Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gelésvampar - Gelhaar, 1. Mathilda - Gelhaar, 2. Wilhelmina - Gelibolu - Gelidium - Gelimer - Geling - Gelkare - Gellée, Claude - Gellerstedt, 1. Albert Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GELLERSTEDT
sedda med i torrt tillstånd hinnaktiga el. horn
artade, i fuktigt tillstånd till ett dallrande gelé
uppsvällda fruktkroppar. De blad- el.
klumplika, ofta på olika sätt flikade el. veckade
fruktkropparna bilda sporer genom längd- el.
tvärdelning av basidierna. De viktigaste släktena
äro Auricula’ria (se Ju das öra), Treme’lla,
Treme’llodon, Exi’dia och Calo’cera (se d.o.).
Ett geléliknande utseende förete även
fruktkropparna hos vissa arter av hornrost (se d.o.).
O.Gz.
Gelhaar [geThär]. 1) Fredrika Ma t h ild a
G., f. Ficker, operasångerska, sopran (1814—
89). Elev av I. A. Berg samt vid Kungl. teatern,
var G. anställd där 1834—58 och ansedd som en
av dess främsta krafter; blev 1837
hovsångerska. Man har särsk. lovordat hennes
synnerligen vackra och välskolade, dock ej stora röst
och den oförlikneliga lätthet, med vilken hon
utförde de mest krävande koloraturpartier. G.
m. oboisten i Hovkapellet F. O. Gelhaar (d.
1886). G.M.
2) Wilhelmina Charlotta G., den
föregåendes dotter, operasångerska, sopran (1837
—1923), utbildad av J. Günther och I. A. Berg,
anställd vid Stockholmsoperan 1858—66, sin
tids mest firade sv. koloratursångerska. Med
en god dramatisk begåvning, vilken liksom
moderns främst gjorde sig gällande på den
komiska operans område, förenade G. en mindre
vanligt välljudande stämma och en högt driven
sångkonst. G.m. 1) chefen för Kungl. teatern
friherre E. von Stedingk (d. 1871), 2)
kammarrättsrådet J. A. Wallensteen (d. 1923). G.M.
Gelibolu, se Gallipolihalvön.
Geli’dium, ett till rödalgerna (se d.o.)
hörande släkte med talrika, företrädesvis i varma
hav utbredda arter. Bålen är trådformig, trind
el. plattad, oftast fjäderformigt förgrenad. G.
co’rneum från Atlantiska och Indiska oceanen
och Stilla havet samt G. cartilagi’neum från
Indiska oceanen äro av betydelse för
framställning av agar-agar (se d.o.). L.G.S.
Ge’limer, vandalernas siste konung,
tillträdde 530 efter Hilderiks avsättning regeringen.
Kejsar Justinianus I begagnade sig av
tronskiftet till att inblanda sig i det vandaliska rikets
angelägenheter och sände 533 Belisarius (se
denne) mot G., som besegrades i två drabbningar,
måste ge sig fången och tillbragte sina
återstående dagar i Mindre Asien. B.
Geling, sjöv., se G e 1 n i n g.
Gelkare, se G ä J k a r e.
Gellée [zäle’], C 1 a u d e, fransk målare, se
Claude Lorrain.
Gellerstedt. 1) Albert Theodor G.,
arkitekt, konstnär, diktare (1832—1914), studerade
vid Konstakad. 1852
—60, vistades 1862—
64 i Frankrike och
Italien för studier av
järnkonstruktioner,
var 1864—77
ingenjör vid rikets fyr- och
lotsinrättning, blev
sistn. år prof, i
arkitektur vid Tekniska
högsk. 1881—91 var
G. sekreterare i
Konstakad., 1897—
1904 överintendent
och chef för dithörande verk. — Ehuru G:s
mesta tid upptogs av tjänstemannavärv, hann
han dock med en betydande insats på skilda
konstområden, där han verkat som
föregångsman. Som lärare i arkitektur inpräglade G.
hos sina elever nödvändigheten av nationell
byggnadskonst, äkta och lämpligt material,
enkelhet och sanning i formen. Det nationella
genombrottet i vår arkitektur på 1880-talet är
oupplösligt förbundet med G:s verksamhet. —
Som akvarellist hör G. till vårt lands mest
betydande och produktiva. Han är den förste,
som i sin konst tillgodogjort sig det franska
A. T. Gellerstedt: Gripsholni. Etsning.
— 61 —
— G2 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
