Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genealogi - Genealogiska samfundet i Finland - Genée, Richard - Genelli, Bonaventura - Genera (genus) - Genera (besvära) - General - General- - Generalabsolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEALOGISKA SAMFUNDET I FINLAND
Wretman, ”Kort handbok i sv. släktforskning”
(1916) och ”Släktvetenskapen” (1924), särsk.
den senare försedd med talrika hänvisningar;
O. Lorenz, ”Lehrbuch der gesammten
wissen-schaftlichen Genealogie”(1898); E. Heydenreich,
”Handbuch der praktischen Genealogie” (2 bd,
1913); F. Wecken, ”Taschenbuch für
Familien-geschichtsforschung” (3 Aufl. 1924); W. Rye,
”Records and record searching” (1897); b) för
praktisk släktforskning (om adel se
Adelskalender) arbeten av Rasmus Ludvigsson
(Sveriges förste genealog), J. Messenius, J.
Pe-ringskiöld, Sofie Brahe, (se dessa); J. Hübner,
”Genealogische Tabellen” (1719—33, med suppl.
1822—24), med kommentar av Leuzen (1756);
G. Anrep, ”Sv. slägtboken” (3 bd, 1871—82);
V. örnberg, ”Sv. slägtkalender” (4 bd, 1884—
87), ”Sv. ättartal” (10 bd, 1889—1908); K. A.
K:son Leijonhufvud, ”Ny sv. släktbok” (1901—
06); A. V. Kinberg, ”Gotländska slägter” (2 bd,
1889—97), vilken fått flera efterföljare för
Gotland; O. C. Ahlström, ”Norrländska slägter”
(2 bd, 1890—92); V. Ljungfors, ”Sv. släkter”
(4 h., 1908—15; h. 1 jämte T. Uggla); G.
Elgen-stierna, ”Sv. släktkalendern” (sedan 1912; årg.
10, 1930); O. & G. Palme, ”Släkten Palme
intill år 1815” (2 bd, 1917); A. Bergholm,
”Suku-kirja” (”Släktbok”, 2 bd, 1900—01); Jully
Ram-say, ”Frälsesläkter i Finland intill Stora
ofreden” (1909—16); A. Wilskman, ”Släktbok” (2
bd, 1912—20); F. Landgrén, ”Finländsk
släktkalender” (1920); S. Elvius m.fl., ”Danske
pa-triciske Slægter”, Sami. 1 (1891), Sami. 2 ff.:
”Patriciske Slægter” av Th. Hauch-Fausböll
m.fl. (1911 ff.); Th. Hauch-Fausböll,
”Personal-historiske Samlinger” (1900—13); H. Krogh
Steffens, ”Norske Slægter” (2 bd, 1912—15)
m.fl. V.Ljs.
Genealogiska samfundet i Finland, stiftat
1917, vill sprida intresse för släktforskning,
med hänsynstagande till både historiska och
biologiska synpunkter. Det insamlar
genealogiska och personhistoriska uppgifter,
avbildningar av vapen, sigill, autografer o.d. G. s.
utger dels en ”Årsskrift” (från 1917), dels
”Genos”, tidskr. för släktforskning (från 1930),
både med såväl sv. som finsk text. V.Ljs.
Genée [Jane’], Franz Friedrich Richard,
tysk tonsättare (1823—95), var operadirigent i
bl.a. Köln, Düsseldorf, Prag och Wien;
komponerade komiska operor och operetter
(”Musikfienden”, ”Sjökadetten”, ”Nanon”, ”De sista
mohikanerna’’ m.fl.), talrika sånger, duetter,
tersetter och körer, där hans betydande
begåvning för det humoristiska framträder. G.
var i regel sin egen textförf. och skrev även
texter åt J. Strauss, Suppé och Millöcker.
[F.S-L]
Genelli [jenä’li], Giovanni Bonaventura,
tysk konstnär (1798—1868), tog under en längre
studietid i Rom intryck av högrenässansens
mästare samt av Carstens och Thorvaldsen,
verkade sedan i München, slutl. i Weimar. G.
utförde, särsk. på beställning av mecenaten greve
Schack, stora målningar med antika ämnen i
kraftig teckning men torftig kolorit. G:s
karakteristiska linjestil och fantasifulla komposition
kommo till sin rätt i flera teckningsserier —
utg. dels i kopparstick, dels i litografi — till
Dante och Homeros, ”En slösares levnad”, ”En
häxas levnad” m.fl. Ett slags självbiografi är
serien ”En konstnärs levnad”. Som akvarellist
står G. också högt. E.W.
Ge’nera (lat.), plur. av genus (se d.o.).
Gene’ra [fe-] (fra. gener, till géne, se d.o.),
besvära, vålla obehag; ofta i perfektum particip
generad, besvärad, förlägen, brydd.
Genera’1 (fra. général, ital. generale, förkortn.
av fra. capitaine général o.s.v., jfr
Generalkapten), militär titel och grad.
Benämningen har från medeltidens slut använts för högste
befälhavaren över en här el. häravd. och för
viss tid. Under 1600-talet har g.-löjtnant
flerstädes betecknat den som förde befälet
närmast under landsherren. Först på 1700-talet
utbildade sig g.-graderna och förbundos med
ett ständigt befäl. Lägsta g.-grad är g.-rti a j o r
(i Frankrike général de brigade), vilken vanl.
är brigadchef el. inf.-(art.-)befälhavare inom
en division. Närmast högre är g.-l ö j t n a n t (i
Frankrike général de division, i Österrike
Feld-marschalleutnant), vilken för befäl över en
division (fördelning). Högsta graden är g.,
stundom med tillägg ”av inf.”, ”av kav.”, ”av art.” (i
Österrike Feldzeugmeister), vanl. chef för en
armékår (i tyska riksvärnet grupp) el.
militär-distriktsbefälhavare. I Tyska Riket och
Österrike finnes även g.-ö v e r s t e, vilken är i rang
jämnställd med fältmarskalk. — I Sverige
finnas de 3 förstn. graderna, men dessa äro icke
var för sig förenade med visst befäl. Jfr
Fältmarskalk. — G. kallas även inom flertalet
religiösa ordnar den högste ledaren för resp,
orden, vilken väljes på ordens generalkapitel
(se d.o.) vanl. på 3 år (jesuit-g. väljes på
Jivs-tid), residerar oftast i Rom och lyder
omedelbart under påven. Även högste ledaren för
Frälsningsarmén nämnes g. E.O.B.;S.N.
Genera’1-, allmän (t.ex. generalförsamling),
över- o.d. (generalkonsul), huvud- (t.ex.
generalrepetition), el. i allm. förstärkande, t.ex.
generalrengöring.
Generalabsolution [-fo’n], en med fullst.
avlat förbunden påvlig välsignelse (benedi’ctio
oposto’lica), utdelad av därtill särsk.
befull-mäktigade präster. Fullmakt att utdela g. för
— 79 -
— 80 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
