Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genoveva - Genre - Genremåleri - Genro - Gens, ätt - Gen-sen - Genserik - Gensonné, Armand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENSONNÉ
Den heliga Genoveva.
Den upptager många mirakel, särsk. ett mycket
populärt: slocknade ljus tändas igen på G:s
bön. Festdag 3/i.
G. framställes ss.
herdeflicka el. med
en brinnande fackla
och anropas mot
ögonsjukdomar,
krig och pest. Efter
G. uppkallades 2
kongregationer, en
manlig och en
kvinnlig, den förra
känd för
vetenskaplig verksamhet, den
senare ägnad åt
sjuk- och
ungdomsvård. De upplöstes
båda under
revolutionen 1789. —Litt:
E. Pinet, ”Le culte
de
Sainte-Geneviè-ve” (1903). T.S-d.
Genre [sv. uttal
Jahpr] (från fra.
genre, av lat. genus,
stam gener-), art,
slag. — I konsten
begagnas g. ofta
som beteckning för
det vardagsmässiga,
gärna det idylliska
(g.-scener,
g.-figu-rer). Uttrycket kan
användas i skulpturen: i senantiken t.ex. är
den alexandrinska konsten g.-mässig, likaså
rokokotidens porslinspjäser. Vanligast är dock
uttrycket inom målarkonsten, se G e n r e m
å-1 e r i. I st. f. g.-stycke förekommer ofta
endast ”g.” använt. E.W.
Genremåleri [Ja’ijar-] framställer scener och
personer ur det dagliga livet (se Genre) utan
individuell och utan historisk betoning. (Som
synonyma för genrestycke användes stundom
vardagsbild el. sedebil d.) Emellertid
kan även ett porträtt utföras ss. g.,
genreporträtt, liksom ock den etnografiskt
inställda folklivsbilden kan närma sig
historiebilden; denna kan också genom motivets
var-dagskaraktär övergå i ”historisk genre”. Med
avseende på de uppträdande figurernas
samhällsställning talar man om ”högre genre”,
”lägre genre” el ”bondegenre”, ”soldatstycke”
m.m. Scenen utspelas någon gång i det fria,
vanl. i en interiör (i litet format). — G.
uppträdde redan i forntidens konst, t.ex. i egypternas
väggmålningar. Under medeltiden blev g.
tillba-katrängt men kunde i helgonlegenderna
stun
dom skaffa sig spelrum. Det är också i sådana
framställningar, som g. först framträdde i den
nederländska konsten (se P. C hr is tus),
vilken på detta område blev ledande. P. Brueghel
d.ä. blev g:s förnämsta namn under 1500-talet.
Från Italien kan nämnas Caravaggio, från
Frankrike Le Nain, från Spanien Murillo.
1600-talet blev g:s blomstringstid; ”den lägre genren”
uppbars då av sådana konstnärer som Brouwer
och Teniers i s. Nederländerna, A. och I. van
Ostade och Jan Steen i de n.; den högre
genren av Terborch, Vermer van Delft, F. Mieris
m.fl. I England följde satirikern Hogarth.
Under 1800-talet har Düsseldorfskolan (se d.o.)
särsk. utmärkt sig på området. Bland svenskar
blevo d’Uncker och Fagerlin typiska
Tepresen-tanter för g. med novellistiskt innehåll. Då
detta genom valörmåleriets och
impressionismens framträngande förlorat sin betydelse, är g.
numera icke något aktuellt område i
målarkonsten; ”den nya sakligheten” har endast
delvis återinfört det. E.W.
Genro, ”de stora gamle”, är den japanska
termen för vissa inofficiella och oansvariga
rådgivare, som japanske kejsaren konsulterar
i viktigare politiska situationer, vid sidan av
regering och parlament. Institutionen uppkom
under den stora reformepoken (1870-talet och
följ.), och några av denna tids främsta män
ha ända till våra dagar genom den haft ett
avgörande inflytande på japansk politik. Den
äldste och ännu inflytelserikaste är den nu
95-årige furst Saionji. B.K.
Gens (lat.), släkt, ätt; i fornromersk tid den
slutna grupp av personer, som härstammade
från samma stamfader och buro samma namn
på -ius, t.ex. Corne’lius {nomen genti’le). Medl.
av samma g. kallades genti’les. Förgreningarna
av g. voro fami’lice med ärftligt cogno’men,
t.ex. Sci’pio. I äldsta tid voro gentes grundval
för samhällsbyggnaden och för de styrande
organen senat och comi’tia curia’ta (se C o m i t i a).
Samhörigheten inom g. vilade på religiös
grund, och vissa ätter hade gemensamma offer
och gravplatser. Medl. hade även arvsrätt efter
medl. av g., om ingen närmare fanns. I 2:a
årh. e. Kr. anses dessa släktförband ha
förlorat all betydelse. — G. kan i vidare
bemärkelse brukas i betydelsen folkstam. E.L-m.
Gen-sen, koreanska Wön-san, hamnstad på ö.
kusten av Korea, öppen för främmande handel
sedan 1891; 35,435 inv., därav 7,560 japaner
(1926). Järnväg till Söul. Handeln med skinn,
tobak och skogsprodukter är betydande. H.Bm.
Genserik, vandalisk konung, se G e i s e r i k.
Gensonné [zäsåne’], Armand, fransk
re-volutionspolitiker (1758—93), advokat i
Bordeaux, 1791 medl. av lagstiftande församlingen
— 113 —
— 114 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
