Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geisha - Geisler, Christian - Geismar, Eduard - Geissler, Heinrich - Geisslerrör - Geist - Geist, Christian - Geitel, Hans - Geitlin, Gabriel - Geitner, Ernst August - Gejd - Gejrsodd - Gejser, geysir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEJSER
föräldrarna för många år och ha då en mycket
ofri ställning. B.K.
Geisler [gai’s-], Christian, dansk
tonsättare och orgelspelare (f. 1869), elev vid
kon-servatoriet i Köpenhamn och Hochschule i
Berlin, anställdes 1893 som organist vid
reformerta kyrkan i Köpenhamn, 1911 vid Garni
-sonskirken, där han under en lång följd av år
gjort sig känd för sina gratiskonserter. G. är
livligt pedagogiskt intresserad (en ny
vokalnotation, skolsångundervisningen), har skrivit
pianoverk, kammarmusik, uvertyrer, capriccio
och fuga för orkester, kantater, konsertkantater
och en opera, ”Hjortens Flugt”. G. är ledare
av föreningen ”Niels W. Gades Minde”. E.A.
Geismar [gai’s-], Eduard Osvald, dansk
teolog (f. 1871), teol. kand. 1894, efter studier
utomlands präst i hemlandet, 1917 vid
Trinita-tis Kirke i Köpenhamn, prof, i religionsfilosofi
och etik vid Köpenhamns univ. 1921. Av G:s
skrifter märkas särsk. ”Sören Kierkegaard”,
1—6 (1926—28), ”Religionsfilosofi” (1924, 2
Udg. 1930), ”Etik” (1926). S.N.
Geissler [gal’s-], Heinrich, tysk fysiker
och instrumentmakare (1814—79), slog sig efter
univ.-studier ned i Bonn och grundade där
1854 en sedermera mycket berömd verkstad för
tillverkning av fysikaliska och kemiska
apparater. Ett stort antal instrument ha
konstruerats av G., bl.a. en kvicksilverluftpump. Bland
övriga tillverkningar må nämnas de s.k
geisslerrören, som erhållit sitt namn
efter G. men uppfunnits av J. P. Gassiot. N.R-e.
Geisslerrör, ett slags elektriska
urladdnings-rör, bestående av ett hopsmält glasrör av
mycket skiftande form och utseende och
innehållande förtunnad gas (väte, helium, neon,
kväve etc.) av ett tryck av ett par mm.
kvicksilver. Vid dessa låga tryck äro gaserna väsentligt
bättre ledande för elektriciteten än vid högre
tryck. Vanl. förses rören med två elektroder
av aluminium, till vilka elektrisk ström kan
ledas genom platinatrådar, insmälta i glaset.
Förbindas elektroderna med polerna av en
strömkälla, som levererar erforderlig spänning
(t.ex. ett induktorium), går en elektrisk ström
genom röret, och gasen i detsamma bringas att
lysa. På så sätt kunna praktfulla ljusfenomen
erhållas med ljus av olika färg, beroende på
den inneslutna gasens natur och dess tryck
(jfr Elektriska urladdningar). G.
användas ofta vid spektral-analytiska
undersökningar. Det från dem utgående ljuset visar det
för gasen i fråga karakteristiska
emissionsspekt-ret. För att ernå god ljusstyrka förfärdigas ofta
den mellan elektroderna befintliga delen av
röret i form av en kapillär. N.R-e.
Geist [gälst, i sv. även -äi-] (ty. Geist, ande
m.m.), vardagligt: hänförelse, eld, flykt; även:
anda, som besjälar någon el. karakteriserar
något.
Geist [gäist], Christian, tysk musiker (d.
1711), medl. av sv. hovkapellet 1670—79, förut
och senare verksam i Köpenhamn (bl.a. som
organist). Som tonsättare anlitades G. ofta
vid de sv. hovfesterna. F.S-l.
Geitastrand [gai’-], hd i Sör-Tröndelag fylke,
v. Norge, på s. sidan av Trondheimsfjorden, v.
om Trondheim; 118,96 kvkm.; 619 inv. (1930). S
Geitel [gäl’-], Hans, tysk fysiker (1855—
1923), prof, vid tekniska högsk. i Braunschweig.
G. har jämte J. Elster utfört en rad
betydelsefulla undersökningar över luftelektriciteten och
luftens radioaktivitet, över den fotoelektriska
effekten och över elektricitetens ledning
genom gaser. N.R-e.
Geitli’n [jait-], Gabriel, finländsk
orientalist och teolog (1804—71), e.o. prof, i ryska
vid Helsingfors univ. 1829, prof, i orientaliska
språk 1835, i biblisk exegetik 1861. S.å. ordf,
i en kommitté för utarbetande av en ny finsk
bibelövers., översatte G. själv till finska bl.a.
Jobs bok. G. var en framstående kännare av
orientaliska mynt. Bland hans vetenskapliga
skrifter märkas ”Principia grammatices
neo-persicæ” (1845), ”Hebreisk grammatik jemte
öf-ningsexempel” (1856). G.O-r.
Geitner [gäi’t-], Ernst August, tysk
kemist (1783—1852) framställde (1815) ultramarin
och uppfann (1819) konsten att färga tyg och
textilvaror med hjälp av kromater. G. anlade
en nysilverfabrik vid Aue (1831), en
porslinsfabrik i Böhmen och ett nickelverk i Ungern.
J.Tbg.
Gejd (eng. guide, ledare), anordning på
maskiner för styrning av en fram- och
återgående maskindel i dess rätliniga rörelse, t.ex.
tvärstycket i vevrörelsen på en kolvångmaskin
o.d. G. består vanl. av linjaler el. styrlister,
utöver el. mellan vilka den styrda maskindelen
löper. På hissar benämnas även styrlisterna för
hisskorgen g. v.S.
Gejrsodd (från isl. geirsoddr, spjutspets), i
uttrycket rista g. el. dyl., om fornnordiska
förhållanden: rista sig med spjut; om personer,
som på så sätt ville undgå strådöden och,
liksom de i striden fallna, upptagas i stridsguden
Odens omgivning. Uppfattningen, att här en
allmän fornnordisk sed skulle föreligga, härrör
från ett ställe i Tegnérs ”Frithiofs saga”. I den
fornvästnordiska litteraturen omtalas
ristningen med g. endast två gånger, och i båda fallen
gäller det gudar (Oden och Njord). E.H.
Gejser, g e y s i r (av isl. gegsa, rasa, fara
våldsamt fram), ett slags varma källor el.
termer, som uppkallats efter St. Geysir på Island.
— 53 —
— 54 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
