
Patentbyrån från 1896. Tidigare religiöst sinnad,
genomlevde G. med sin redbara natur intensivt
de sociala reformrörelsernas och den
naturvetenskapligt färgade livsåskådningens
genombrott. Denna utveckling återspeglas i hans
skrifter mot teosofien: ”Hypnotism och
religion” (1890), ”Modern vidskepelse” (1892),
”Den afslöjade Isis” (1897) samt t.ex. ”Om
naturvetenskapernas betydelse för
världsåskådningen” (s.å.). ”Om lifvet som mysterium” (i
”Efterlämnade skrifter”, utg. av Ellen Key
1899) röjer ett nytt närmande till en mystisk
livssyn. B.Lz.
Geikie [gi’ki]. 1) Sir Archibald G.,
engelsk geolog (1835—1924). Efter
tjänstgöring vid
Storbritanniens geol.
undersökning blev G. 1867
chef för Skottlands
geol. undersökning
och 1870 prof, vid
univ. i Edinburgh;
1882—1901 var han
chef för
Storbritanniens geol.
undersökning och för museet
för praktisk geol.
Han blev adlad 1891
och 1907 hedersd:r i
Uppsala. G. intog en central ställning i
Storbritanniens vetenskap och var 1908—13
president för Royal society. Hans arbeten
omfatta såväl läro- och handböcker som
specialundersökningar, särsk. behandlande allmän
geologi, vulkaniska bergarter etc. ”The founders of
geology” (1897) ger en intressant överblick
över geologiens
historia, och hans
självbiogr. ”A long
li-fe’s work” (1924)
lämnar goda bidrag
till geologiens
historia under senare
tider, särsk. i
Storbritannien. K.A.G.
2) J a m e s G., den
föregåendes bror,
geolog (1839—1915),
prof. i mineralogi
och geologi vid univ.
James Geikie.
— 49 —
— 50 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
