GENERAL ELECTRIC COMPANY General electric company [jä'naral ilä'ktrik kompani], amerikansk elektroteknisk industrikoncern med säte i Schenectady, New York. G. E. C., som är världens största elektricitetsbo-lag, sysselsätter c:a 73,000 arbetare vid ett 30-tal fabriker i U. S. A. och hade 1928 en omsättning av 337 mill. $ och har dessutom flera stora dotterbolag, bl.a. Radio Corporation of America. Genom bolaget International G. E. C. har företaget skaffat sig stort inflytande över den elektriska industrien i Europa, bl.a. över A.E.G. och Osrambolaget. T.E-r. General-en-chef [-ä-fä'f], äldre benämning på befälhavaren för en självständigt opererande armé. — G. för trupperna i Finland förde, under den tid detta land tillhörde Sverige, befälet över det förras stridskrafter, fästningar m.m. E.O.B. General federation of trade unions [jä'naral fädaréFfan ov tréFd jö'njonz], se Fackförening, sp. 1194. Generalfältläkare, högsta befattningen vid Fältläkarkåren, tillika chef för samma kår och för Fältveterinärkåren samt för Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. E.O.B. Generalfältmarskalk, se Fältmarskalk. Generalfälttygmästare, art.-general, chef för Arméförvaltningens art.-dep., leder och övervakar anskaffningen och vården av arméns vapen, ammunition och övrig art.-materiel. — Titeln g. förekom i Sverige först under Karl XI :s regering (1675).. Tidigare kallades den, som handhade art. och dess materiel, ”tygmästare” (1400-talet), ”överstetygmästare” (1500-talet), ”rikstygmästare” (under Gustav II Adolf) och ”riksfälttygmästare” (1634—75). Riksfälttyg-mästaren var från 1634 bisittare i Krigskollegium, liksom senare g. i Arméförvaltningen. 1807—98 var g. samtidigt chef för art. och är sedan sistn. år inspektör för art. Den förste riksfälttygmästaren var Lennart Torsten-son (från 1634). Bland g. och chefer för art. må nämnas C. G. Helvig (från 1807) och Carl von Cardell (från 1814). — Motsvarande titel förekommer bl.a. i Norge och Danmark, Tyskland och Österrike (Generaltöjmes-ter, Generalfeldzeugmeister). — Litt.: G. A. E. Lagerfelt, ”Minnesskrift med anledning av Art.-stabens 100-årsdag 4/s 1907” (1911). R.Sbg. Generalguvernör (jfr Guvernör), benämning på en ämbetsman, som direkt under statsöverhuvudet utövar den högsta både civila och militära myndigheten över ett större förvaltningsområde inom staten, ett g e n e r a 1 g u-vernement. I Sveriges tidigare historia förekom det icke sällan, att ett el. flera län el. landskap, särsk. gränsområden mot grannstaterna, bildade el. sammanslogos till general- guvernement för åstadkommande av en mera koncentrerad och enhetlig ledning. Sista gången förekom detta, då J. C. Toll 1801—09 var g. över Skåne. Särsk. kom emellertid denna förvaltningsorganisation till användning vid Finlands och de Sverige underlydande Östersjöländernas styrelse. Finland utgjorde under längre el. kortare tider ett eget generalguver-nement, och av de erövrade provinserna på andra sidan Östersjön bildades med växlande sammansättning och omfattning flera skilda gene-ralguvernement (Östersjöprov., Preussen, Pommern, Bremen och Verden). R.F. § 46 har velat skapa en garanti för att den lokala förvaltningen skall handhavas endast av landshövdingarna i länen och föreskriver därför, att ingen g. inom riket får förordnas. E.Spr. Generalhandeln brukas ss. beteckning för ett lands totala utrikeshandel, såväl export som import. Vhgn. Generalhypotek, jur., en i den romerska rätten förekommande form av pantsättning, bestående däri att all gäldenärens egendom, såväl den han i pantsättningens ögonblick ägde, som den han framdeles komme att förvärva, bortför-pantades till säkerhet för borgenärens fordran. Termen betecknar dels pantförhållandet, dels, och framförallt, föremålet för pantsättningen, den nuv. och blivande egendomen. G. förekommer icke i modern sv. rätt. Ögd. Generalinspektör, se Generaltullstyrelsen. Generalintendent, chef för Intendenturkåren (se d.o.), tillika chef för Arméförvaltningens in-tendentsdep. G.-befattningen är uppförd på ge-neralitetets stat. E.O.B. Generalise'ra [Je-] (fra. généraliser), giva allmän giltighet el. tillämpning åt; uppställa allmänna regler för; förallmänliga. Jfr I n d u k-t i o n. Generali'ssimus, äldre beteckning för general, som vid sidan av högste krigsherren förde överbefälet över ett lands alla stridskrafter (t. ex. Wallenstein). E.O.B. Generalite't kallas inom sv. armén sammanfattningen av alla generalspersoner på stat, på övergångs- och reservstat och i reserven, ävensom främmande furstliga personer, vilka ss. hedersbevisning erhållit sv. generalsgrad. E.O.B. Generalitetsländerna, de delar av spanska Nederländerna, som hade erövrats av republiken Förenade Nederländerna och omedelbart lydde under Generalstaterna. 1795 införlivades G. med Bataviska republiken men avträddes snart till största delen till Frankrike; G. omfattade nuv. nederländska prov. Nordbrabant samt delar av Limburg och Zeeland. [B.] Generalkapitel kallas periodiska samman — 83 — — 84 —