Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gentsystemet - Gentz, Friedrich von - Genua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENUA
betarorganisationérnas arbetslöshetskassor
indirekt betyder ett understödjande av
organisationernas övriga verksamhet. S.Sgh.
Gentz [gänts], Friedrich von, tysk
publicist och politiker (1764—1832). Son till en
oadlig tjänsteman i
Bres-lau, anställdes G.
efter univ.-studier i
Kö-nigsberg, där han
kom under inflytande
av Kant, vid
general-direktoriet i Berlin
(1785). Franska
revolutionen väckte hans
intresse för politik,
och han började nu
sin publicistiska
verksamhet, genom vilken
han kom att framstå
som revolutionsepokens mest talangfulle tyske
politiske skriftställare. Först hälsade han
revolutionen med entusiasm, men tog avstånd
från den under inflytande av den historiska
skolan och Burke, vars ”Reflections” han
översatte 1793. Han grundade ”Neue deutsche
Mo-natschrift” 1795, ”Historische Journal” 1799, i
vilka han verkade för en moderatliberal
politik och brittisk konstitutionalism som bästa
värnet mot franska revolutionens idéer. Den
allt starkare aktivismen i G:s hållning
gentemot Frankrike gjorde hans publicistiska
verksamhet oförenlig med den preussiska
neutralitetspolitiken efter freden i Basel; 1802 gick han
i österrikisk tjänst och flyttade till Wien.
Personligen bekant med Pitt och Granville samt
ekonomiskt understödd av engelska regeringen,
blev han i sin publicistik företrädare för
Englands intressen, främst den oförsonliga
krigspolitiken mot Napoleon. 1809 närmare knuten
till regeringen, närmade han sig efter
krigspolitikens misslyckande Metternich, och sedan
denne övertagit ledningen av politiken,
lämnade han sina nationalliberala idéer och
verkade i sin skriftställarverksamhet, cyniskt och
desillusionerat, men med stor skicklighet för
Metternichs legitimistiska system. Från 1812
dennes förtrogne rådgivare, med tiden hans
intime vän, kom G. i nära beröring med alla
stora politiska frågor i Europa: han var
sekreterare på Wienkongressen samt på
stor-maktskongresserna 1812—22. G:s liberalism
försvann fullständigt, han blev en av den tyska
reaktionära tvångspolitikens ivrigaste
målsmän. Med polemisk elegans bekämpade han
frihetsrörelserna i de av honom grundade
”Wiener Jahrbücher der Literatur” och
”öster-reichischer Beobachter”. Hans lysande, en
smula nervösa tyska prosa, den fulländade
dip
lomatiska stilen i hans franska, hans
vidsträckta politiska kunskaper göra honom till en av
politikens klassiker. G:s skrifter och brev äro
viktiga källor till tidens historia. Skrifterna
äro utg. av Weick (5 bd, 1836—38), Schlesier
(4 bd, 1838—40), Eckardt (2 bd, 1921).
Likaså äro dagböckerna och en stor del av
korrespondensen utg. — Litt.: E. Guglia, ”F. von G.”
(1901); M. Pflüger, ”F. v. G. als Wiedersucher
Napoleons” (1904). Bibliogr. över den rika
G.-litteraturen finnes i ”Mitteilungen des Instituts
für österreichische Geschichtsforschung” 1906.
P.N-m.
Ge’nua, ital. Genova. 1) Italiensk prov.,
omfattande n. (innersta) delen av landskapet
Ligu-rien; 1,767 kvkm.; 820,559 inv. (1928). — 2)
Huvudstad i prov. G. och landskapet Ligurien.
Med sina 625,662 inv. (1930) är G. med hänsyn
till storleken den 4:e i ordningen av Italiens
städer och dess förnämsta sjöstad. — G:s
storhet betingas av dess utomordentliga geografiska
läge: vid spetsen av G.-bukten, där Medelhavet
når närmast Mellaneuropa, och vid s. foten av
Liguriska Apenninerna, där dessa, som
förbinda Alperna med de eg. Apenninerna, äro lägst
och smalast. Än mera, staden ligger vid s.
utgången av det lägsta pass, Passo di Giovi (472
m.), som för över nämnda bergskedja till
Po-slätten, och behärskar alltså den bästa
förbindelsen mellan denna och v. Medelhavet. Tack
vare platsens gynnsamma läge fanns här i
antiken en blomstrande stad på ö. sidan om den
halvcirkelformiga bukt, som nu bildar den
gamla hamnen. Staden växte, så att stadsgränsen
måste flyttas ut, först o. 1150, sedan i början
på 1300-talet och slutl. 1626—32. G. fick då
den omfattning, som det behållit till nutiden.
Genom öppnandet av S:t Gotthards- och
Sim-plonbanorna har handelsområdet utvidgats till
Schweiz och Tyskland. Detta har givit upphov
till det nutida Stor-G., vars gränser 1926
fastställdes genom inkorporeringen av en mängd
smärre kommuner. Strandremsan mellan
havet och bergen, till vilken G. är begränsat, är
dock mycket smal. Härigenom hämmas
stadens naturliga tillväxt, så att utvidgning blott
kunnat ske i ö.-v. riktning, längs havet. G. når
nu i ö. till Nervi, i v. till Sestri Ponente, och
dess landgräns är 16 km. lång. Stadsterrängen
är mycket ojämn, sönderskuren av raviner och
uppfylld av bergryggar och kullar. G. uppvisar
därför en pittoresk stadsbild av smala gator
och gränder, långa trappor, som slingra sig
uppför de branta bergsidorna, broar och
spänger, kastade över djupa klippfåror. Stora
delar av staden kunna icke trafikeras av
åkdon. Många av de större gatorna sakna
utrymme för den växande trafiken. Dock ha
— 121 —
— 122 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
