Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gejser, geysir - Gel - Gela - 1. Gelasius I (påve) - 2. Gelasius II (Johannes av Gaëta, påve) - Gelatin - Gelatina caragheen - Gelatinglycerin - Gelatinera - Gelatinkapslar - Gelatos - Gelbgjutare - Gelder, Aert de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GELDER
ibland ända till c:a 450 m. Den upptäcktes
1901 och har ej haft några utbrott sedan 1905,
då den genom en eruption från Tarawera
berövades sina vattentillflöden. De största g. på
Nya Zeeland äro nu Pohutu och Waikiti vid
sjön Rotorua. I Yellowstone national park
finnas ett 40-tal verksamma g. av nämnvärd
storlek, representerande mycket olika former. Den
mest bekanta, men ingalunda största är Old
faithful (”Den gamla trogna”), som fått sitt
namn därav, att den, ända sedan den
upptäcktes 1870, har haft regelbundna utbrott, i allm.
var 70 :e min. Den slungar vattenångan upp
till en höjd av 40—55 m. Eruptionen varar i
regel 4 min. Den utslungade vattenmassan
beräknas till 8 mill. 1. pr dygn. J.C.
Gel användes i vidsträcktaste bemärkelse ss.
beteckning på den kolloida fällningen i
motsats till den kolloida lösningen, som kallas sol.
I mera inskränkt bemärkelse användes g. ss.
beteckning för gelatinliknande bildningar
(g a 11 e r t, gallertmassor), ehuru dessa ej äro
av enhetlig natur. Uppkommer en g. i denna
bemärkelse genom att ett löst ämne upptager
vätska, benämnes förloppet s v ä 11 n i n g.
Soler kunna på flera sätt övergå i gallert, t.ex.
genom avkylning av en vid högre temp. flytande
vätska el. genom salttillsats. Härvid behöver
ej dispersionsmedlet (kolloidens
”lösningsmedel”) avskiljas utan övergår i stället i en mera
intim förbindelse med kolloiden. Detta
förlopp plägar betecknas ss. en gelantinering.
De båda förloppen kunna mycket väl iakttagas
beträffande gelatin (lim). Lägger man ett torrt
gelatinstycke i vatten av rumstemp., sväller det
och förvandlar sig till en gallertmassa, som
trots sin ganska fasta konsistens innehåller
över 90 % vatten. Vid högre temp. erhåller
man en flytande sol, som vid avkylning blir
alltmera tjockflytande och vid c:a 27°
gelatineras. Se Kolloidkemi. Wk.
Gela, forngrekisk stad på Siciliens sydkust,
ung. mitt emellan Syrakusa och Agrigentum,
grundades av rodiska och kretensiska
kolonister c:a 689 f. Kr., kallades först Lindioi,
därefter G. Under sina tyranner, Kleandros, Gelon,
Hieron o.a. var G. Siciliens främsta stad men
trädde senare alltmer tillbaka för Syrakusa.
Dess glanstid under 5:e årh. avspeglar sig bl.a.
i dess skattehus i Olympia. Under
peloponnesiska kriget var G. Syrakusas bundsförvant mot
Aten, förstördes 405 av kartagerna men
återuppbyggdes och befästes 383 av Timoleon.
Agathokles av Syrakusa intog det 311, men det
befriades åter. G:s slutliga undergång
förorsakades av tyrannen Fintias i Agrigentum, som
intog det 280 och överflyttade dess befolkning
till en annan stad. Därefter har G. legat öde.
Dess ruiner, nära det moderna Terranova, ett
doriskt tempel från 400-talet och nekropolen
med rika gravar (massor av vaser och
terra-kottor) ha grävts ut av italienare 1900—05.
Fynden förvaras i museet i Syrakusa. N.V.
Gela’sius, påvar. 1) G. I, påve 492—496,
hävdade gentemot biskopen av Konstantinopel
Roms privatanspråk och är känd för sin
utläggning av förhållandet mellan den
världsliga och den andliga makten, vilka böra
tillerkännas självständighet, dock så, att den
senare räknas ss. den högre. Hans andel i
”Dec-retum Gelasianum” (ett aktstycke från olika
tider, vars huvudpart torde ha proklamerats på
en synod 496; det innehåller bl.a. en
förteckning på böcker, som godkännas el. förkastas
av katolska kyrkan, och har därför kallats det
första Index, se d.o.) och ”Sacramentarium
Gelasianum” (samling av liturgiska böner) är
omstridd. G. dyrkas som helgon, festdag 21/n. S.N.
2) G. II (Johannes av Ga et a), påve
1118—19, invecklad i investiturstriden (se d.o.).
Redan ss. kardinaldiakon under sin företrädare
Paschalis II :s tid fick G. för att undgå ett nytt
ofördelaktigt konkordat med Henrik V två
gånger fly från Rom. G. dog i Cluny under
förberedelserna för ett kyrkomöte, som skulle
bilägga striden mellan staten och kyrkan. S.N.
GelatFn [fe-], kem., se L i m och Gel.
Gelati’na caragheen, kem., se K a r a g e n.
Gelati’nglyceri’n [fe-], en blandning av
gelatin och glycerin, som användes i den
mikroskopiska tekniken som monteringsmedel för
vattenhaltiga preparat. T.H-n.
Gelatine’ra [fe-], kem., se Gel.
Gelati’nkapslar [fe-], av gelatin, socker,
glycerin och gummi förfärdigade kapslar, i
vilka illasmakande läkemedel, ss. kinasalt,
ricinolja, terpentinolja, inneslutas för att med
mindre obehag kunna intagas. J.H.
Gelatos [felatå’s], uppkommer av lim genom
långvarig kokning med vatten, kortvarig
kokning med utspädda syror el. digestion med
magsaft el. bukspott. Härvid förlorar limmet
sin gelatineringsförmåga (se Gel) och övergår
sannolikt i albumoser. Wk
Gelbgjutare, se Gälbgjutare.
Gelder [zäT-], A er t de, nederländsk målare
(1645—1727), verksam i Dordrecht utom några
år på 1660-talet, då han studerade hos
Rem-brandt i Amsterdam. Med starka färgmotsatser
och livlig ljusverkan utförde G. bilder med
orientaliska, oftast bibliska motiv. I
Kunstmu-seet, Köpenhamn, finnas två sådana bilder.
Vidare märkas scener ur Kristi lidande
(Amsterdam och Dresden) samt en modellscen i
målarens ateljé (Frankfurt a.M.). G. är också
representerad i enskilda samlingar i Sverige. E.W.
— 57 —
— 58 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
