Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genarp - Genast, Anton - Genberg, Paul - Genberg, Anton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENAST
Interiör av Genarps kyrka.
Pastorat: Lyngby och G., Bara kontrakt, Lunds
stift. — Kyrkan, uppförd vid slutet av
1500-talet, är en av våra vackraste lantkyrkor,
tre-skeppig med utbyggt kor och torn, allt av
gotisk resning. En medeltida orgel, som 1801
kom från Petrikyrkan, Malmö, är ännu i bruk.
S.;E.W.
Ge’nast, Anton, tysk skådespelare (1765—
1831), var 1791—1817 anställd som sångare,
skådespelare och regissör vid hovteatern i
Weimar. G. var en förträfflig komiker och
både som konstnär och människa högt skattad
av såväl Goethe som Schiller. Hans
efterlämnade anteckningar utgåvos 1861—66 i 4 bd
under titeln ”Aus dem Tagebuch eines alten
Schauspielers” av hans son Eduard Franz
G. (1797—1866), som 1829—60 vid hovteatern
i Weimar utmärkte sig såväl i operan som i
skådespelet. G.K-g.
Genberg, Paul, filosof och politiker, biskop
(1811—75), prof, i praktisk filosofi vid Lunds
univ. 1847. 1843^7
bedrev G. filosofiskt
förf.-skap i måttfullt
hegeliansk anda och
lärde under sin tyska
resa 1844 i Berlin
känna både
hegelia-nen Michelet och
He-gelkritikern Trende-ienburg. Själv
företräder han en
smidigare, personligt
ge-nomlevd och från
systemets tvångsband
frigjord hegelianism; han tadlar systemets
formalism, bristande respekt för historien och
låga uppskattning av personlighetsbegreppet,
vilket senare han för egen del tillämpar både
å staten och det absoluta (se d.o.). Därmed
när
mar han sig Geijer och den sv.
personlighets-filosofien. Bland G:s skrifter märkas ’De
prin-cipio philosophiæ moralis” (1846) och
”Belysning och granskning af Hegelska philosophiens
hyperboreiska referering” (s.å.), riktad mot
Uppsalahegelianen F. G. Afzelius. Litterärt,
filosofiskt och tidshistoriskt givande är G:s
dagbok från tyska resan (manuskr. i Lunds
univ.-bibl.). — G. invaldes s.å. han blev prof. ss.
representant för univ. i riksdagens prästestånd,
där han genast uppmärksammades för sin
talekonst och stora praktiska duglighet. Han
anslöt sig till de s.k. reformvännerna och
upptogs under marsoroligheterna 1848 i styrelsen
för Reformvännernas sällskap (se d.o.). April
s.å. förmåddes han att ss. ecklesiastikminister
inträda i ministären, där han stannade till 1852,
då han blev biskop i Kalmar. Han tog 1848 en
väsentlig del i utarbetandet av den s.å.
förkastade propositionen i representationsfrågan. Av
G:s initiativ under statsrådstiden kan nämnas
hans modernisering av
elementarundervisningen och univ. (statuter av 1852). Ss. biskop
deltog han i riksdagen 1853/54 samt
kyrkomötena 1868 och 1873, då han särsk. framträdde
som auktoritet på kyrkolagstiftningens område.
Som stiftschef (1852—75) torde han, icke minst
i administrativt hänseende, ha varit en av sin
tids främste. Vid Karl XV :s kröning 1860 blev
han teol. d:r och 1871 medl. av Sv. akad. —
Litt: J. A. Eklund, ”P.G.” (1905); A. Nyman,
”Lundensisk filosofi genom tvenne årh.” (i
”Studier tillägnade E. Liljeqvist”, 1, 1930).
A.N.;Th.
Genberg, Anton Jonsson, målare (f. 20/6
1862), studerade vid Konsthögsk. 1884—89 och
gjorde sig snart känd som skildrare av den
norrländska landskapsbilden, särsk.
fjällvärlden i snö. Även Stockholmstrakten,
Dalar-ne och födelsebygden Jämtland ha skänkt G.
motiv för hans i brett maner uppbyggda stäm-
A. Genberg: Gråstämning. 1912.
— 75 —
— 76 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
